Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-07-10
Taxasida
svartklint
Centaurea nigra
L.
svartklint är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt
svartklint är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- svartklint
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Centaurea nigra
Vetenskapligt namn, fullständig form
Centaurea nigra L.
Svenskt namn
svartklint
norwegianBokmal
mørkknoppurt
norwegianNynorsk
mørkknoppurt
Finskt namn
mustakaunokki
finlandSwedish
svartklint
Danskt namn
Sorthoved-knopurt
Foton
Torbjörn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2025-07-27
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Tillfälligt inkommen, eventuellt med sjöfarten och/eller med gräsfrö.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Tillfälligt införd med barlast och möjligen som ogräs. - 3 (3).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1871 Centaurea nigra L.
This species occurs as a native plant mainly in W. Europe. It is an adventive in outlying localities, at least towards the north. It has been introduced into N. America and New Zealand. The species has nowadays an amphi-atlantic distribution.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Svartklint, som härstammar från södra och västra Europa, inkom till Sverige med barlast och gräsfrö under slutet av 1800-talet. Två tillfälliga förekomster i Halland. Halmstadsfyndet gjordes sannolikt på barlast.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ursprungligen inkommen som förorening i gräsfrö, men ibland väletablerad och lokalt bofast. Först uppgiven 1895 från Billinge (BCös det. PLa i LD).
Förändring och hot: totalt uppgiven från ett 20-tal lokaler men på flera av dessa endast tillfälligt inkommen.
Kommentar: B, granskare KAO.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Den första publicerade lokaluppgiften är Västervik Västervik Slottsholmen (= ´gamla barlastplatsen´), varifrån växten publicerades under namnet C. Jacea × nigra (= C. ×decipiens) av Pleijel (1916). Bestämningen korrigerades av Mörner (1921), som hade förevisat pressade exemplar för specialisten A. von Hayek. Det finns ett 20-tal belägg, de första från 1901 (C. Pleijel i LD S och UPS, O. Pettersson i LD), det sista från 1920 (C. T. Mörner i UPS); alla som kontrollerats har visat sig tillhöra den rena arten. Arten återsågs inte under 1920-talet (Almquist ms 1975) och är ej heller sedd senare.
Svartklint förekommer spontant i södra och västra Europa (norrut till Norges västkust). Den är inkommen till ett antal lokaler i Sverige, oftast med barlast (som i Västervik Västervik) eller gräsfrö (som i Åtvidaberg Gärdserum), men är i regel tillfällig eller obeständig.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 5 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Svartklint förekommer spontant i södra och västra Europa (norrut till Norges västkust). Den är inkommen till ett antal lokaler i Sverige, oftast med barlast (som i Västervik Västervik) eller gräsfrö (som i Åtvidaberg Gärdserum), men är i regel tillfällig eller obeständig.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 5 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Svartklint hör hemma i västra och mellersta delarna av Europa. Till Sverige har den inkommit med barlast och gräsfrö. Fyndet på Öland härrör från odling vid Folkhögskolan i Skogsby där svartklint är kvarstående och svagt spridd från övergivna odlingar.
Kvarstående.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, bofast.
Gräsmark, banvall och vägkanter. Ren svartklint verkar på en del växtplatser korsas bort med banklint C. ×moncktonii och rödklint C. jacea till hybridsvärmar med varierande utseende.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Svartklint är förmodligen inkommen med barlast eller med gräsfrö.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen från centrala Europa, växer på frisk gräsmark på banvallar och vägslänter. Troligen inkommen med gräsfrö och tidigare mera spridd. Nationellt hotad art (EN starkt hotad). Mycket sällsynt. 3 lokaler i 2 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Svartklint upptäcktes på sin enda sörmländska lokal i början av 1980-talet. Arten, som är flerårig, växer i en övergiven, tämligen fuktig hagmark med spridda ekar och enar. Betesdriften har sedan länge upphört. Högt gräs och granplantor hotar beståndet, som idag räknar högst ett 10-tal plantor. Arten är förmodligen, liksom på andra håll i Sverige, inkommen med vallfrö under 1800-talet.
Mellaneuropa, Norge. I Sverige mycket sällsynt och numera blott i Skåne, Västergötland, på Gotland och i Sörmland.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Inhemsk i Västeuropa, bl.a. i Norge och har i Sverige några stabila förekomster, men är ofta en tillfällig adventivväxt.
Almq. Troligen tillfälligt adventiv.
Almq. Troligen tillfälligt adventiv.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen. Gä, hamnen 1900 (T Arnell i UPS), 1901 (O Sjöberg i S), 1902 (D Danielsson i S och GB, FR Aulin i S), 1905*15 (Dahlstedt 1916), 1922 (E Asplund enl Arnell 1924b); Fredriksskans, kvar ett par årtionden (Ahlner 1929); Strömsbro, Bomullsspinneriet 1929 (SAh & C Blom i S).
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Svartklint har noterats vid sex tillfällen i äldre tid, på barlastplatser. Den har inte påträffats efter 1906.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Svartklint är en väst- och sydeuropeisk art som inkommit med barlast. Vid Vivstavarv i Timrå samlades den mycket och växte kvar ännu på 1960-talet på den gamla barlastkajen.