Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2022-06-30
Taxasida
strandvänderot
Valeriana sambucifolia subsp. salina
(Pleijel) Nordh.
strandvänderot är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
strandvänderot är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- strandvänderot
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Valeriana sambucifolia subsp. salina
Vetenskapligt namn, fullständig form
Valeriana sambucifolia subsp. salina (Pleijel) Nordh.
Svenskt namn
strandvänderot
norwegianBokmal
strandvendelrot
norwegianNynorsk
strandvendelrot
Finskt namn
merivirmajuuri
finlandSwedish
strandvänderot
Foton
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2022-06-30
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Sannolikt ej sällsynt utefter hela kusten men troligen sparsammare vid brantkustdelen. Har i allmänhet ej utskilts från V. sambucifolia.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
V. salina
Strandvänderot är säkert känd endast från Östersjön, där den har sin svenska sydgräns i Småland (liknande men kanske inte identiska former finns på norska västkusten). Den växer på blockstränder och i klippspringor, särskilt i ytter- och mellanskärgården.
Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Vanlig i klippskärgården söderut till Mönsterås Mönsterås, saknas helt vid moränkusten liksom i inlandet. – Ursprunglig.
Strandvänderot är säkert känd endast från Östersjön, där den har sin svenska sydgräns i Småland (liknande men kanske inte identiska former finns på norska västkusten). Den växer på blockstränder och i klippspringor, särskilt i ytter- och mellanskärgården.
Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Vanlig i klippskärgården söderut till Mönsterås Mönsterås, saknas helt vid moränkusten liksom i inlandet. – Ursprunglig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Strandvänderot växer på stenig mark vid havet på lokaler som oftast är ohävdade. Underarten finns längs Östersjöns stränder med sydgräns på norra halvan av Öland och norra Smålandskusten. Klapperstensvallar och någon enstaka gång vassbälten på havsstranden anges som växtmiljöer.
Strandvänderot är ganska ovanlig på Öland och har kända lokaler främst på den norra tredjedelen av ön. Det finns aktuella och bekräftade fynd med belägg ner till Köping och Egby sn. Växten har en antydd ökning jämfört med Sterner (1938), möjligen beroende på upphört strandbete. Däremot är utbredningen jämfört med Sterner (1986) relativt oförändrad.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig. Inga aktuella uppgifter.
Havsstränder.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
I Sverige längs östkusten från Öland till Norrbotten. I Sörmland allmän vid Östersjön, i synnerhet i den yttre skärgården – (14%). Strandvänderot växer i skärgården och vid kusten där den uppträder i örtrik mark nära havet. Den växer gärna i blockig och klippig terräng i klippskrevor, särskilt rikligt på fågelgödslade skär i yttre skärgården.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer vid havet och är vanlig utefter hela kuststräckan och på öarna i skärgården. 229 kartblad, 600 kvadranter.
Almq. Endast i havsstrandsvegetationen.
Strandvänderot växer i exponerade lägen vid havet på sand-, grus- och klapperstensstränder. Den förekommer även i klippskrevor och intill hällkar.
Almq. Endast i havsstrandsvegetationen.
Strandvänderot växer i exponerade lägen vid havet på sand-, grus- och klapperstensstränder. Den förekommer även i klippskrevor och intill hällkar.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Strandvänderot är mycket lik äkta flädervänderot och alla plantor kan inte hänföras till den ena eller andra underarten. Den huvudsakliga skillnaden finns i bladen, och kommer fram när de odlas sida vid sida. Strandvänderot har då mörkare grön färg och blankare yta på bladöversidan. Bladet (hela bladet med sina småblad) har också mer parallella kanter (flädervänderot mot spetsen mer avsmalnande) och småbladen är på strandvänderot fler, smalare och nästan otandade (på flädervänderot finns kraftiga glesa tänder). Blommorna skiljer sig inte mellan underarterna när de odlas tillsammans i halvskuggig miljö (Delin 2008b), men på strandvänderot i dess naturliga miljö är de tonade i rödviolett, liksom stjälkarna och i viss mån övriga gröna delar. Tre år efter planteringen fanns även fröplantor av dessa moderplantor och bland fröplantorna kunde en serie av övergångsformer urskiljas, tydande på hybridisering. I ett klibbalskärr i Maråker som hundra år tidigare varit havsstrand, och som fortfarande gränsade till havsstrand, misslyckades ett försök att dra en gräns mellan populationerna av flädervänderot och strandvänderot. Övergången tycktes kontinuerlig. I allmänhet upplevs dock de bägge underarterna som typiska och knutna till sina respektive växtmiljöer. Eftersom växtmiljöerna är så pass väl skilda har majoriteten av noteringarna av strandvänderot troligen gjorts med ledning av växtplatsen snarare än av underartskaraktärerna.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandvänderot är en underart som uppkommit vid – och är endemisk för – Östersjöns stränder. Den förekommer regelbundet på utsatta, steniga och grusiga havsstränder, där den återfinns på strandens mellersta del i gles vegetation eller i naket grus i solöppna lägen och vanligen på (i ytan) torr mark. På klippstränder växer den även i skrevor och sprickor.