strandagnsäv

Agnsäv är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer beståndsbildande på både obetade och betade havsstrandängar, särskilt i tidvis vattenfyllda sänkor (skonor) och rännor samt i och vid strandgölar. I norra Halland finns ganska många inlandslokaler, främst på sjöstränder. I övriga områden är inlandsfynd mycket sparsamma. En fotbollsplan nära havet och en vattenfylld grustäkt är exempel på avvikande biotoper.

Ursprunglig.
Beståndsbildande på den blöta nedre delen, samt i fuktigare partier längre upp, på främst betade havsstrandängar, även vid sötvatten, t.ex. vid Paviken, där växten bildar en zon innanför bestånd av knappsäv E. palustris. Martinsson (1997) angav agnsäv som ett betydande inslag i ”nedre landstrandvegetation av agnsäv/krypven-typ” med 185 hektar. Enstaka noteringar i diken, källmyr, sjöfräkenkärr, bete och torvmyr (på sand), agmyrkant. Utbredningsbilden för denna underart längs öns stränder stämmer bra med kartan för arten i Englund (1942, inventeringar 1928–36, 317 lokalprickar), varför bestånden bör vara rätt oförändrade sedan dess. Strandagnsäv har få noteringar vid öns sand- och klippstränder.

Endast vanlig agnsäv var. uniglumis är känd från Gotland.

All agnsäv i Hälsingland tillhör underarten strandagnsäv. Den är en tidig kolonisatör av genom landhöjning nybildade stränder (Luther 1961). Inget grönt övervintrar men den växer upp tidigt och blommar i vitsippans tid. I höstfärgernas tid är den så sliten och vittrad att den är svår att identifiera.