Taxasida

storsärv

Zannichellia major

(Hartm) Rchb.

storsärv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

storsärv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • storsärv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Zannichellia major
Vetenskapligt namn, fullständig form
Zannichellia major (Hartm.) Rchb.
Svenskt namn
storsärv
norwegianBokmal
storvasskrans
norwegianNynorsk
storvasskrans
Finskt namn
isohaura
finlandSwedish
storsärv
Danskt namn
Stor vandkrans
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se hårsärv Zannichellia palustris

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Vid Mosjömossen i Ramundeboda fann Post (1909a) omkr. 9 000-åriga lämningar av storsärv i fjällsippetorven. Ett herbarieark från ”Sundbyholm” [när?] (A. Coyet, OREB) är kanske från den Sörmländska havskusten.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Kusten Nora en vik av Ramstafjärden vid Eden 1856 (Frist. & C. P. Laest. S det Schlegel jfr Hartm. 1889, angiven som Z. polycarpa av Frist. 1857). Nordmaling Kronören (Ericson enligt Ericsson 1982).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: se under arten hårsärv Z. palustris.
Kommentar: B, granskare KAO & PLa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Z. major, Z. palustris ssp. major
Storsärv förekommer endast i havet och växer främst på grusiga och sandiga bottnar i tämligen exponerat läge. I delar av klippskärgården är den vanligast av de tre varieteterna.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Storsärv växer i brack–saltvatten med salthalter 5–20 ‰ (Schou m.fl. 2017). Den vill ha sandiga eller grusiga bottnar och växer ofta på 0,3–1,5 meters djup men kan gå ner till fem meter om siktförhållanden är goda. På Öland är den funnen på grunda bottnar och ibland i hamnar. De flesta aktuella fynd är gjorda i driften.

Storsärv har spridda fynd längs Ölands kuster, flest från den nordöstra delen där skyddade vikar och uddar erbjuder lämpliga miljöer. Den förefaller ha minskat påtagligt sedan Sterner (1938) men kan delvis vara förbisedd. I början av inventeringen ansågs storsärv vara en varietet av hårsärv Z. palustris och alla fynd blev då inte bestämda till varietet. Men eftersom den ofta växer på större djup än hårsärv kan den tydligare ha drabbats av försämrad vattenkvalité beroende på övergödning av havet vilket medför ett sämre siktdjup.

Storsärv har blad med en bredd av 1,0–1,9 mm. Frukterna är kortstjälkade och rödbruna, mäter 3–4 mm och sitter 5–8 tillsammans. Det avslutande sprötet är böjt och mäter 1–2 mm. Frukten är böjd och på ryggsidan försedd med knölar som bildar en kam. Hårsärv Z. palustris har frukter som är gröna till blek- eller mörkbruna men utan röda toner; för mått på frukterna av de två varieteterna se under hårsärv. Bladen är under 1 mm breda.

Släktet särvar Zannichellia har en jordstam med uppstigande skott vid varannan led. Bladen sitter parvis eller 3–4 i en krans. De bananlika frukterna är alldeles speciella. Utan frukt kan särvar förväxlas med natingar släktet Ruppia. Men natingar har slidor och blad som är fint tandade mot spetsen. Dessutom utgår skott vid varje led av jordstammen. Även smalbladiga natar Stuckenia sp. kan vålla problem men de har blad som sitter spridda, inte motsatta; dessutom har de både slidor och snärp.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. I havet; några äldre fynd i sötvatten i Hablingbo (J.E. Ljungkvist enligt Holmberg 1922) samt Roma (osäker uppgift, se nedan). Storsärv är förmodligen vanligare än vad fynddata visar. Äldre fynd finns från 19 socknar. Storsärv räknas numera som en egen art, vilket inte var fallet under vår inventering, då storsärv och hårsärv rapporterades som en och samma art (med underarterna major, pedicellata och repens). Uppgifterna om Zannichellia palustris (utan angiven underart) från inventeringen kan därför även innehålla noteringar baserade på storsärv. Dessa fynd (totalt ytterligare 18 km2-rutor) är inte medräknade här.
Angavs av Johansson (1897) förekomma ”I hafvet h. o. d.”, ungefär motsvarande tämligen allmän, vilket vi i dag inte kan verifiera.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Fynd i 1 ruta under inventeringen.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Storsärven förekommer enbart i havet, ofta på ganska exponerad grusig–stenig botten. I motsats till hårsärven är storsärv vanligare i skärgårdens yttre delar och ovanligare i de inre, lugna näringsrika vikarna. Enligt en undervattensinventering växer den vid Askö ned till 10 meters djup (Wallentinus 1969b).

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Storsärv, som ibland betraktas som en varietet av hårsärv, uppmärksammades först 1973 av Lars Ericson.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

1 aktuell lokal. 3 gamla lokaler i 3 församlingar

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Storsärv förefaller vara nyinvandrad i landskapet. Den hittades första gången 2004 vid södra Njurundakusten. Arten tycks växa vid något djupare och vid mer utsatta stränder än skaftsärv, var. pedicellata, och småsärv, var. repens.