Taxasida

stinkmålla

Chenopodium vulvaria

L.

stinkmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

stinkmålla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • stinkmålla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Chenopodium vulvaria
Vetenskapligt namn, fullständig form
Chenopodium vulvaria L.
Svenskt namn
stinkmålla
norwegianBokmal
sildemelde
norwegianNynorsk
sildemelde
Finskt namn
haisusavikka
finlandSwedish
stinkmålla
Danskt namn
Stinkende gåsefod
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2021-07-17
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

I Sverige funnen närmast i Västergötland, Östergötland, Södermanland och Västmanland (Flora Nordica 2). Sydlig växt, inkommen med bl.a. barlast.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfälligt införd med barlast . - 2 (2).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

1; Västerås Hamnen vid magasinen 1926 (WOLL. 1930; VÄ; Ohlin, 08, LD, S, UPS). - Efemerofyt. Säkerligen införd med ballast. (Omedelbart utrotad genom insamling?)

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

683 Chenopodium vulvaria L.

This widespread species originates from Eurasia and adjacent parts of Africa. It has been introduced into N. America. (incompletely mapped) and several places in the southern hemisphere, especially S. Africa. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 132.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Etablerad och eventuellt gammal förekomst på gator i Karlshamn fram till 1889.

Stinkmålla är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: sammanlagt uppgiven från 37 lokaler och har under historisk tid alltid varit sällsynt (jfr Lilja 1838 & 1870). Den största tillbakagången tycks ha skett före år 1900 men åtminstone fram till mitten av 1900-talet känd från något fler lokaler och i betydligt större individrikedom än i dag (se vidare KAO & TTy 2001b). På de aktuella lokalerna har de senaste åren som mest några tiotal individ kunnat beskådas. Nationellt rödlistad (CR) och fridlyst.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Stinkmållan är en sydlig art, som har haft (och delvis ännu har) några permanenta förekomster i Skåne och Blekinge, dels på tånggödslade havsstränder, dels på stadsgator. I övrigt är den tillfällig i Sverige och i stor utsträckning inkommen med barlast.
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 2 rutor. – Tillfälligt inkommen, i Kalmar och Söderåkra sannolikt med barlast.
Stinkmålla är akut hotad i landet (Gärdenfors 2005), men de småländska förekomsterna har lågt skyddsvärde.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Stinkmålla har inkommit till Norden som barlast samt med transporter av främst spannmål, malm och kork. Arten är mest tillfällig i Sverige men bofast i Skåne. Stinkmålla är anförd av A. Ahlqvist i NSB 7 utan närmare uppgift eller belägg varför den måste betraktas som osäker. Uppgiften återfinns under Floristiskt tillägg i Sterner (1986).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast. Utgången.
Under 1800-talet inkommen med sjöfarten till flera hamnplatser på Gotland: Klintehamn, Västergarns hamn, Gnisvärd, Gamlehamn i Visby och Kappelshamn. De första uppgifterna från Visby var emellertid från ”gator och trädgårdar”. I Visby kan den således tänkas vara införd på annat sätt än genom hamntrafiken; troligen är den emellertid inte heller här ursprunglig.

Stinkmålla observerades tämligen regelbundet vid Gamlehamn i Visby 1852–85 och kring Södertorg 1888–1921 samt slutligen år 1942, vilket var det senaste fyndet på Gotland.
Stinkmålla är fridlyst.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Tillfällig, från Sydeuropa och Nordafrika. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tidigare troligen tillfällig, fanns på utfyllnader och tippar. Nationellt hotad art (CR akut hotad). Försvunnen från landskapet. Ej sedd sedan 1958.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Södra Europa, Asien. I Sverige införd på skräpmark. Nationellt fridlyst sedan 1999. 

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Den enda bofasta svenska förekomsten för stinkmålla finns i Skåne, i övriga delar av landet förekommer den tillfälligt på ett fåtal lokaler, i Uppland senast 1984, se nedan. Fridlyst, rödlistad.
Almq. Mycket sällsynt

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen, i huvudsak med barlast kring Gävle hamn. , hamnen, vid flera tillfällen från 1810 (Hartman 1848) till 1928 (Ahlner 1929); vid Risgrynskvarn 1864 (H Thedenius i S); Sörby soptipp 1919–26 (Ahlner 1929).

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Åtta gamla uppgifter finns om stinkmålla från minst sex olika lokaler, alla i hamnmiljö.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Collinder (1909): på barlast.