Salix acutifolia
spetsdaggvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
spetsdaggvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga foton finns för detta taxon.
Inga nycklar finns för detta taxon.
Spetsbladigt daggvide odlas som prydnadsväxt, kvarstår ibland och kan någon gång också förvildas tillfälligt.
Växten härstammar från europeiska Ryssland.
Publicerat som Salix daphnoides ssp. acutifolia - spetsbladigt daggvide
616 Salix daphnoides Vill.
This European species includes the subsp. acutifolia (Willd.) O. Dahl with an E. European distribution. For details, see Atlas Fl. Eur. 3/1976, p. 47 and map 261. The map is partly preliminary. The species is cultivated in other parts of Europe as well as locally in N. America.
Gellerstedt 1852 (”hos Herr doctor Gumaelius i Wiby, planterad”). Örebro ”i Rector Gumaelii trädgård” 1845 Zetterstedt (UPS).
1?; uppgiven som vildväxande (kanske dock tillfällig kvarstående): Kung Karl Skvalbacken 1948 (Hamrin). - [För övrigt troligen odlad: Västanfors: Udden 1918 (Eng., S); Västerås: Skerikebron 1942 (Holmström). - N Ervalla station i Ervalla S planterad "i långa häckar på banvallarne" 1894 (KJELLMARK 1895).]
Salix acutifolia; spetsbladigt daggvide
Spetsdaggvidet hör hemma i Östeuropa (når Östersjöns kust i västra Polen och innersta Finska viken). I vårt land odlas det inte sällan som prydnadsväxt, gärna vid gårdsdammar och liknande. Det är det tidigaste av alla våra viden; de starkt ulliga hängena och de som torra blåvitdaggiga kvistarna är mycket dekorativa. Det är nästan bara hanbuskar som odlas, och därför sprider sig spetsdaggvidet knappast annat än med utkast och jordmassor.
Spetsdaggvide är den "östliga" formen av daggvide S. daphnoides, tidigare ansågs den vara en underart till daggvide men idag är de olika arter. Spetsdaggvide har en östlig utbredning, från Vitryssland och Ukraina, söderut till Svarta havet, österut till Kaspiska havet och norrut ända till Vita havet. Den har odlats i Sverige som vindskydd och för prydnad. Från Öland finns tre fynd med belägg.
Spetsdaggvide är en stor buske eller sällan ett litet träd. Den har stipler som är smala och långspetsade, mer än 2 ggr så långa som breda. Bladskaftet kan vara tydligt uppsvällt nertill och sammanvuxet med stipeln. Bladen är smalt avlånga, 7–15 ggr så långa som breda. Fjolårskvistar är blankt rödfärgade, som torra med blådaggiga fläckar; årskvistarna är först gula.
Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.
Förvildad, även kvarstående, bofast.
Frisk till fuktig, blottad sand, gärna vid stränder. Vid Skrubbs i Visby förekommer båda könen, vilket tyder på att den har funnits här sedan lång tid tillbaka; numera brukar man bara odla hanplantor. Arten har odlats på Gotland sedan mitten av 1800-talet (DBW:s botaniska trädgård i Visby), och det finns ett belägg från Visby 1868 (S.A. Österlind i VI), troligen från ett odlat exemplar. Man kan även i dag möta spetsdaggvide i planteringar, t.ex. nedanför Snäckgärdsbaden i Visby.
Östeuropa. I Sverige odlad och ibland förvildad i grustag och på soptippar.
