
slidsilja
Selinum dubium
slidsilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

slidsilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- slidsilja

Inga nycklar finns för detta taxon.
Atlas of North European vascular plants
1415 Cnidium dubium (Schkuhr) Thell.
Syn.: Selinum dubium (Schkuhr) Leute
This species is mainly restricted to E. Europe and W. Asia with some outposts in C. and N. Europe. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 316.
Västmanlands Flora
1; Mälarområdet: Kolbäck Strömsholm 1923 (Lundm. enligt SAM. 1925; S, UPSV) -24 (Lundm., UPS)†. 1 exemplar och 1 topp samlade 1923, 1 exemplar 1924. Sammanlagt sågs några få (eventuellt 2) exemplar (Lundm., muntligen meddelat 1978). Ståndort och läge utförligt på etiketten i UPSV: "vid vänstra kanten av landsvägen mellan slottet och Löt, bland buskar, omgivande växter: dactylis, Achillea millefolium Valeriana officinalis (s. str.) etc."
Floran i Skåne.
Status: gammal och fordom bofast men ej sedd efter 1950. Endast uppgiven 1908 från Sjöbo fiskeläge i Barsebäck (VNor i LD) och 1908–50 från strandängar mellan Barsebäck och Löddesnäs (RLar m.fl. i LD).
Förändring och hot: av okänd orsak försvunnen. Nationellt rödlistad (NT).
Smålands flora
Slidsilja har en östlig totalutbredning och förekommer hos oss huvudsakligen på Öland. I Småland växer arten numera endast vid eller helt nära havet. Där förekommer den på näringsrik jord i sänkor i betade havsstrandängar, i försumpningar innanför stranden och ibland i högvuxen gräs- och starrvegetation på dyiga havsstränder. Den är hävdberoende; vid igenväxning frodas den först en tid, sedan trängs den tillbaka. – Tidigare har den även vuxit i fuktängar vid åar och i skogsängar – troligen slåttermiljöer – i inlandet, som mest 1,5 mil från havsstranden (Kalmar Mortorp). Ett par lokaler ännu längre in i landet har haft tillfällighetens prägel (Emmaboda Algutsboda, vägren; Högsby Högsby järnvägsbank; detaljer nedan).
Funnen i 9 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. – Ännu ganska vanlig kring och strax norr om Kalmar, men tidigare med många fler lokaler och betydligt större utbredning längs kusten och även i inlandet. – Troligen ursprunglig.
Slidsiljan är på stark tillbakagång i landskapet. Ännu på 1950-talet såg Karl Nyström den på talrika lokaler i och kring Kalmar. Många av de under inventeringen upptäckta lokalerna var redan då individfattiga och befann sig under igenväxning med buskar, vass och högörter. Uppföljning och vid behov röjning av buskar och höga örter och gräs bör sättas in om denna växt skall kunna behållas i Smålands flora.
Arten betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Slidsilja är en växt med kontinental utbredning i Europa. Utbredningen fortsätter österut mot Ryssland och västra Sibirien. I Sverige är slidsilja vanlig endast på Öland. Den är sällsynt i Östergötland och östra Småland (funnen i trakterna av Kalmar), utgången i Skåne och på Gotland.
Slidsilja växer på mager men ofta kalkpåverkad mark på havsstrandängar och i kanten av skogskärr, två miljöer där den troligen är ursprunglig. Främst noteras den idag i måttligt betade kalkfuktängar och tuviga friskängar, ibland i slåtterängar, vägkanter och glesare skogar. Slidsilja klarar ett visst mått av ohävd och kan blomma upp under igenväxningens första "älskliga fas" men på sikt riskerar bestånden att slås ut när igenväxningen fortskrider.
Slidsilja förekommer på en stor del av Öland och är vanligast i östra sjömarken; en ansamling av fynd finns också i sydväst, Mörbylånga och Kastlösa sn. På Stora Alvaret växer den i tokfuktängar och i kanten av större träsk. Inom Mittlandet hittas den i de fuktängar, idag ofta ohävdade, som omger skogskärren. I de nordligaste socknarna, Böda och Högby, är slidsilja sparsam och undviker helt de vidsträckta barrskogarna i området. Slidsilja riskerar att försvinna från främst ohävdade lokaler i Mittlandet. Även felaktig och för hård hävd är ogynnsamt för växten liksom en ökad näringsbelastning av landskapet.
Arten skiljs från krusfrö Selinum carvifolia på att stjälken nertill är trind och ihålig, bladslidorna är mycket långa (3–7 cm). Hos krusfrö är stjälken nertill fårad och solid, bladslidorna är korta (1–2 cm).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig? Utgången.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
På sin tidigare växtplats troligen inkommen med vallfrö.
Östeuropa, västra Asien. I Sverige numera endast på Öland, i Småland och Östergötland.
Upplands flora
Förekommer vildväxande i kulturmarker främst på Öland, sällsynt på Gotland och i östra Småland. Tillfälligt inkommen. Rödlistad. Ej funnen efter 1990.