slamkrypor

Slamkrypor växer på dyiga sand- och grusbottnar i sjöar, åar, dammar, bäckar och diken.

De tre slamkrypearter som finns i Hälsingland, kors-, nord- och tretalig slamkrypa, förekommer alla i samma miljö och är svåra att särskilja. Tretalig slamkrypa har tretalig blomma och frökapsel, en grund grop i toppen på frökapseln och nästan oskaftade stora blad. Kors- och nordslamkrypa har fyrtalig blomma och frökapsel samt skaftade små blad. Dessa två arter kan inte särskiljas utan mogen frukt (Uotila 1974). Korsslamkrypan har en upptill plattad, men för övrigt rund kapsel och hästskolikt böjt frö. Nord­slamkrypan har en helt rund kapsel och frö som är bara svagt böjt (Stridh 1990b). Den tretaliga slamkrypan är inte alltid tretalig, utan kan på vissa plantor eller i vissa blommor vara fyrtalig, vilket kan leda till svårigheter att skilja mellan denna och nordslamkrypa. Fröna på dessa båda är tämligen lika i formen.
Slamkryporna växer främst på lera med ett tunt lager gyttja på bottnar av sjöar och vattendrag, där vattennivån under sommaren blir så låg att delar av bottnarna kommer i dagen. De hittas bara i de delar av vattendragen som ligger långt under högsta kustlinjen, i flacka bäcken där de finkorniga sedimenten har avlagrats. De växer, blommar och sätter frukt på exponerad botten men även i viss mån i grunt vatten. Tretalig slamkrypa tycks vara den av arterna som utvecklas bäst under vatten. Korsslamkrypa växer permanent under vatten i Mälaren (Bengt Stridh i brev 2013).
Alla tre arterna har hittats i Vikarsjön i Ljusdal, en lagunsjö (våg) som står i förbindelse med Ljusnan, där ävjebroddsamhället utvecklas väl på blottade bottnar. Milberg & Stridh (1994) visade att det i Vikarsjön fanns tiotusentals grobara frön av slamkrypor per kvadratmeter. Fröbanken är alltså mycket stor och torde även vara långlivad. Under regniga somrar blottas bottnarna aldrig.
För- och högsommaren 1987 var det långvarigt högvatten i Ljusnan. Den 21 augusti såg man i Varpen vid Bollnäs trubbnate, tretalig slamkrypa och sylört blomma under vatten, men inte nålsäv och strandranunkel. Den 3 september fanns i Borrsjön och Vikarsjön i Ljusdal nålsäv, krypven, hårslinga, smålånke och strandpryl under vatten. Rödlånke växte som långa skott med flytande rödaktig rosett. Det fanns frukt på nordslamkrypa och sylört.
Varpen i Ljusnan i Bollnäs är ett sedan 1976 reglerat älvsel, med en amplitud på 20 cm. Det inventerades 1987–1988 (Delin 1989a) och jämfördes med stränderna vid det oreglerade Ljusdalsselet, som inventerades av Bengt Stridh (1988c). Tretalig slamkrypa var lika vanlig på bägge ställena, medan övriga slamkrypearter var ovanligare vid Varpen. Tretalig slamkrypa är den enda Elatine-art som har hittats på bottnar som numer aldrig blottläggs i den sedan 1964 reglerade Kyrksjön i Ljusnan i Arbrå.

Detaljbild på tretalig slamkrypa med omogen frukt i Natur och vegetation, sid. 404.