Taxasida

skörbjuggsört

Cochlearia officinalis

L.

skörbjuggsört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

skörbjuggsört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skörbjuggsört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cochlearia officinalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cochlearia officinalis L.
Svenskt namn
skörbjuggsört
icelandic
Skarfakál
norwegianBokmal
skjørbuksurt
norwegianNynorsk
skjørbuksurt
Finskt namn
rohtokuirimo
finlandSwedish
nordlig skörbjuggsört
Foton
Patrik Engström
Mölle 2024-05-10
Patrik Engström
Björkenabben 2024-05-09
Patrik Engström
Tafjord, Norge 2023-07-09
Patrik Engström
Björkenabben 2024-05-09
Patrik Engström
Tafjord, Norge 2023-07-09
Katarina Stenman
Kalvön 2023-05-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se vanlig skörbjuggsört Cochlearia officinalis subsp. officinalis

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Havsstrandsväxt, ballastinkomling?

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Se engelsk skörbjuggsört Cochlearia officinalis subsp. anglica

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Se även engelsk skörbjuggsört Cochlearia officinalis subsp. anglica.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

967 Cochlearia officinalis L.

This widespread species s. lat. includes here three subspecies, viz. (1) subsp. officinalis occurring along the seashores from N. Norway to S. Spain and at some particular localities in C. Europe, for instance in the Alps, (2) subsp. arctica (Schlecht.) Hult. with a wide, circumpolar distribution (Hultén, Circumpol. Il, p. 186, 383 f. and map 178) and (3) subsp. oblongifolia (DC.) Hult. in the Pacific area. C. officinalis is reported from the Falkland Islands, where it is probably introduced. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 181. For closely related taxa see no. 968.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från något färre rutor (ca 75) vid förra inventeringen.
Kommentar: allt material som insamlats under inventeringen har fördelats på följande underarter, se engelsk skörbjuggsört Cochlearia officinalis subsp. anglica och vanlig skörbjuggsört Cochlearia officinalis subsp. officinalis.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Skörbjuggsört är en vanlig havsstrandsväxt på Skandinaviens västkust ända upp till Norges nordkust. I Östersjön är arten däremot ovanlig och har sin nordgräns i Småland. Den anträffas hos oss dels på havsstrandängar helt nära vattnet, dels på blockiga eller steniga stränder, där man inte sällan finner den inkrupen vid basen av större block. – Förr odlades arten som vitaminkälla och den har uppträtt som tillfälligt förvildad i Växjö Växjö (detaljer nedan).
Materialet från Östersjön är heterogent och svårbedömt. Sterner (1933) publicerade engelsk skörbjuggsört från smålandskusten, men med reservation för att den inte var fullt typisk. Dittills hade man endast räknat med vanlig skörbjuggsört i landskapet (utöver dansk skörbjuggsört). Det finns belägg för alla Sterners lokaler för engelsk skörbjuggsört i S. På samtliga lokaler utom en (Oskarshamn Döderhult Duvegrundet) har Sterner även noterat (och ibland samlat) vad han ansåg vara typisk C. officinalis.
Ett av Sterners anglica-belägg har den ryska specialisten E. Pobedimova år 1967 bestämt till hybriden mellan engelsk och vanlig skörbjuggsört, och till denna hybrid har hon även fört ett par av Sterners belägg för vanlig skörbjuggsört. De flesta arken har Pobedimova dock lämnat utan påskrift (trots att de bör ha funnits på plats vid hennes besök).
År 2006 reviderade den norska Cochlearia-experten Inger Nordal materialet i Riksmuseet. Hon fann att vanlig skörbjuggsört inte förekommer i typisk form öster om sydvästra Skåne; det som finns i Blekinge och Småland klassificerade hon som engelsk skörbjuggsört eller mellanformer (kanske hybrider) med tydliga drag av denna.
En detaljerad utredning är påkallad. Här redovisas arten kollektivt, vilket är nödvändigt även av den anledningen, att experterna bara granskat en mindre del av det material som finns.
Funnen i 16 rutor; tidigare uppgifter från 15 rutor. Sällsynt, i nutid endast vid kustens mellersta del. – Ursprunglig.
Engelsk skörbjuggsört betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Skörbjuggsört företräds i vår del av Sverige av två underarter: vanlig skörbjuggsört subsp. officinalis och engelsk skörbjuggsört subsp. anglica. De skiljs åt på att vanlig skörbjuggsört har rosettblad som har en hjärt–njurformad bas; skidorna är nästan klotrunda och de mäter 4–7 mm. Engelsk skörbjuggsört har rosettblad med killik bas, skidorna är tydligt hoppressade, som insnörda längs skiljeväggen, och de mäter 8–14 mm.

Skörbjuggsört växer på grusiga havsstränder, i strandängarnas fuktiga partier och på låga driftvallar. I Sterner (1938) finns en notering där den växte i en kalkgrusrik åker ca 100 m från havsstranden.

Skörbjuggsört är mycket ovanlig på Öland och endast funnen på två lokaler under inventeringen. Orsaken till tillbakagången är svårförklarlig. En orsak kan vara att de flesta äldre lokaler låg utmed västra kusten där igenväxning på grund av upphört bete samt exploatering av kuststräckor gjort att växten försvunnit. Östersjön är dessutom ett innanhav i obalans med övergödning som ett stort problem vilket resulterar i driftvallar med fintrådiga alger som täcker det mesta av havsstranden inklusive eventuell skörbjuggsört. Jämfört med Sterner (1986) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, troligen tillfällig. Utgången.
Arten har förmodligen kommit in med sjöfart eller kanske när Karlsvärds fästning byggdes.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Skörbjuggsört är karaktärsväxt för skärgårdens och kustlinjens havsstränder och strandängar. Arten växer i tångvallar på grusiga och sandiga havsstränder, i sprickor på klippstränder, på havsstrandängar och utefter kanten av berghällar i hällmarker vid kusten samt på öar, holmar och skär. Arten representeras i Bohuslän av underarten vanlig skörbjuggsört ssp. officinalis.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Redovisas under vanlig skörbjuggsört C. officinalis subsp. officinalis, då det är den enda underarten som omnämns i floran.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Förekommer på stränder vid svenska västkusten och södra Östersjön. Möjligen har den odlats i uppsalatrakten. Ej funnen efter 1990.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tillfälligt inkommen med barlast till Gävle hamn 1812–13 (Hartman ms 1814, 1820 och 1848). Angivna som engelsk skörbjuggsört, C officinalis ssp anglica.