skogsrör

326 Calamagrostis chalybaea (Laest.) Fr.

This species has been regarded as a hybrid between C. canescens and C. obtusata (see below). It is restricted to the central parts of Scandinavia (and probably Kola). The closely related C. obtusata Trin. in E. Russia and W. and C. Siberia is tentatively mapped.

Arten är endemisk på Skandinaviska halvön med en utpost på Kolahalvön (jfr sid 125). Den svenska utbredningen är begränsad till Lycksele och Åsele lappmarker, nordvästra Angermanland, Jämtland och västra Medelpad. I Ångermanland når arten till Ed socken utmed Ångermanälven och till Edsele vid Faxälven. Enligt en gammal källskrift skulle den även finnas i Helgum socken längs Faxälven "från Helgum station allmän ända genom Fjällsjö socken" (E. Almquist enl S. Almquist 1908) vilket ter sig som en kraftig överdrift. Belägg från Helgum saknas ännu. Utan tvivel kan skogsröret dock vara förbisett i vissa trakter.

Arten beskrevs fösta gången för vetenskapen av L. L. Laestadius (1824), jfr Nordstedt (1920).

Förgäves eftersökt i nordvästra delen av landskapet under vår inventering. En insamling av arten gjordes av Magnus Östman i Ytterhogdal år 1901 (belägg i S) och kallades av honom C. obtusata, en synonym till C. chalybaea. Artbestämningen bekräftades 2010 av B. Paszko.

Skogsrör är en av få arter som är endemiska för Norrlands inland. Huvudförekomsten finns inom rikområdena i Jämtland och södra Lappland och förekomsterna i Medelpad utgörs av sydliga utposter. I Medelpad är utbredningen lokalt bunden till några åars vattensystem, främst Dysjöån och Råsjöån i Borgsjö. Där växer skogsrör högst upp i strandzoneringen, ofta i granskogskanten. Skogsrör uppträder i tuvor som påminner om piprörets men är lösare. Det har piprörets hårkrans vid bladbasen men saknar piprörets utskjutande borst. Skogsrör uppträder regelbundet längs dessa åar men det kan även finnas i anslutande sumpskogar och myrkanter. Vanligen växer det skuggigt och i fuktig skog men har någon gång setts gå upp i en torr skogsbilvägskant (nära Råsjöån, Borgsjö) och bilda en tät tuva. Skogsrör är också funnet i älvravinmiljöer i Liden i området mot Jämtlandsgränsen. Här växer det rätt torrt i ravinkanter och gör skäl för sitt gamla namn ”niprör”.