skogsnycklar

Skogsnycklar skiljer sig från jungfru Marie nycklar bl.a. genom behovet av en kalkrik växtplats, men misstyds ofta. De har rapporterats från närings- och kalkfattiga lokaler, i bl.a. Kärkkäinen (1996c). Egendomlig är också uppgiften om växtens förekomst i Karlskoga där den har setts i ”51 km-rutor (33 %)” och är ”ganska vanlig” (O. Nilsson 2008) trots uppenbar brist på lämpliga växtplatser.

Skogsnycklar växer i resterna av Latorpsängarna i Tysslinge och asklundar på såväl urkalk som ordovicisk kalksten. Grupperna är ofta små, sällan mer än ett 30–40 ex. Det största kända beståndet, 100-tals ex., sågs V om Larstorp i Tysslinge i en kalk-asklund under restaurering 1991. Enl. markägaren skall växten ha inkommit ”de senaste 20 åren”.

Skogsnycklar är ursprunglig i fuktiga och näringsrika lövskogar med källflöden och översilningsmark.

De främsta hoten mot växten är dikning och trädslagsbyte från löv till gran.

Sällsynt(-lokalt spridd) i V. Bergslagens kalkområde. Kalkbunden. Klimatiskt indifferent. Utbredningstyp: Kalk.

Spridd i hela landskapet men kalkgynnad och följaktligen påtagligt vanligare i Höga Kustens diabasområden samt i västra Ångermanland. Dock även på åtskilliga riklokaler i landskapets näringsfattigare delar. Sällsynt i Ångermanälvens dalgång. Mellanformer till D. maculata subsp. maculata är vanliga. Hybridisering med D. incarnata och i all synnerhet D. majalis subsp. lapponica sker förhållandevis lätt. Här upptas endast fynd som bedömts gälla typisk D. maculata subsp. fuchsii. -248 (35).

Ej tidigare uppgiven för Dalsland.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor vid förra inventeringen och även om man kan anta att underarten då var otillräckligt uppmärksammad så finns inga belägg för att den skulle ha minskat nämnvärt. Nationellt fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO och TTy.

D. fuchsii
Skogsnycklar står nära Jungfru Marie nycklar D. maculata ssp. maculata. Den är diploid (med två kromosomuppsättningar). Jungfru Marie nycklar är tetraploid och har uppkommit ur skogsnycklar och/eller mycket närstående former genom kromosomtalsfördubbling (Hedrén 2005). Typiska skogsnycklar är stora och kraftiga, har brett omvänt äggrunda blad med kraftiga, tvärliggande mörka fläckar, och de har mörka blommor med djupt treflikig underläpp som har små sidoflikar. Skogsnycklar växer i kalkrika och ganska mineralnäringsrika miljöer, medan Jungfru Marie nycklar i regel växer på magrare mark. De morfologiska och ekologiska skillnaderna är dock inte helt skarpa.

Skogsnycklar växer friskt och halvskuggigt, helst i något kalkpåverkade och mullrika skogar med ädellöv men ses också i blandskogar, hassellundar eller ängsgranskogar; sällsynt även i tall- eller björkskogar. Ofta växer orkidén i skogsbryn, utmed stigar eller i kanten av skogskärr. Den idag sällsynta miljön trädbärande slåtterängar verkar vara extra gynnsam. Ibland växer skogsnycklar öppet i fuktiga dynsvackor eller tuviga friskängar.

Skogsnycklar växer främst inom Mittlandet, västra kustskogen och de fem nordligaste socknarna, Böda och söderut till Föra. Utbredningsmönstret känns igen från kartan i Sterner (1986) med få fynd på de skogfattiga, södra delarna av ön samt på Stora Alvaret. En viss tillbakagång förefaller ha skett vars orsaker kan vara borthuggning av små lundrester i åkerlandskapet samt igenväxning av markskiktet med diverse buskar och sly. Jämfört med Sterner (1986) ses en minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Se även fläcknycklar Dactylorhiza maculata

Ursprunglig.
Skogsnycklar är spridda över hela Gotland i friska betesmarker, ängen och diken. Den finns också, liksom Jungfru Marie nycklar, i frisk till fuktig skogsmark och i myrkanter. Dock undviker den de kargaste hällmarksområdena och uppodlade åkermarker. Den är t.ex. inte känd från Fårös öppna, fårbetade marker.

Skogsnycklar är mycket variabel i blomform och i bladens form och fläckighet. I frodiga ängen kan man finna mycket högvuxna skogsnycklar med långa, tätblommiga ax. Även blommornas färg och teckning varierar, och sällsynt finns enstaka plantor med rent vita blommor (Rosvall 1976, här dock utan angivande av underart, samt Larsson 1994).

Skogsnycklar visar en stor spridning i blomningstid: i soliga, öppna lägen kan den börja blomma tidigt i juni, och i fuktiga kärrkanter kan man se den blomma ännu långt in i juli. Med sitt breda val av biotoper har skogsnycklar förmått anpassa sig väl till 1900-talets omvandling av landskapet och har samma frekvens i dag, tämligen allmän, som Johansson (1897) angav (för arten fläcknycklar som helhet) drygt hundra år tidigare.

Skogsnycklar växer i kalkrika källkärr, både öppna ängskärr och genomsilade al-grankärr, i örtrika skogar och dessutom i diken och vägkanter i kalkområdena. Arten är slåttergynnad, men känslig för hårt bete. Där den finns hittar man, trots att arterna sägs ha olika kromosomtal, ofta mellanformer med Jungfru Marie nycklar. De uppträder mest i intermediära miljöer vilket gör gränsdragningen mellan arterna svår.

Skogsnycklar växer företrädesvis på frisk skogsmark, gärna i örtrika granskogar. Den förekommer även i hagmarker, strandlundar, kärrkanter, vanligen intill rikkärr men kan också kolonisera diken, sandtäkter och vägrenar. Den är starkt kalkgynnad varför huvudutbredningen i landskapet är knuten till områden med hög kalkhalt i moränen.

Skogsnycklarnas livsmönster liknar det hos jungfru Marie nycklar, men skogsnycklarna växer vanligen under tätare trädskikt, på mullrikare mark, sannolikt med högre pH. Lokalerna beskrivs bland annat på följande vis: örtrik sumpgranskog, klibb­alskärr, backkärr, rikkärr, källområde, skog med starkt lövinslag, bördig skogsmark, granskog med ormbunkar.

Skogsnycklar är påträffade i hela landskapet, men antalet noterade lokaler är mindre än 10 % av antalet för jungfru Marie nycklar. Den verkliga skillnaden i frekvens är säkerligen mycket större, eftersom troligen så gott som alla observerade skogsnycklar noterats.