Taxasida

skogsnarv

Moehringia trinervia

(L.) Clairv.

skogsnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

skogsnarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skogsnarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Moehringia trinervia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Moehringia trinervia (L.) Clairv.
Svenskt namn
skogsnarv
norwegianBokmal
maurarve
norwegianNynorsk
maurarve
Finskt namn
lehtoarho
finlandSwedish
skogsnarv
Danskt namn
Skovarve
Foton
Patrik Engström
Halltorps hage 2025-05-11
Anders Delin
Mellan Halvfari och Skogsnabben, Skog 2014-05-26
Anders Delin
Mellan Halvfari och Skogsnabben, Skog 2014-05-26
Katarina Stenman
Bjuröklubb 2021-09-25
Katarina Stenman
Bjuröklubb 2021-09-25
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-05-31
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2019-05-19
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Tämligen allmän.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Skogsnarv är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer främst i lite rikare lövskogsbiotoper, gärna i sluttningar, bäckraviner och blockmarker. Arten är också vanlig i lövdungar och bryn i naturbetesmarker, särskilt om hassel Corylus avellana finns med i bilden. Då och då ser man den på stenmurar och rösen som gödslas av lövforna. I sandområdena vid kusten kan den ganska ofta vara riklig i planterade barrträdsdungar.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Birger (1908a) på uppgift av EN: Sveg: Duvberget (16E 7d–e), återfunnen där 1987 (16E 7e 4- 0-, BD i UPS). En ny lokal upptäcktes 1984 i Sveg: Gruvberget (16E 4g 1- 4-, UPS), jfr Danielsson (1986). Lokalerna ligger på resp ca 450 och 390 m i utpräglade sydexponerade brantberg.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

713 Moehringia trinervia (L.) Clair v.

This species is restricted to Europe and parts of W. Asia and N. Africa. It seems to be uncertain whether the E. Asiatic population, distinguished as M. platysperma Maxim., is identical with the European taxon. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 150.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm., växer i naturlig vegetation på strandklippor och kalkberg, f.ö. främst i skugg- och mullrika lövskogar, ofta rikl. i lundarna längs Hjälmarstranden på landvinningen, i bäcklundar etc., i friska hagar, i gräsmattor, på varp, vägkanter och järnvägsområden o.s.v.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

I kustsocknarna vanlig norrut till Grundsunda, även längre mot norr i strandskogar vid havet. I inlandet ovanligare och mer bunden till riklokaler såsom sydväxtberg och gynnsamt exponerade raviner.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Som skogsväxt finns skogsnarv särskilt på mullrika platser i skuggig, blockig eller stenig ängsskog med lövträd, gran och hassel. Den växer gärna i rasmarker, vid bergrötter och på berghyllor. Man kan även finna den i alsumpskog eller fuktig askskog. Arten utvecklar gärna massförekomster på hyggen. Även i övrigt är skogsnarven kulturgynnad och påträffas mycket ofta på eller vid gamla odlingsrösen i lövbryn eller lövskog nära bebyggelse – i trakter där den är lite ovanligare växer den nästan enbart så. Den kan också hittas t.ex. i rabatter och på skräpmark.
Funnen i 1295 rutor; tidigare uppgifter från 222 rutor. Ganska vanlig i delar av västra Småland och i östra fattigområdet, i övrigt mycket vanlig. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Skogsnarv växer halvskuggigt på mullrik, gärna stenig mark i skogar med löv- eller barrträd. Den kan ses i betade hässlen, alsumpskogar, fuktig björkskog men även i torr tallskog på sand. Ofta växer skogsnarv i skogsbryn, längs stigar eller i glesare skogspartier. När röjningar eller naturvårdsbränningar sker i skogen kan växten tillfälligt gynnas av åtgärden. I ett för övrigt öppet landskap kan det ibland räcka med mindre snår av fläder Sambucus nigra eller några enbuskar för att den ska dyka upp. Skogsnarv kan även växa på helt öppna lokaler såsom i åkerrenar, vägkanter och måttligt hävdade gräsmattor. Sällsynt är den funnen i ruderatmiljöer med jordhögar.

Skogsnarv är spridd över större delen av Öland men liksom förr sällsynt på den skogfattiga sydöstra delen. På Stora Alvaret växer den i mindre skogsdungar. Skogsnarv är vanlig i Mittlandet, västra kustskogen och längst uppe i norr, Böda och Högby sn. Den förbuskning som skett av landskapet kan ha gynnat arten.

Gammal bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Torr till något fuktig skogsmark, oftast lövskog eller blandskog men också i ren tallskog. Skogsnarv kan växa i djup skugga, men finns oftast i ljusare partier eller i bryn, även i betad skog. Arten är inte ovanlig i ängesmark, då helst i skugga under träd. Däremot saknas den på rena hällmarksområden. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”flerst.” (motsvarande mindre allmän) och redovisade knappt 20 lokaler. En klar ökning har alltså skett, möjligen beroende på minskat bete inom öns skogar.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Skogsnarv växer på frisk, något näringsrik mark i löv-, bland- och granskogar. Den föredrar halvskugga och syns gärna i gläntor och skogsbryn men går också ut på vägkanter och i betesmark, någon gång även i skräpmark.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på fuktig till frisk, ganska mullrik skogsmark i löv- och blandskogar, i å- och bäckraviner samt i lövdungar i hagar. Vanlig i hela landskapet. 674 rutor (81 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Nordafrika. I Sverige allmän i Götaland och Svealand, sällsynt i Norrland. I Sörmland mycket allmän – (82%). Skogsnarven är ettårig och växer på bar mulljord i örtrik skog av olika slag, både lundar och gran skog, ofta på skuggiga klippavsatser, på block och vid stigar, i körspår och på skogsvägkanter. Den förekom mer ofta rikligt även på nya hyggen.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland, men ovanligare i väster. 665 kartblad, 1976 kvadranter.
Almq. Merendels allmän; i slättbygder och yttre skärgården spridd.
Skogsnarv förekommer i öppna partier av löv- och granskogar, framför allt på mullrik mark, ofta i fuktiga skogar såsom gransumpskogar. Man finner den på hyggen, på stora block och även på hällar nära stränder samt på vägkanter och nya vägskärningar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Skogsnarv är en ursprunglig art med hemvist i skogslandskapet. I litteraturen finns ett femtontal gamla uppgifter. I Gävletraktens växter 1848 och 1863 uppges den förekomma flerstädes.
De vanligaste följearterna är rönn (27%), hallon, stensöta, harsyra, piprör, kruståtel, stinknäva och skogssallat. Fröna samlas och sprids av myror. De ingår ofta i skogsmarkens fröbank.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Skogsnarv lever som frö i skogsmarken mer än som grön planta. Ett undantag är på stora block, där den kan vegetera nästan varje år. Den kan gro på brandfält, hygge, traktorväg i skogen, rotvälta och på det utgrävda materialet från en myrstack, med frön som myrorna har samlat. Även på en död sammanfallande myrstack kan skogsnarv komma upp. Granström (1986) fann dess frön i jord från skogsbestånd där arten inte fanns i vegetationen. Den blommar från skogsstjärnans till mjölkens tid och kan blomma om i lärkens tid. Den övervintrar grön, men barvinter kan skada plantan så att ytliga blad blir svarta. 

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Skogsnarv tillhör skogsmarken och uppträder typiskt i varma, torra lägen gärna på mullrik jord. Den trivs på förnarik mark och i blockig terräng, moras, och ses ofta på hyggen och vid röjningar. Arten anses ha en stor fröreserv i marken och gror därför på störda ytor, t.ex. på mineraljordsblottor. Ofta finns den undanskymd bland ris och gran men förråds genom sina tydligt trenerviga blad. Där växer den bland multnade stubbar och andra vedrester eller i mossan på ett block. Även om den ökar vid uthuggningar kan den också missgynnas och torka ut vid kraftig exponering. Mot norr och väster är arten inskränkt till större sydvända bergssluttningar och rasmarker under sydberg.
Skogsnarv växer också längs körvägar och stigar; någon gång ses den kolonisera grusiga avlägg och utfyllnader i skogens grannskap. Man kan även påträffa den i steniga, kulturnära lövlundar och den är åtminstone i Liden noterad från älvravin. Vid havet finner man skogsnarv i albården, helst då i torr, blockig mark eller på sand som i Njurunda.