sjönajas

Vattenväxt, möjligen utgången i Närke redan för flera tusen år sedan. Vid Skagershultsmossen i Laxå gjordes 1919 fynd av frön från atlantisk tid, en rest från en rikare förekomst i Sverige under boreal tid för 8 000 år sedan (Sandegren 1920, 1941).

127 Najas flexilis (Willd.) Rostk.

This Eurasiatic and N. American species occurs in fresh and brackish waters. The range is incompletely known, especially in Asia. The species belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 212 and map 194). It is known as a fossil, mostly of postglacial age, from several localities. The European finds are mapped. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 27.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: tidigare känd från en handfull sjöar i mellersta Skåne (bland annat Ringsjön, Finjasjön och sjöarna kring Ljungbyhed), men ej funnen i någon av dessa efter 1968 och därför betraktad som försvunnen fram till 1996 då det första fyndet gjordes i Hammarsjön (URP 1996). Under några år noterades arten på flera ställen i sjön men senare tycks den åter ha gått tillbaka och förekom 2005 mycket sparsamt (KAO 2005). Försvinnandet från flera av de tidigare lokalerna orsakades sannolikt av övergödning och påföljande algblomning. Nationellt rödlistad (CR), fridlyst och upptagen i EU:s habitatdirektiv.
Kommentar: B, granskare KAO.

Sjönajas, som växer på lösbottnar i mineralnäringsrika insjöar, är en av den svenska florans största rariteter. Efter 1980 var den bara sedd på två svenska lokaler (Hammarsjön i Skåne och Södra Kärrlången i Södermanland), men i augusti 2005 fann Maria Carlsson och Matilda Apelqvist den i Södra Vixen i Eksjö Höreda (6E7j). När Maria Carlsson och Margareta Edqvist senare undersökte förekomsten närmare visade sig arten växa glest på drygt tre meters djup i den aktuella viken. På växtplatsen var bottnen mjuk och vegetationen sparsam. Där fanns också hårslinga Myriophyllum alterniflorum, höstlånke Callitriche hermaphroditica och vattenpest Elodea canadensis samt enstaka trubbnate Potamogeton obtusifolius (M. Carlsson 2005). Belägg finns i S.

Under 1900-talet har sjönajas funnits i ytterligare fem sjöar i Skåne och en i Södermanland, och tidigare uppgifter finns dessutom från Göteborgstrakten och Uppland. De hårdskaliga fröna bevaras i bottenavlagringar, och man vet att växten hade en stor utbredning i södra Sverige under boreal tid (7500–6000 år f.Kr.; Backman 1948, Sandegren 1941). De sentida fynden har ofta uppfattats som relikter, men de kan också, helt eller delvis, vara ett resultat av spridning i sen tid, till exempel i samband med sjöregleringar. – I Småland har fossilfynd gjorts på flera lokaler i Kalmar län samt i Jönköping Öggestorp; avsaknaden av fynd från större delen av inlandet beror nog på att lämpliga, näringsrika lokaler aldrig har funnits.

I S. Kärrlången växte arten i mattor på djup ävja på ungefär en meters djup tillsammans med styvnate och spädnate. Den har inte setts sedan 1991 och arten kan möjligen vara försvunnen, sannolikt till följd av en sjösänkning som gav ökade näringsförhållanden och expansion av andra arter, t.ex. krusnate. I den närbelägna Kvarnsjön fanns arten på 1970-talet, men sjön är i det närmaste helt igenväxt och arten är sannolikt även här borta. Att återställa vattennivån i södra Kärrlången är en viktig åtgärd för att ge sjönajas en rimlig möjlighet att bilda en ny population ur vilande frön i bottensedimenten.

Ingår i EU:s habitatdirektiv som en art Sverige förbinder sig att skydda i det ekologiska nätverket Natura 2000. Nationellt fridlyst sedan 1999.

Mycket sällsynt i Sverige med förekomster i Skåne, Småland och Sörmland.