sandlusern

Sandlusern är en ettårig art som under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte på några ruderatplatser i Halmstad.

Artens svenska utbredning är begränsad till Skåne, Öland och Gotland, där den växer på öppen, sandig mark i kalktorrängar, branter och på hällmarker. Tillfälligt uppträder arten också på starkt kulturpåverkad mark i andra delar av Sydsverige (Nilsson 1992).

Tillfälligt införd med barlast. - 1 ( l ) .

1232 Medicago minima L.

This Eurasiatic and N. African species occurs as a casual in, for instance, N. Europe and N. America (several occurrences should be added). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 235.

Sandlusern är en euroasiatisk art som även förekommer i norra Afrika. I Norden är den främst funnen i Danmark och Sverige (Skåne, Gotland och Öland). Den växer på varma lokaler där marken är sandig, kalkrik och växttäcket inte är alltför slutet. Växten är ettårig, höstgroende och konkurrenssvag. De öländska lokalerna kan betecknas som stäppartade och sandiga torrängar hävdade genom bete. Dessutom växer sandlusern i en trädesåker och ett gammalt sandtag.

Sandlusern är ovanlig på Öland och inte återfunnen på flera äldre lokaler varför en viss minskning torde föreligga. Som kompensation har under inventeringen två nya lokaler på Stora Alvaret hittats. Växten är svårfunnen och lätt att förbise och troligen föreligger ett visst mörkertal. Igenväxning och ökad näringsbelastning av landskapet har missgynnat sandlusern.

Plantor av sandlusern drunknar lätt i andra gulblommiga och småväxta klöverväxter som den delar växtplats med såsom jordklöver Trifolium campestre, trådklöver T. dubium och humlelusern Medicago lupulina. Med lite träning lär man sig att urskilja den speciella färgen på blad och blommor hos sandlusern; bladen är antytt blågråa och blommorna kallt gula. Antalet plantor varierar starkt beroende på årsmånen vilken gör den extra besvärlig att finna.

Sandlusern var ett populärt samlarobjekt vilket det stora antal belägg som hämtats på lokalen i Räpplinge sn vittnar om. I de offentliga herbarierna finns dryga 100-talet ark vilket föranledde upptäckaren att vädja om att samlandet borde upphöra (Adlerz 1913). Troligen finns en viss fröreserv i marken vilken aktiveras gynnsamma år varför sandlusern kan fortleva på lokalen många år. Igenväxning, ökad näringsbelastning och exploatering är idag ett större hot mot arten än eventuell insamling.

Gammal, bofast.

Kulturföljeslagare.
Torrängar och sandiga backar, även i torra, glesa lusernvallar på sand. Arten varierar ofta rätt starkt i antal från år till år. Sandlusern är en ettårig ört, som behöver en blottad eller uppluckrad grässvål för att fröna ska gro. Den gynnas därför av bete och tramp. Arten upptäcktes sent i Sverige (1825), och det är inte klarlagt hur gammal den är på Gotland.

Sandlusern är fridlyst.

Sandlusern är i vårt land inhensk på Öland och Gotland samt i Skåne. I Bohuslän är den tillfälligt inkommen. 

Tillfälligt inkommen.