rosenrot

Det framgår inte om de äldre insamlingarna bestod av odlade, kvarstående eller förvildade exemplar. Rosenrot är vildväxande i fjällen och nordligaste Norrland samt på några platser i Bohuslän. Som trädgårdsväxt klarar den sig mycket bra i södra Sverige.

Fjällväxt. Uppges ha odlats vid Ekeby prästgård före 1877 (Sernander 1933). Den ”inplanterades från Åland” till en strandhäll vid Linudden i Hjälmaren i Götlunda där ett frodigt ex. sågs 1980 ! (OREB/ELj).

Utkommen från plantering. - 1 (1).

I S finns ett ark med angivelsen "Sonfjället" utan årtal, leg. Hj. Sjövall. Det rör sig nog om en feletikettering. Rosenrot har karterats av Lid & Zachau (1928). Både kartan och lokalförteckningen är dock missvisande, då de innefattar liten fetknopp Sedum annuum genom felläsning i Birgers provinsflora.

1012 Rhodiola rosea L.

Syn.: Sedum rosea (L.) Scop.

This widespread and polymorphic species has an arctic-montane distribution. Two groups of taxa within this species s. lat. may be distinguished, viz. (1) yellow-flowered taxa with R. rosea s. str., distributed from eastern N. America and Greenland through parts of Europe and N., C. and E. Asia to W. Alaska, and subsp. heterodonta (Hook. fil. & Thoms.) Hult. in C. Asiatic mountains, and (2) purple-flowered taxa, assembled in subsp. integrifolia (Raf.) Hult. For the intricate taxonomy and nomenclature see Hultén, Amphi-atl., p. 52. The mapping is more generalized in Asia than in other parts of the range. R. rosea s. str. belongs to the amphi-atlantic plants (op. cit., map 33). The species s. lat. has a somewhat irregularly circumpolar distribution. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 196.

Perenn, tuvad, dioik, 0,5–3 dm hög ört med mycket köttiga blad. Tjock, grenig rotstock som sänder upp ett knippe stjälkar med tätt sittande, strödda, pruinösa blad, som är breda vid basen och otandade, men har en distinkt spets. I toppen med en tät samling gula, oftast 4-taliga blommor. Frukten (bara på honplantan förstås!) är en rödaktig baljkapsel.
Lokalt allmän i fjällen, oftast på fuktig mark som snölegor och bäckstränder, eller på klippor och i branter. Även mycket sällsynt i Bohuslän på klippor vid havet.

Förväxlingsrisk:
I fjällen omisskännlig!
Den i Bohuslän allmänna kärleksört (Hylotelephium telephium) har tandade, ofta rödaktiga, blad.

Sedum rosea

Denna art växer i klippspringor i fjällen och på några platser i Bohuslän. En 1700-talsuppgift från Aneby Lommaryd Skareda (Ljungh ms) avser förmodligen odling. Ett belägg från Växjö Växjö 1882 (A. W. Jonsson i OHN) är sannolikt också från odling, om inte feletiketterat.

Rosenrot finns spridd över stora delar av norra halvklotet. I Sverige finns den vildväxande i fjällen och på Västkusten. Arten har under lång tid sällsynt odlats som prydnadsväxt och även som medicinalväxt. På senare år har preparat med rosenrot blivit populära mot diverse olika åkommor och odling i större skala har därför börjat förekomma även i Sverige. Inga spridningstendenser har noterats och de två aktuella fynden är båda kvarstående efter odling.

Kvarstående.

Rosenrot är en av de fjällväxter som av okänd anledning växer i Bohuslän, där de enda lokalerna i landet söder om Härjedalen finns. Närmare ligger förekomsterna på norska Sørlandet och det finns mycket som tyder på ett växtgeografiskt samband mellan södra och mellersta Bohuslän och kusten i sydvästra Norge. Kanske rör det sig om så kallade glacialrelikter, som i låglandet har en västlig utbredning (Lid & Zachau 1929).
Rosenroten växer nära havet i klippstup eller hällmark, helst – men inte alltid – på basrikt berg. En anhopning av lokaler finns kring Tjörns sydspets och öarna däromkring, som har en berggrund av olika grönstenar. Mindre tydligt på kartan är att arten följer det basrika bergsstråket utefter Gullmaren och Örekilsälvens dalgång till Kärnsjön, där den enda kända inlandslokalen finns i en bergbrant mot sjön. På ett fåtal ställen tycks rosenrot växa på gnejs eller granit. Den är långlivad på sina lokaler och många fyndplatser är desamma som redovisas av Fries (1945). På några äldre lokaler är arten utgången och en del nyfynd har gjorts, framför allt det första i norra delen av landskapet. På en del av de nyare lokalerna är arten ursprungligen inplanterad.