rödtoppor

Ett släkte ettåriga halvparasitiska växter. Nyckeln omfattar samtliga arter och underarter som påträffats i Norden, men gultoppa, O. luteus och finsk rödtoppa, O. litoralis subsp. fennicus är inte funna i Sverige.

Växterna är halvparasiter som tycks ha varit vanligare förr. De flesta noteringarna omfattade förr rödtoppa m.m. men en del av bestånden utan belägg var troligen åkerrödtoppa. Totalt har omkr. 200 uppgifter om osäkert bestämda ex. registrerats.

På utbredningskartorna över åkerrödtoppa och rödtoppa anförs de belägg som kontrollerats och godkänts av T. Karlsson, E. Ljungstrand och B. Snogerup.

Växterna var vanliga på Mellansvenska myrodlingar i säd och på vallar (Tolf 1903) och ”i Kvismaredalens havreåkrar i stora mängder” (Östman 1902).

De sågs ”i västra Nerike öfverflödigt” (Lundmark enl. Afzelius ms 1779–1784) och var vanliga i åkrarna vid Örebro (Gellerstedt 1831). Massförekomster fanns 1929 på åkrar vid Melsäter i Hallsberg och Västra Skruke i Sköllersta liksom vid Kvarntorp i Tysslinge 1931 (Broddeson ms) och ännu 1991 i veteåkrar vid Sånne i Asker.