rödlånke

1349 Lythrum portula (L.) Webb.

Syn.: Peplis portula L.

This species is mainly restricted to Europe. It has occasionally spread within and outside the original range, for instance into the isolated localities in N. Fennoscandia and, further, into California, Mexico, S. America and New Zealand, possibly also N. China. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 297.

Rödlånke är en ursprunglig men kulturgynnad, ettårig land- och vattenväxt. Som undervattensväxt förekommer den på grunt vatten i havsstrandsgölar, vid dyiga/leriga sjö- och dammstränder samt i gölar och diken i betesmarker, där den gynnas av kreaturstramp. På land finner man den främst på tidvis översvämmade, vegetationsfattiga stränder samt på annan växelfuktig mark, t ex i grustag och hjulspår samt på stigar och åkervägar. Särskilt som landväxt är den konkurrenssvag och periodisk i sitt uppträdande.

Sälls. vattenväxt på bottnar och tillfälligt översvämmade stränder av sjöar, vattendrag och kärr, förr även vid gölar, dammar, järnvägsdammar, sanka skogsvägar m.m. Broddeson (ms, S) fann en massförekomst i ankdammen vid Råå i Hammar 1925.

Gammal bofast art.

Rödlånke är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Nu sällsynt, sedan 1930 18 fynd i Östra Västmanland. Förr vanligare, sparsam funnen också i Bergslagen. Sydlig art, som når upp i Dalarna och Östra Norrland, troligen klimathärdig i hela Västmanland. Tycks vara eutrof och vida föredra lera framför annat substrat, därav troligen de stora luckorna i Bergslagen och i övrigt inom alla morän- och skogsområde Utbredningstyp: S3.

Endast funnen tillfälligt längre norrut i landet. - 4 (3).

Myrin 1832.

Peplis portula
Rödlånke växer i grunt vatten eller på våt till fuktig, näringsrik jord. Växten kan påträffas vid flacka, leriga eller sandiga sötvattensstränder med gles vegetation. Den kan uppträda rikligt i korttidsreglerade eller uttorkade dammar och sjöar. Man hittar den också i diken, vid källor och i källflöden, vid vattningsställen och i fuktiga svackor i betesmark samt på fuktiga stigar och grustagsbottnar. Någon gång kan den förekomma som ogräs i trädgårdar och på åkrar.

Den ettåriga arten är konkurrenssvag och gynnas av bete, kreaturstramp och annan nötning som håller markytan blottad.

Rödlånke växer på öppen, fuktig–våt och ofta kalksvag mark och gynnas av kreaturstramp som åstadkommer blottor i växttäcket. Den är sällsynt på Öland och växer längs kanten av skogskärr och pölar, i leriga hjulspår, försumpade åkrar och vid vattenhål.

Rödlånke är endast funnen i socknar längs västra sidan av Öland och växte förr från Köping sn i norr till Ås i söder. Den konkurrenssvaga växten har minskat starkt på Öland och har endast två fynd från inventeringen; i dagsläget finns endast en lokal kvar. Orsaken till minskningen är igenväxning pga. upphörd hävd, torrläggning av odlingslandskapet och exploatering genom bebyggelse av tidigare lokaler.

Gammal, bofast.

Rödlånke växer på tidvis översvämmad, glest bevuxen eller naken jord på sjöstränder, i och vid dammar, pölar och diken, i grustag och hällkar samt i hjulspår och på markvägar. Den kan ibland uppträda mycket rikligt i vattenfyllda, grunda fördjupningar i hällmark. Arten gynnas av varierande vattenstånd. Den är konkurrenssvag och har minskat kraftigt sedan förra inventeringen, förmodligen mest beroende på igenväxning till följd av upphörd hävd.

Det är svårt att veta om rödlånke är ursprunglig eller om den kommit in med jordbruket. Arten kan kanske ha varit naturlig på periodvis blottlagda stränder vid Dalälven. Den är nu nästan helt knuten till odlingslandskapet. De tidigaste uppgifterna om arten är från Tolvforsbäcken i Gävle och från »sumpigt ställe« mellan Mårdäng och Oppala (»Groplorten«) i Hille 1824. Båda fynden är gjorda av Claes Östling. I Gävletraktens växter beskrivs rödlånken som sällsynt. Sammanlagt finns 19 gamla lokaler. Det är uppenbart att rödlånken minskat starkt. Detta beror främst på att strandbetet försvunnit och att sanka åkrar dränerats genom täckdikning eller fått växa igen.

Rödlånken är ljuskrävande och mycket konkurrenskänslig. Den växer helst på naken lerig jord vid näringsrika sjöar och större vattendrag. Rödlånken gynnas av bete och kreaturstramp. Den är en av komponenterna i ävjebroddsvegetationen som utvecklas på näringsrika flacka stränder med stora ytor blottade bottnar. Andra arter i denna vegetation är fyrling, smålånke, nålsäv och slamkrypor.

De vanligaste följearterna är annars vägtåg, pilört, kärrkavle, revsmörblomma och sumpnoppa. Mindre mängder rödlånke kan också förekomma i andra strandnära miljöer som diken, lerpölar och dammar.

Under en sommar med lågvatten gror rödlånke på blottlagd botten tillsammans med andra arter i det så kallade ävjebroddsamhället, tillväxer, blommar och sätter frö. Att fröna i stor utsträckning vilar i fröbanken verkar sannolikt, även om det inte har visats så tydligt som för smålånke, fyrling, tretalig slamkrypa, nordslamkrypa och ävjepilört, se dessa arter. Efter en sommar med mycket högt vatten under försommaren och ganska högt i fortsättningen såg man rödlånke växa likt en lång bredbladig Callitriche, med flytande starkt rödaktig rosett, men utan blomma och frukt. Inget grönt övervintrar.
Rödlånken är beroende av att vattenståndet blir lågt under högsommaren, så att frön kan gro och bilda plantor som blommar och går i frö. Sommarlågvatten förekommer inte längre i den kedja av korttidsregleringsmagasin som Ljusnan har förvandlats till, längs hela sträckan från Järvsö till havet. Rödlånke hittades följaktligen inte vid den reglerade Varpen i Bollnäs, där sommarlågvattnen är borta. Vid Ljusdal finns däremot fortfarande förutsättningar för sommarlågvatten, och rödlånke med flera arter i ävjebroddsamhället har där fortfarande livskraftiga populationer.
Även tramp på en betad sjöstrand kan framkalla groning av rödlånkens frön, som vid Ålsjön i Söderala, där kvigor betade 1980. Arten fanns där bara ett år och var sedan borta på grund av igenväxning. Även vid Ygssjön i Färila har röd­lånke hittats i denna miljö.