rödfibbla

Den paranta H. aurantiacum (rödfibbla) växer i: Tännäs: 700 m Ö om Mon, i betesmark (17C 6h 0- 2-, 1983, BD i UPS). Lillhärdal: Brättesvallen (16E 3c 1- 2-, 1990, BD i UPS), Nordanhån (16E 2c 2- 0-, !). Den bildar lätt omfattande bestånd både med hjälp av utlöpare och frön.

1895 Hieracium aurantiacum L. coll.

This group of species (agamotaxa) originates from restricted areas in N. and C. Europe. From there taxa have spread through settlement and farming to many parts of Europe (except S and E) and to E. Asia, N. America and New Zealand.

Flera underarter av växten existerar, men i Närke är kunskapen mycket bristfällig.

Allm–täml. allm. i Närke (Tyler & Schou 2001) men ännu blott spridd i denna boks betydelse.

Huvudsakliga spridningshärdar är vallodlingar samt parkers och tomters gräsmattor, tippar och utkast m.m. varifrån spridning skett till bryn, banvallar och andra kulturskapade miljöer. Vid Lundby prästgård i Viby växer den i bl.a. ett vägdike men är känd från gräsvallar därifrån under 1940–1950-talen (G. Blomqvist ms). Vid Nannberga skola i Götlunda hade växten 1992 sparats sedan minst 30 år av gårdsägaren. Insådd i en gräsmatta vid Karlslund i Ånsta växte den ymn. 1999 i ett sparat avsnitt om 50 m² (Löfgren 2000a).

Den har odlats vid Sörgården i Ekeby från mittten av 1800-talet och sågs förvildad där 1930 (Sernander 1933).

Rödfibblan kom sannolikt till Halland i slutet av 1800-talet, dels med frövaror, dels som prydnadsväxt. En vanlig ståndort är gräsmattor, där den kan vara antingen planterad eller oavsiktligt införd med gräsfrö. Man finner den också på gamla betesvallar, övergiven åkermark, vägkanter och slänter i närheten av trädgårdar samt någon gång även på banvallar. Den växer vanligen i mindre kolonier men ibland blir den mycket talrik och kan genom massblomning färga marken vackert rödgul, så t ex i Laholm Lilla Tjärby under flera år på 1980-talet (KG).

Arten har ökat kraftigt i landskapet under 1900-talet. En orsak till detta kan vara att många villaägare på grund av den intensiva blomfärgen gärna vill ha den i sina trädgårdar eller närmaste omgivning, vilket leder till många nyplanteringar och senare förvildningar.

Ny bofast art. Arten har etablerade förekomster bl.a. vid Ronneby Brunn i Ronneby, Rosenborg i Karlshamn och Tulseboda i Kyrkhult.

Kulturspridd, ofta förvildad från trädgårdar och parker, på torra gräsbeväxta vägslänter, dikesrenar, gräsmattor, ängsbackar, skogsbryn etc, en observation på sandstrand nära havet. - 20 (13).

[50] tämligen sällsynt, att döma av gjorda fynd (vilkas antal torde vara i underkant i förhållande till den verkliga frekvensen). Fördelad över och sannolikt härdig i hela landskapet. Utbredningstyp: U.

Rödfibbla är ursprunglig i centrala–östra Europas bergstrakter. I Sverige är den huvudsakligen spridd från trädgårdsodling (fynd från 1800-talets mitt och framåt) men har även inkommit med frövaror i samband med att vallodling blev populärt.

Rödfibbla växer på torr–frisk, något kalkfattig och måttligt näringsrik mark. De tidiga öländska fynden förefaller främst ha samband med trädgårdsodling. Under inventeringen har drygt tiotalet fynd gjorts, i de flesta fall har växten noterats som måttligt spridd till vägkanter från närbelägen tomtmark eller på tippar med trädgårdsavfall. På några ställen är den funnen i trädesåkrar och kan där eventuellt vara inkommen med vallfrö. Fynden är glest spridda med en viss ansamling till Färjestaden med närområde. På några lokaler bedöms rödfibbla vara bofast som i området vid Skogsby och gamla banvallen där den först noterades av Rikard Sterner 1916 och dyker upp här och där än idag.

Rödfibbla känns igen på sina orangeröda–blodröda blommor med rödaktiga märken. Den närstående hårig brandfibbla P. aurantiaca subsp. decolorans förekommer främst i Norrland men även höglandsområden i Götaland och Svealand. De yttre blommorna i holken är gula men med röda strimmor och spetsar. Ängsfibbla P. aurantiaca subsp. dimorpha liknar hårig brandfibbla men har kantblommor utan röda inslag (Tyler 2017 b). Varken hårig brandfibbla eller ängsfibbla är kända från Öland.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Kvarstående, även förvildad, bofast.
Flerårig trädgårdsväxt som har blivit funnen kvarstående i gräsmattor och förvildad i vägkanter. Rödfibbla tål gräsklippning väl; arten breder gärna ut sig med utlöpare. Vi känner till sju äldre växtplatser, främst i trädgårdar och parker.

Rödfibbla har kommit in som förorening i frövaror men är säkert också medvetet införd som prydnadsväxt, framför allt i gräsmattor. Man finner den på torr till frisk gräsmark i vägkanter och utanför trädgårdar, någon gång också i skräpmark. Den har ökat mycket starkt under de senaste decennierna.