Taxasida

rödfibbla

Pilosella aurantiaca subsp. aurantiaca

rödfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

rödfibbla är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rödfibbla
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Pilosella aurantiaca subsp. aurantiaca
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pilosella aurantiaca subsp. aurantiaca
Svenskt namn
rödfibbla
Finskt namn
oranssikeltano
finlandSwedish
rödfibbla/ängsfibbla
Foton
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-06-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Den paranta H. aurantiacum (rödfibbla) växer i: Tännäs: 700 m Ö om Mon, i betesmark (17C 6h 0- 2-, 1983, BD i UPS). Lillhärdal: Brättesvallen (16E 3c 1- 2-, 1990, BD i UPS), Nordanhån (16E 2c 2- 0-, !). Den bildar lätt omfattande bestånd både med hjälp av utlöpare och frön.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1895 Hieracium aurantiacum L. coll.

This group of species (agamotaxa) originates from restricted areas in N. and C. Europe. From there taxa have spread through settlement and farming to many parts of Europe (except S and E) and to E. Asia, N. America and New Zealand.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Flera underarter av växten existerar, men i Närke är kunskapen mycket bristfällig.

Allm–täml. allm. i Närke (Tyler & Schou 2001) men ännu blott spridd i denna boks betydelse.

Huvudsakliga spridningshärdar är vallodlingar samt parkers och tomters gräsmattor, tippar och utkast m.m. varifrån spridning skett till bryn, banvallar och andra kulturskapade miljöer. Vid Lundby prästgård i Viby växer den i bl.a. ett vägdike men är känd från gräsvallar därifrån under 1940–1950-talen (G. Blomqvist ms). Vid Nannberga skola i Götlunda hade växten 1992 sparats sedan minst 30 år av gårdsägaren. Insådd i en gräsmatta vid Karlslund i Ånsta växte den ymn. 1999 i ett sparat avsnitt om 50 m² (Löfgren 2000a).

Den har odlats vid Sörgården i Ekeby från mittten av 1800-talet och sågs förvildad där 1930 (Sernander 1933).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Rödfibblan kom sannolikt till Halland i slutet av 1800-talet, dels med frövaror, dels som prydnadsväxt. En vanlig ståndort är gräsmattor, där den kan vara antingen planterad eller oavsiktligt införd med gräsfrö. Man finner den också på gamla betesvallar, övergiven åkermark, vägkanter och slänter i närheten av trädgårdar samt någon gång även på banvallar. Den växer vanligen i mindre kolonier men ibland blir den mycket talrik och kan genom massblomning färga marken vackert rödgul, så t ex i Laholm Lilla Tjärby under flera år på 1980-talet (KG).

Arten har ökat kraftigt i landskapet under 1900-talet. En orsak till detta kan vara att många villaägare på grund av den intensiva blomfärgen gärna vill ha den i sina trädgårdar eller närmaste omgivning, vilket leder till många nyplanteringar och senare förvildningar.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art. Arten har etablerade förekomster bl.a. vid Ronneby Brunn i Ronneby, Rosenborg i Karlshamn och Tulseboda i Kyrkhult.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Kulturspridd, ofta förvildad från trädgårdar och parker, på torra gräsbeväxta vägslänter, dikesrenar, gräsmattor, ängsbackar, skogsbryn etc, en observation på sandstrand nära havet. - 20 (13).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[50] tämligen sällsynt, att döma av gjorda fynd (vilkas antal torde vara i underkant i förhållande till den verkliga frekvensen). Fördelad över och sannolikt härdig i hela landskapet. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Hieracium aurantiacum)
Status: ursprungligen inkommen som förorening i frövaror samt odlad som prydnadsväxt och förvildad; sedan länge dock fullständigt naturaliserad och nu sällan sedd i aktiv odling. Först uppgiven 1870 från Malmö (Lilja 1870), men odlad sedan 1700-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Hieracium aurantiacum
Rödfibblan är i landskapet huvudsakligen förvildad från odling som prydnadsväxt. Som odlad har den bara drygt 150 år på nacken – den första uppgiften om odling är från 1846 (Jönköping Rogberga Ryhov, anonym i LD). Idag är den ur modet som trädgårdsväxt, men man påträffar den ofta spridd på gammal tomtmark, i gräsmattor och parker. Dessutom uppträder den som naturaliserad i snår, torr till frisk betesmark och torrängar samt på vägslänter och skräpmark. Genom revor bildar den lätt stora kolonier.
I norra Smålands inland har rödfibblan även uppträtt i slåttermark, och dessa förekomster dokumenterades innan arten hade blivit mera spridd som förvildad. Scheutz (1864) angav rödfibblan som en sällsynt ängsväxt. Det är möjligt att växten har funnits här sedan mycket länge, men en annan möjlighet är att den kom in med den tidiga vallodlingen. Vi vet inte om något av dagens rödfibblebestånd har kontinuitet med dessa tidigare ängsförekomster.
Funnen i 547 rutor; tidigare uppgifter från 85 rutor. Ganska vanlig i centrala och västra Småland, ganska sällsynt i östra. – Troligen en gammal kulturföljeslagare, men kanske försvunnen som sådan; nu främst förvildad.
Rödfibblan har ökat ganska starkt som förvildad under 1900-talet medan de gamla formerna försvunnit.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rödfibbla är ursprunglig i centrala–östra Europas bergstrakter. I Sverige är den huvudsakligen spridd från trädgårdsodling (fynd från 1800-talets mitt och framåt) men har även inkommit med frövaror i samband med att vallodling blev populärt.

Rödfibbla växer på torr–frisk, något kalkfattig och måttligt näringsrik mark. De tidiga öländska fynden förefaller främst ha samband med trädgårdsodling. Under inventeringen har drygt tiotalet fynd gjorts, i de flesta fall har växten noterats som måttligt spridd till vägkanter från närbelägen tomtmark eller på tippar med trädgårdsavfall. På några ställen är den funnen i trädesåkrar och kan där eventuellt vara inkommen med vallfrö. Fynden är glest spridda med en viss ansamling till Färjestaden med närområde. På några lokaler bedöms rödfibbla vara bofast som i området vid Skogsby och gamla banvallen där den först noterades av Rikard Sterner 1916 och dyker upp här och där än idag.

Rödfibbla känns igen på sina orangeröda–blodröda blommor med rödaktiga märken. Den närstående hårig brandfibbla P. aurantiaca subsp. decolorans förekommer främst i Norrland men även höglandsområden i Götaland och Svealand. De yttre blommorna i holken är gula men med röda strimmor och spetsar. Ängsfibbla P. aurantiaca subsp. dimorpha liknar hårig brandfibbla men har kantblommor utan röda inslag (Tyler 2017 b). Varken hårig brandfibbla eller ängsfibbla är kända från Öland.

Inkommen och kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kvarstående, även förvildad, bofast.
Flerårig trädgårdsväxt som har blivit funnen kvarstående i gräsmattor och förvildad i vägkanter. Rödfibbla tål gräsklippning väl; arten breder gärna ut sig med utlöpare. Vi känner till sju äldre växtplatser, främst i trädgårdar och parker.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rödfibbla har kommit in som förorening i frövaror men är säkert också medvetet införd som prydnadsväxt, framför allt i gräsmattor. Man finner den på torr till frisk gräsmark i vägkanter och utanför trädgårdar, någon gång också i skräpmark. Den har ökat mycket starkt under de senaste decennierna.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkommen som förorening i vallfrö och gräsmattefrö från centrala Europa; även ibland odlad som prydnadsväxt och förvildad. Växer i gamla vallar, i parker och på tomter, på åkerrenar och i svagt hävdade, kultiverade betesmarker. En kortlivad, ljuskrävande perenn, som missgynnas av hård hävd och tål viss igenväxning. Mindre vanlig, spridd i hela landskapet. 309 lokaler i 215 rutor (26 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa. I Sverige spridd upp till Lappland, sällsyntare norrut. I Sörmland tämligen sällsynt – (7%). Rödfibblan är sedan länge odlad och förvildar sig i gräsmattor, på vägslänter, i skogsbackar, parker och på gammal åkermark. Sannolikt är alla sörmländska rödfibblor förvildade. Första belagda fyndet kommer från Sundby Sundbyholm 1881 (C. Egerström UPS). Vilda former finns bl.a. i Småland. Europa. I Sverige upp till Norrbotten. I Sörmland tämligen allmänna – (49%). Kvastfibblorna växer på varma och torra ståndorter, främst på mineraljordsrika platser som i skogsbryn och vägkanter, mer sällan i rena betesmarker med sluten vegetation. Kvastfibblorna växer också allmänt på kalkberg och kalkhällar. Kvastfibblorna omfattar en serie arter eller artgrupper varav följande har rapporterats från Sörmland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Från början inkommen med gräsfrö eller avsiktigt planterad. Ojämnt spridd, men förekommer i stort sett i hela Uppland. 98 kartblad, 113 kvadranter.
Förekommer främst i gräsmattor, extensivt skötta parker, på vägkanter, torrbackar och betesmarker, oftast nära bebyggelse.