rockentrav

Gammal bofast art.

938 Arabis glabra (L.) Bernh.

Syn.: Turritis glabra L.

This widespread species is considered native in Europe and W. Asia. It seems doubtful whether it is native in E. Asia and N. America. At any rate it has been introduced into C. and S. Africa and Australia. With its present distribution it belongs to the discountinuous circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 268 and map 259). Cf . also Meusel et al. 1965, map p. 190.

Rockentrav är möjligen ursprunglig i bergbranter och på sandmarker nära havet men framför allt är den mycket kulturgynnad. Den växer oftast i smågrupper eller mindre bestånd på torr, sandig/grusig och gärna störd mark. De vanligaste växtplatserna är vägdiken, vägslänter, åkerrenar, grustag, industrimark och utkastplatser. Arten är tvåårig och brukar vara obeständig på de enskilda lokalerna.

Rockentrav är en höstgroende, ettårig art som växer på torr bar jord på örtberg och vägslänter. Den före­kommer också på järnvägsbankar, jordhögar och annan skräpmark. I sådan miljö är den ofta flyktig och kortvarig.

Europa, västra Asien. I Sverige från Skåne till Norr­land.

Allm. på Närkeslätten, därovan allt glesare, starkt kulturgynnad art på mineraljord. I Tysslinge sågs i Garphyttan–Ånnabodatrakten 1994 en enda lokal inom 6 km² (Löfgren 1994). Växten ger intryck av att vara inhemsk genom förkomster på bl.a. obrutna kalkberg och i rasbranter. Vanligare växtplatser är exponerade åsslänter, grustag, bangårdar och tippar m.m.

Rika bestånd är knappast meddelade. Ett 100-tal ex. vid stig- och vägkanter har dock setts (H. Johansson, Hallin).

Allmän på större delen av Mälarslätten; spridd i Skogslåglandets kulturområden; glest spridd-tämligen sällsynt i Bergslagen Utbredning torde vara betingad både av edafiska förhållanden och av klimatet (särskilt nederbördsklimatet; härdig långt upp i Norrland). N om Mälarslätten åsgynnad, i Bergslagen kalkgynnad. Utbredningstyp: S2.

Myrin 1832.

Starkt koncentrerad till kusttrakternas brantberg och Ådalens niplandskap. - 71 (32).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "Ulfberget vid Wiken sparsamt". Arten återsågs där 1987: Hede: Ulvberget (17D 4h 4- 1-, !, fortfarande sparsam).

Rockentrav växer främst i sandiga och glesbevuxna betesmarker, vägkanter och ohävdade torrängar. Den är också vanlig i ruderatmiljöer som gamla grus- och sandtag samt på stentippar. Rockentrav växer ibland i åkerkanter, glesare löv- och tallskogar samt på steniga havsstränder; i den sistnämnda miljön bedöms den som ursprunglig. Vid ett tillfälle är den funnen i karst.

Rockentrav har en något ojämn utbredning på Öland. Redan Sterner (1938) noterade att den inte växte i de sydligaste socknarna. Ännu idag vägrar den i princip att gå söder om en linje mellan Kastlösa och Hulterstad sn. Orsaken kan vara att de sandiga miljöer som den föredrar till viss del saknas på södra Öland. Torrsommaren 2018 gynnade den tvååriga rockentraven som under 2020 hittades i stor mängd och på många nya lokaler.

På plantor av rockentrav ser man ibland en gallbildning av bladlusen Lipaphis turritella. Den blombärande stjälken blir då kraftigt förkortad, blommorna grönaktiga och några fruktskidor utvecklas inte.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr miljö, företrädesvis på sand och torvjord: torrbackar, åker-, väg-, kanal- och dikeskanter; även sandstränder, gårdsmiljöer, hällmarksgrus och karstsprickor. Johansson (1897) angav rockentrav som ”H. o. d.” och namngav 25 växtplatser från Hamra till Fårö (Wahlenbergs frekvensuppgift hundra år tidigare, allestädes, är förvånande). Under Projekt Gotlands flora är arten noterad från Sundre till Gotska Sandön, Fårö, men med stora utbredningsluckor. Jämfört med Johanssons (1897) lokallista är rockentrav i dag starkare koncentrerad till sydöstra Gotland och tycks ha minskat på mellersta Gotland.

Rockentrav är en kulturgynnad art, som växer på torr till frisk, gärna skalblandad sand- eller grusmark, oftast solöppet. Den förekommer i sluttande, inte alltför tätt slutna gräsmarker som vägslänter, dikesrenar och lövskogsbryn. Man träffar också på den på blottad jord i grustag, på banvallar, i bergskärningar samt på grusplaner och industritomter.

Rockentrav har sannolikt en effektiv fröbank, varur den kan återkomma efter att ha varit borta under extrema torrår eller en igenväxningsperiod. Arten sprids också lätt med frö. Den bildar en bladrosett ett år och blommar nästa år. Bladrosetten är alls inte glatt, som artnamnet säger, utan glest och strävt hårig, men stjälkbladen och blomställningen är kala. Bladrosetterna övervintrar gröna. När arten blommar eller har omogna skidor kan bladrosetten vara gul och skrumpen, men en regnig vår han den bevaras grön till detta stadium. Rockentrav blommar i skogsstjärnans tid och har omogna gröna skidor när backtraven släpper frön. Bild på blomman i Natur och vegetation, sid. 204.