Taxasida

ripvide

Salix glauca

L.

ripvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

ripvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • ripvide
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Salix glauca
Vetenskapligt namn, fullständig form
Salix glauca L.
Svenskt namn
ripvide
norwegianBokmal
myrvier
norwegianNynorsk
myrvier
Finskt namn
tunturipaju
finlandSwedish
ripvide
Foton
Patrik Engström
Knutshøa, Norge 2023-07-07
Patrik Engström
Ahkkarjohka Kiruna 2020-07-24
Patrik Engström
Klinken 2009-06-30
Patrik Engström
Saltoluokta 2021-07-29
Patrik Engström
Ráktásjavri 2021-07-27
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Vanligast i Tåsjö, sällsynt i kustbandet men enstaka ex är funna ända ute på skärgårdsöarna.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

598 Salix glauca L.

This variable, mainly arctic-montane species is widely distributed in Eurasia and N. America. Besides the main type (subsp. glauca) in Eurasia and northwestern N. America, some subspecies are distinguished, with more or less well-defined distribution areas. Marked separately on the map are subsp. acutifolia (Hook.) Hult. in easternmost Asia and northwestern N. America, subsp. glabrescens (Anderss.) Hult. from Alaska southwards through the Rocky Mts. and subsp. callicarpaea (Trautv.) Böcher in arctic Canada, Greenland and Iceland (syn.: S. cordifolia Pursh., Löve Islenzk Ferdaflora 1970). For northwestern N. America see also Porsild and Cody 1980, maps 414-417. Within the area of subsp. glauca the subsp. stipulifera (Flod.) Hiit. (syn.: S. glauca var. appendiculala Wahlenb.) occurs here and there (cf. Hultén, Atlas 1971, map 569). In the Pyrenees and the Alps S. glauca is replaced by the closely related species S. pyrenaica Gouan and S. glaucosericea Flod., respectively (see the map). S. glauca s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. II, p. 321 ff. and map 46).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Ripvide är en nordlig art som når söderut till Värmland. Två uppgifter från 1780-talet från Aneby Lommaryd Nobynäs och Skareda (Ljungh ms) beror antingen på felbestämning eller på att arten odlades.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Ripvide är ett nordligt vide som är mycket vanligt i fjällen och anslutande lågland. Enstaka lokaler finns också i södra Norrland ända ner till kusten. De sydligaste lokalerna finns i Värmland. Det finns två uppgifter om ripvide från landskapet. Arten är bristfälligt eftersökt under inventeringen och kan möjligen finnas kvar trots att fynden verkar osannolika.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Ripvide hittades på många ställen i gamla tider, även så långt mot sydost som i landskapets centrala delar och i kustsocknarna Jättendal och Enånger (Rocén 1920). Vi har under vår inventering ständigt varit medvetna om att den borde kunna hittas, men ändå har vi gjort bara fyra fynd, varav tre längst i nordväst. Detta har ingen uppenbar förklaring. Det är svårt att förstå varför arten skulle minska. Både nutida och noggrannare beskrivna äldre fynd har utgjorts av enstaka buskar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ripvide uppträder sällsynt i landskapets högre skogstrakter, särskilt i väster. Arten är troligen beroende av ett långvarigt snötäcke och ofta är tolta, Cicerbita alpina, en följeväxt. Ripvide tycks här också vara rikgynnat, möjligen rentav kalkgynnat. Man hittar det i små bestånd i skogbevuxna fuktsvackor, t.ex. små slutna sluttningskärr på bergssidorna eller i ravinlika bäckursprung. Ibland finns det i surdrag i sumpskogar, särskilt i små videdominerade kärr och det kan ibland dyka upp i myrutlopp, som på Stormyra väster om Jämtkrogen i Borgsjö. I denna socken har det även setts i en rikkärrskant. Slutligen har ripvidet blivit funnet med en isolerad förekomst på Brämön i Njurunda av bl.a. Salix-kännaren Sten Grapengiesser. Ripvide liknar lappvide men växer aldrig så öppet som detta. Det har aldrig setts på kulturskapad mark.