praktsporre

Praktsporre växer i kalkkärr med rörligt vatten, utmed källflöden där den ibland delar växtplats med axag Schoneus ferrugineus men den ses också i tuviga kalkfuktängar. I ädellövskogar växer den i fuktiga gläntor. Många av lokalerna uppges vara ohävdade och där konkurrerar blåtåtel Molinia caerulea om livsrummet. På alvarmark ses praktsporre i högvuxna fuktängar tillsammans med ölandstok Dasiphora fruticosa subsp. fruticosa.

Praktsporre förekommer främst inom Mittlandet, något som redovisades i Sterner (1986). På övriga Öland finns endast spridda förekomster. Praktsporre riskerar att på sikt försvinna från idag ohävdade lokaler, särskilt i Mittlandet, om igenväxningen tillåts att gå längre. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Den storvuxna (nästan meterhöga) och grova praktsporren blommar i juli med en topp runt mitten av månaden. Bladen är breda (1–2 cm), blomaxet är långt (10–15 cm) och mycket tätblommigt. I England urskiljs praktsporre som en egen art. Vanlig brudsporre har en sötaktig lukt men med en antydd härsken ton i bakgrunden, medan praktsporre doftar tydligt sött som av nejlikor. Läppen hos vanlig brudsporre är knappt bredare än lång medan praktsporre har en tydligt bredare läpp som därför får framträdande skuldror; dessa skuldror saknas hos vanlig brudsporre (https://bsbi.org/plant-crib). Egna fältstudier har visat att det är möjligt att känna en viss skillnad i doft även hos de öländska brudsporrarna.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Praktsporre växer i frisk till fuktig tallskog, ängen, kalkfuktängar, myrlaggar och källmyrar. Den kännetecknas, enligt Wahlenberg, förutom av blomningstiden av tjock och stadig stjälk, halvtums breda blad som sitter tätt tillsammans nertill, blommor som sitter så tätt i axet att man inte kan se axspindeln, trubbigare, kortare och bredare kalkblad, sidoställda kalkblad som pekar mer neråt samt kortare och tjockare sporre.

Vitblommiga individer förekommer, men inte lika ofta som hos vanlig brudsporre (Larsson 1994).

I dag är skillnaden i blomningstid och biotopval mellan de två underarterna delvis upplöst; vanlig brudsporre kan blomma lika sent som praktsporre, och den kan även växa i samma biotoper (men Wahlenberg skrev att densiflora växte tillsammans med conopsea, fast de hade olika blomningtid). Praktsporre är på det hela taget enhetlig, väl karakteriserad av Wahlenbergs beskrivning. Men vanlig brudsporre ssp. conopsea är mycket variabel, och variationen i dess egenskaper sammanfaller delvis med praktsporrens. En enskild planta kan ofta inte gå att bestämma till underart (detta framgår av att ungefär hälften av de brudsporrar som noterats i provrutorna bara har noteras som art).

Johansson (1897) beskrev praktsporre som tämligen allmän. Praktsporre har ökat på Gotland och måste nu karakteriseras som allmän.