pipstäkra

Pipstäkra är, med ett undantag (se Laholm nedan), inte funnen i landskapet under 1900-talet och är med stor sannolikhet utgången. De halländska växtplatserna utgjordes av åar och dammar. Tänkbara orsaker till försvinnandet kan vara torrläggningar, kanalisering av vattendragen och minskat strandbete som lett till igenväxning.

Växten är giftig och har i äldre tid använts som medicinalväxt.

Pipstäkra finns närmast i Skåne. Även där har den gått tillbaka (Weimarck & Weimarck 1985).

Gammal bofast art, nu utgången.

Pipstäkra är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

1399 Oenanthe fistulosa L.

This species is restricted to W., C. and S. Europe and adjacent parts of Africa and Asia. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 314.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Under den förra inventeringen sammanlagt uppgiven från ca 120 rutor och under de flesta tidsperioder sedan mitten av 1800-talet med mer än 50 preciserade aktuella lokaler. Lilja (1838 & 1870) beskriver frekvensen som ”öfverallt utom i furubygden” respektive ”allmän på slätten”. Nationellt rödlistad (EN) och fridlyst.

Pipstäkra är en kalkgynnad, värmekrävande sump- och vattenväxt som i Sverige nu bara finns i Skåne (där den gått tillbaka starkt) och på Gotland; tidigare fanns den även i kusttrakter i Halland, Blekinge och södra Småland. Det är okänt exakt hur den växte i Småland; i Skåne står den gärna i småbäckar och på blöta ställen i betesmark. Den kan vara svår att se om den är betad.
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 5 rutor. – Ursprunglig; sannolikt utgången, senast sedd 1922.
Arten borde ändå sökas ytterligare söder om Kalmar vid ännu ej igenväxta och/eller kanaliserade åstränder. Den betecknas som starkt hotad på den nationella rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ursprunglig.
Pipstäkra växer i bäckar, åar, diken och kanaler. De kända 1800-talsförekomsterna fanns i huvudsak i Gothemsåns vattensystem, från Viklau över Halla, Högbro i Roma och vidare till Romamyr. Längre nedströms fanns pipstäkra från Holmmyr i Dalhem, vidare från Hörsneån över Hörsne kyrka och in i Lina myr. Därutöver fanns spridda förekomster i Buttle, Vallstena, Ekeby, Bro, Stenkyrka och Hangvar, under 1930-talet även i Väskinde. I Gothemsåns vattensystem finns pipstäkra nu i Viklau och Halla samt i Lina myr (där den är spridd över ett stort område), nordväst om Lina myr i anslutande vatten i Vallstena samt vid Busarve i Gothem. Kanske har den gynnats genom myrdikningarna, eftersom den tycks trivas bra i dikena.

Pipstäkra är fridlyst.