Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2020-05-07
Taxasida
östersjömaskros
Taraxacum balticum
Dahlst.
östersjömaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
östersjömaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- östersjömaskros
Taxonomi
Namn
Inga alternativa namn hittades.
Foton
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2020-05-07
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2020-05-07
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
[Nrk?] (Rydberg 2003).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Funnen i 29 rutor (16%); utbredd på havsstränder längs hela kusten, men något vanligare i de östra delarna; saknas i den sydöstligaste skärgården.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Miljö: betade havsstrandängar samt kalkfuktängar och basrika källkärr.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Östersjömaskros går norrut till Gästrikland.
Funnen i 38 rutor; tidigare uppgifter från 18 rutor. Aktuella rapporter om strandmaskros från ytterligare några kustrutor gäller säkerligen denna art. Ganska vanlig på havsstrandängar norrut till Oskarshamn Misterhult, längre norrut sällsyntare. Tidigare även på Jönköping Visingsö.
Funnen i 38 rutor; tidigare uppgifter från 18 rutor. Aktuella rapporter om strandmaskros från ytterligare några kustrutor gäller säkerligen denna art. Ganska vanlig på havsstrandängar norrut till Oskarshamn Misterhult, längre norrut sällsyntare. Tidigare även på Jönköping Visingsö.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Östersjömaskros är den mest salttåliga av strandmaskrosorna och förekommer runt Östersjöns stränder i Sverige, Finland, Estland, Polen och Tyskland. I Sverige växer den främst på strandängar runt hela kusten, från Bohuslän, runt sydkusten och vidare norrut till Gästrikland; sällsynt förekommer den i inlandets kalkfuktängar.
På Öland växer östersjömaskros främst i betade kalkfuktängar med älväxing Sesleria uliginosa, havsnära strandängar men även i kanten av vätar, alvarkärr, rikkärr tillsammans med axag Schoenus ferrugineus samt betade, mosaikartade hässlen. Östersjömaskros är funnen i östra sjömarken, Stora Alvaret (främst den södra halvan), längst i norr vid Grankullaviken och delar av västra stenkusten. Utmed västra kusten, söder om Borgholm, är fynden få och arten bedöms där ha försvunnit från gamla lokaler när strandbetet upphör. Avsaknaden av fynd från några västliga socknar stöder detta påstående.
Östersjömaskros saknar pollen. Holkfjällen är breda, sluter tätt till om holken och saknar ofta mörk mittstrimma. Bladen har en tunglik ändlob och rakt utstående sidoflikar som nästan når in till mittnerven. Frukterna har knölar men saknar de vassa taggutskott som man oftast ser i sektionen.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Strandängar, närmare stranden än andra Taraxacum-arter, något salttolerant; även på alvarmark (alla Fårölokalerna hos Rydberg 2006). Nedliggande blad gör arten betestålig men mycket känslig för igenväxning. Englund (1942) redovisade östersjömaskros från 206 strandavsnitt. Under våra inventeringar har den rapporterats från bara nio km2-rutor vid stränder (på sektionsnivå rapporterades strandmaskrosor från drygt 100 strandnära km2-rutor). Vi bedömer att östersjömaskros minskade på havsstränderna under senare hälften av 1900-talet, säkerligen orsakat av avtagande hävd och tilltagande igenväxning.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Östersjömaskros växer på fuktiga och gärna tidvis översvämmade havsstrandängar i södra delen av landskapet. Endast två fynd finns från kusten i norr.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Växer sällsynt på havsstrandängar och i inlandet på kalkfuktängar. Funnen på 3 lokaler i 3 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Arten växer på strandängar och stränder vid Östersjön, helst på finsediment men också på grus- och moränstränder. Genom det minskande strandängsbetet har arten säkert blivit ovanligare. Arten gynnas av att marken översvämmas periodiskt.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
I Sverige mest utmed kusterna, norrut till Gästrikland. Längs kusten tämligen allmän, åtminstone i norra delen från Ljusterö och norrut. 95 kartblad, 181 kvadranter.