Taxasida

näbbstarr

Carex lepidocarpa subsp. lepidocarpa

näbbstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

näbbstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • näbbstarr
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Carex lepidocarpa subsp. lepidocarpa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex lepidocarpa subsp. lepidocarpa
Svenskt namn
näbbstarr
norwegianBokmal
nebbstarr
norwegianNynorsk
nebbstorr
Finskt namn
etelännokkasara
finlandSwedish
näbbstarr
Foton
Patrik Engström
Sjösakärret 2023-07-03
Patrik Engström
Sjösakärret 2023-07-03
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Rikkärr. - 1 (1).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Näbbstarr, som kan vara ursprunglig i landskapet, är idag endast känd från ett rikkärr i norra Halland. Den kalkberoende artens sällsynthet är naturlig med tanke på landskapets kalkfattigdom.

En del äldre uppgifter kan bero på förväxlingar med den länge oklart avgränsade grönstarren C. demissa.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast underart.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Frånvaron i kalkkärr på andra håll torde bero på utebliven spridning. Utbredningstyp: Kalk.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 61–75 %. Ofta mycket långlivad på lokalerna men påfallande sällan etablerad på nya.
Kommentar: B, granskare MHd, KAO och PLa. Flera populationer uppvisar tecken på introgression med ärtstarr C. viridula.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Näbbstarr växer i mossmattor i källpåverkade rikkärr, i regel kalkkärr. Dess lokaler hyser oftast ett stort antal andra sällsynta och krävande arter. Största hotet mot denna skyddsvärda flora är dikning; även en lätt störning av vattenregimen kan leda till igenväxning som slår ut näbbstarren och dess följeväxter.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Karaktärsväxt för källmyrar, där den särskilt ofta står i kanten av rännilar; även i kanten av diken och i grustag med framsipprande vatten. Näbbstarr tål bättre än jämtstarr att stå lite skuggigt; den återfinns ibland även i kulturskapade miljöer (Hedrén 1994). Förändringar över tid är svåra att utröna, då näbbstarr och jämtstarr ej åtskildes hos Johansson (1897). Förmodligen minskade näbbstarr genom utdikningar under 1900-talet.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Näbbstarr är en kalkgynnad art som vanligen växer i extremrikkärr. Sådana finns inte i Bohuslän och arten är därför mycket sällsynt.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i mer eller mindre täta tuvor i rikkärr och kraftigt källpåverkade kärr samt i kalkfuktängar. Kalkgynnad. Ganska vanlig på Falbygden, sällsynt på Kinnekulle och söder om kalkområdena med enstaka utpostlokaler. 185 lokaler i 68 rutor (8 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt till tämligen sällsynt i Uppland som helhet med flertalet förekomster i de kalkrika områdena i norr. 57 kartblad, 89 kvadranter.
Näbbstarr är en karaktärsart för rikkärr och förekommer i samma miljö som ävjestarr, vilken ersätter näbbstarr i den östra delen av Hållnäs socken. Näbbstarr växer även på kalkfuktängar, i diken och i botten av gamla sandtag i kalktrakter.
Förändring + 36 %. – En ökning har registrerats för näbbstarr delvis beroende på att flera förekomster påträffats i Norrtälje, varifrån Almquist endast kände ett fåtal fynd.