mossnycklar

I Halland finns två kända bestånd av mossnycklar. Avståndet mellan dem är ca 1 km och båda växer i fattigkärr.

Inhemsk i näringsfattiga kärr och bäckkanter, sälls.–spridd inom Skogsbygden, i Kilsbergen vanligare i kärren inom skjutfältet. De 10 000 ex. stora orkidébestånden vid Stensmossen i Skagershult/Kvistbro (Bengtsson 1974) torde delvis vara den här arten. I Nysund har L. Ahlén noterat mellan 100 och 1 000 ex. årligen i Södra Åsmossen, Julömossen och Stora Gåssjömossen 1974–2003. Dessa har publicerats som ängsnycklar m.m. av Ekvall (1975) och Backéus m.fl. (1978) varför arttillhörigheten ännu kan anses osäker. På ett 10-tal andra myrar i Nysund har L. Ahlén sökt den förgäves.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: endast känd från ovannämnda lokaler och först uppmärksammad i landskapet 1981 (SBik & JDan 1981). Nationellt fridlyst.
Kommentar: B, granskare ÅSv.

Mossnycklar har en västeuropeisk utbredning och är i Sverige minst ovanlig i de västra delarna. I Småland växer mossnycklar i kärr med rörligt vatten, i kärrdråg eller sluttande kärr. Vanligen finner man den i ganska näringsfattig miljö, ofta i stor mängd tillsammans med klockljung Erica tetralix och myrlilja Narthecium ossifragum (som, när den expanderar, kan konkurrera ut mossnycklarna). Men den kan även växa i rikare kärrtyper och ibland tillsammans med rikkärrsindikatorer som gräsull Eriophorum latifolium och näbbstarr Carex lepidocarpa (Bjurulf & Thorell 2005).

Växten har urskilts först på senare tid. Tidigare klassificerades mossnyckelbestånd oftast som ängsnycklar D. incarnata var. incarnata, men efter Hylander (1966) har växten i allmänhet betraktats som en ras av sumpnycklar D. traunsteineri. Studier med genetiska markörer har nu visat att mossnycklarna är väl skilda från besläktade orkidéer och troligen utgör en egen, ganska gammal utvecklingslinje (Hedrén 2005).

Även inom bestånd kan variationen vara avsevärd. I Ljungby Södra Ljunga Gölsjö mosse har man således funnit avvikande exemplar med vita, laxröda och ljuslila, ofläckade blommor. – Vita mossnycklar är kända även från Uppvidinge Älghult flyet 550 m S Gripsholm (5F5g 1130).

Mossnycklar har endast en känd lokal på Öland. Den växer i vitmossetuvor på gungflyet i Knisa mosse, Persnäs sn, först noterad 1970. I efterhand har misstankar framförts att "knisanycklarna" i stället skulle vara sumpnycklar D. majalis subsp. lapponica (Bjurulf 2005 a och Bjurulf 2005 b). Ett forskarlag i Lund har genetiskt undersökt populationen i fråga och fastslagit att det rör sig om mossnycklar (Hedrén m. fl. 2009). Knisanycklarna visar stora likheter med mossnycklar från östra Småland. Mossnycklar anses ha uppkommit som en hybrid med ängsnycklar D. incarnata s. lat. som pollenförälder och Jungfru Marie nycklar D. maculata subsp. maculata som fröförälder.

Gammal, bofast.

Se även dubbelnycklar Dactylorhiza majalis

Mossnycklar växer på sin enda kända lokal i landskapet på tuvor i ett fuktdråg på en mosse tillsammans med tuvull och hedsäv. Cirka 35 vackert blommande exemplar stod att finna på den till synes triviala mossen 2008. Året därpå räknades 60 blommande plantor in och 2010 iakttogs 120 plantor.

Mossnycklar har under inventeringen upptäckts på ett antal mindre myrar i närheten och kanske är den förbisedd. På Fjällmossen växer mossnycklar i blöta vassdråg med rörligt markvatten, både i rikkärrspartier med ängsstarr och gräsull och i fattigare miljöer och då vanligen tillsammans med ängsnycklar. Mossnycklar saknas helt i de vidsträckta mosseliknande fattigpartierna av Fjällmossen.

Mossnycklar och sumpnycklar har vid flera tillfällen visat sig vara svåra att hålla isär med hjälp av makroskopiska karaktärer. Molekylära studier (Hedrén 2005) av några plantor har dock visat att bägge dessa taxa förekommer i landskapet (Delin 2002a). Större delen av de i lokalförteckningen angivna populationerna har inte kontrollerats med sådana metoder.