morgonstjärna

Ny bofast art. 

142 Ornithogalum umbellatum L.

This species is regarded as originating mainly from the Mediterranean region. It was early cultivated in C. and partly N. Europe and escaped from cultivations there. It has been introduced into N. America.

Morgonstjärna är en gammal prydnadsväxt som inte längre är så vanlig i odling. Man finner den kvarstående i gamla trädgårdar och vid torpplatser samt förvildad strax utanför tomtgränser – i åker- och vägkanter, lövdungar och betesmarker. Den är bofast i landskapet.

Arten härstammar från södra Europa, norra Afrika och Främre Asien. Den äldsta litteraturuppgiften om förvildad morgonstjärna i Sverige är från 1769.

Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1760-talet.

Ej konsekvent noterad.

Spridda lokaler från 1800-talets mitt fram till vår tid (Mälarslätten-Övre Bergslagen).

O. angustifolium
Morgonstjärna härstammar från Mellaneuropa och trakterna kring Medelhavet. Arten har odlats som prydnadsväxt i Sverige sedan 1600-talet. Den fanns i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Ornithogalum floribus in umbellam congestis [Ornithogalum med blommor sammandragna i flock]; utan svenskt namn). Numera ses arten ganska sällan i direkt odling, men den står ofta kvar på torpställen och gamla tomter och sprider sig med avfall. Man kan någon gång påträffa den i någorlunda naturlig gräsmark, där den gärna växer där jordlagret är tunt. På sådana ställen brukar bladen vissna ner före blomningen, och ibland kan till och med knopparna torka bort.

Morgonstjärna anses naturligt förekommande i Centraleuropa och Medelhavsområdet. Förr odlades den en del men knappast så idag. Den klarar att växa på något torrare lokaler än släktingen aftonstjärna O. nutans men då uteblir ofta blomningen och man ser endast stora bladmattor som breder ut sig. Morgonstjärna växer i vägkanter och påtagligt ofta i åkerrenar. Den ses vid kyrkogårdar, i betesmarker och glesare skogar. Ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar och gamla sandtag hyser också växten. Ibland ses morgonstjärna kvarstående på ödetomter.

Morgonstjärna har en liknande utbredning som aftonstjärna dvs. söder om Borgholm och där främst utmed östra och västra landsvägarna; norr om Borgholm glesnar fynden ut. Det finns även en del fynd inom Mittlandet. Arten har ökat jämfört med Sterner (1938) då den främst angavs växa i åkrar, sällsynt även utmed järnvägsnätet. Idag ses morgonstjärna sällan i åkerkanter men är desto vanligare i kulturpåverkad gräsmark. Något tydligt samband mellan dagens fynd och gamla banvallen föreligger inte. Jämfört med Sterner (1986) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, kvarstående, bofast.
Odlad; kvarstående vid ödetomter och spridd nära gårdar och kyrkogårdar samt på vägkanter, sandiga åkrar, gräsmarker och torrängar, även på skräphögar (jfr Johansson 1998). Arten är nu särskilt riklig på Östergarnslandet. Johansson (1897) anger den som ”Täml. sälls.”, och sammantaget finns ca 32 äldre lokaler fram till 1940-talet, så en viss ökning skedde under senare hälften av 1900-talet.

Sedan gammalt odlad prydnadsväxt från centrala och södra Europa. Kvarstående och vegetativt spridd vid kyrkogårdar, på ödetomter, i gamla trädgårdar, skogsbryn och vägkanter.

Morgonstjärna är en gammaldags prydnadsväxt som numera knappast förekommer i plantskolornas sortiment. Arten odlas dock ännu här och där, mest i äldre trädgårdar på landsbygden. Den förvildas lätt i gräsmattor och tomtgränser.

Prydnadsväxt från centrala och södra Europa, sydvästra Asien och Nordafrika. Sprids med avfall från trädgårdar eller påträffas som kvarstående efter odling. 

Tillfälligt förvildad. Enligt Arnell (1902) en gammal men sällsynt trädgårdsväxt. Den har inte påträffats under inventeringen men 1800-talsuppgifter finns från Gävle och Sandviken.