Taxasida

krattfibblor

Hieracium sect. Bifida

T. Tyler

krattfibblor är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

krattfibblor är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Taxonomi
Ordning
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Hieracium sect Bifida
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hieracium_sect._Bifida T. Tyler
Svenskt namn
krattfibblor
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Sektionen krattfibblor är ganska nyligen urskild. Hit förs numera några av de vanligaste hökfibblorna i Bohuslän. Sektionen är inte uppmärksammad under inventeringen. De flesta av de belägg som i efterhand bestämts avse krattfibblor av Torbjörn Tyler är ursprungligen noterade som tillhörande andra sektioner. Först redovisas sektionen som helhet, sedan följer fynden fördelade på småarter. Från landskapet är 18 småarter kända, varav 17 funna under inventeringen.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gamla bofasta småarter.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Av de arter som nedan behandlas under sektionerna skogs- och hagfibblor H. sect. Hieracium och H. sect. Vulgata räknas de följande 8 numera till den nyligen urskilda sektionen krattfibblor H. sect. Bifida: stoftfibbla H. canitiosum, fetfibbla H. sarcophyllum, hällfibbla H. stenolepis, stänkfibbla H. basifolium, zebrafibbla H. caesiomurorum, blyfibbla H. plumbeum, stenfibbla H. ravidum och tennfibbla H. ravusculum. Samtliga dessa arter är ytterst sällsynta i landskapet och växer huvudsakligen på grönstensklippor och i andra torra stenbundna miljöer

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

I sektionen finns 150 arter i Sverige och de förekommer i större delen av landet förutom i fjällen. Krattfibblor växer i torra, stenbundna och ljusöppna miljöer. På Öland sker blomningen från andra halvan av maj och fram till midsommar. Från Öland finns fynd av åtta arter varav fyra noterades under inventeringen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Denna sektion omfattar arter som tidigare hörde till sektionerna skogsfibblor eller hagfibblor. Den innehåller 33 gotländska arter, av vilka 14 är endemer, kända bara från Gotland.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Krattfibblor växer främst på torr, solvarm och gärna stenbunden men något rikare mark. Några vanliga arter trivs i torra vägrenar och slagg- eller varphögar. Krattfibblorna har under florainventeringen insorterats under skogsfibblor eller hagfibblor.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Krattfibblor är en nyligen urskild sektion (Tyler 2006) av arter som tidigare räknats som antingen skogsfibblor eller hagfibblor. De arter som tidigare räknats som skogsfibblor är markerade med (H) efter namnet och de som räknats som hagfibblor med (V) (för Hieracium resp. Vulgata).
Krattfibblor påträffas i öppna, lite torrare marker. I Hälsingland är de främst samlade på skogsvägskanter och i väg­slänter/väg­skärningar. De växer även i glesare bland- och tallskog, på hyggen och i bergsbranter, på steniga grusiga stränder, på åkerrenar och banvallar, i ängsrester och hagmarker kring byar, ödegårdar och fäbodar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Krattfibblorna växer på torr, gärna stenbunden mark såsom klippbranter, bergrötter och hyllor i sydberg. En del arter trivs i torra ängsmarker (t.ex. sydvända nipor) och andra i vägskärningar och vägslänter. De flesta arterna är beroende av måttlig beskuggning och kan försvinna från sluttningar där avverkning skett.