klotullört

Klotullört är utdöd i Halland. Den finns närmast i sydligaste Skåne och i Danmark (Mossberg m fl 1992).

En i Sverige starkt sydlig växt, orimlig uppgift?

Växtmiljö okänd, barlast? Tillfällig. - 1 (1).

1778 Filago vulgaris Lam.

Syn.: F. germanica L., non Huds.

This species occurs as a native plant in W., C., S. and SE. Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has been favoured by the clearing of dry, sandy ground. It is adventive (and probably extinct) in the northernmost localities. It has been introduced into N. America. Approximately S of the line on the map the closely related F. eriocephala Guss. dominates.

Klotullört har i Europa en sydlig–västlig utbredning där förekomsterna i Sverige är nordliga utposter. Arten gynnas av ett varmare klimat. Den troddes utdöd i vårt land när den återupptäcktes i Skåne 1983 efter att ha varit borta i 25 år. På senare tid har klotullört ökat starkt i Skåne men på många lokaler är den tillfällig, ofta ses den bara ett eller två år på samma växtplats (Mattiasson & Porenius 2011).

Klotullört är starkt kulturgynnad och växer på torr, öppen och sandig mark. Ölands enda lokal utgörs av en grusig parkering där plantorna flyttar runt lite mellan åren. Den upptäcktes 2009 och har sedan dess varit årsviss, den delar växtplatsen med släktingarna ullört F. arvensis och spenslig ullört Logfia minima. En tillbakagång har skett under senaste åren jämfört med de nästan 900 plantor som räknades in toppåret 2013. Hur klotullört tagit sig till Öland är oklart. Parkeringen ställdes i ordning 2008 och gruset transporterades hit från Rockneby strax norr om Kalmar.

Sent inkommen, bofast.

Klotullört återupptäcktes i Skåne 1983 efter att ha varit försvunnen från landet i 25 år. Antalet lokaler har sedan ökat i Skåne och arten är även funnen i några andra sydsvenska landskap (Mattiasson & Porenius 2011). Från Hälsingland finns bara ett gammalt fynd: