klobjörnbär

1058 Rubus lindebergii P. J. Muller

This species has a restricted distribution in Europe. It is insufficiently studied.

Klobjörnbär är en ursprunglig men kulturgynnad art. Den växer främst i löv- och blandskogsbryn samt i anslutning till vägar i skogsterräng.

Gammal bofast art.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (ca 180) rutor vid den förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare AOr, APe och KAO.

Den rikare lokalgruppen i området kring Mien i Tingsryd Tingsås och Urshult upptäcktes 1960 av Alf Oredsson (se lokalförteckningen).

Klobjörnbär är i Skåne en vittspridd art, och den finns även i sydvästligaste Blekinge och sydligaste Halland. Smålands förekomster är utpostartade och representerar artens nordgräns i Sverige. Alla utom primärlokalen är belägna i de klimatgynnade, relativt låglänta områdena öster och sydost om sjön Mien. Där växer arten på frisk till fuktig jord, oftast i gles löv- eller blandskog, vid skogsvägar, i bryn och kraftledningsgator.

Växtplatserna för klobjörnbär bör behandlas som nyckelbiotoper.

Arten klobjörnbär är beskriven som ny för vetenskapen efter ett belägg av C J Lindeberg från Bohuslän utan lokaluppgift, och eftersom hans ”B. s.” (södra Bohuslän) kan sträcka sig in i Halland, är det troligt att belägget är taget i norra Halland, närmare bestämt i Släp Särö, varifrån det är uppgivet av Lindeberg (1850). Något som ytterligare talar för att uppgiften om Bohuslän kan vara felaktig är, att landskapet är förtryckt på etiketten till det belägg, som är typ för arten och finns i Lausanne. Vidare finns en insamling från Orust Stala Skåpesund från 1883 av Winslow med belägg i LD och S. Dessa belägg är båda ombestämda till Rubus infestus.