hedsäv

Hedsäv är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer främst på fukthedar och i kärr som domineras av blåtåtel Molinia caerulea och myrlilja Narthecium ossifragum, men även på stigar och körvägar över myrar och genom barrsumpskogar. I likhet med föregående är den brandgynnad.

Övergångsformer mellan tuvsäv ssp. cespitosum och hedsäv är ganska vanliga.

Ej tidigare publicerad från Dalsland.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med mer än 75 %. Förr även med glest spridda lokaler på Linderödsåsen, Söderåsen och i nordöstra Skåne.
Kommentar: B, granskare KAO och MGu.

Scirpus caespitosus ssp. germanicus

Hedsäv är i Norden starkt sydvästlig och har liksom tuvsäv T. cespitosum ssp. cespitosum sin östgräns i Småland. Den växer på fuktig eller våt, näringsfattig torv eller torvblandad sand. Man finner den inte sällan i sluttningar mot myrar. Den anträffas även vid sjöstränder, i skogs-, strand- och laggkärr men i motsats till tuvsäv i regel inte på mossar. Vidare finner man arten vid skogsvägar och stigar samt på fuktiga ställen i betesmark. Den uppträder ofta tillsammans med blåtåtel Molinia caerulea och myrlilja Narthecium ossifragum.

Hedsäv växer i fuktig, mager mark och är mest typisk i kustens fukthedar och hällmarker, där den bildar stora, täta tuvor och växer tillsammans med klockljung, ljung, tuvull och blåtåtel. Den förekommer också på stigar och markvägar i myrmark. I inlandet är övergångsformer mot tuvsäv rätt vanliga.