hålnunneört

Uppgiven av Fries 1819 från foten av Hallandsås i Hasslöv enligt herbarieexemplar av Osbeck. Detta belägg har vi dock inte kunnat finna. Enligt Bexell (1817-19) mellan Åsen [= Hallandsåsen] och Stensån. I övrigt saknas uppgifter. Eftersom Osbeck utelämnade arten i sin Utkast till Flora Hallandica (1788) är det troligt att det var fråga om en odlad förekomst. Bexells uppgift gäller sannolikt samma förekomst.

Hålnunneört är kalkgynnad och växer i fuktiga ängslövskogar, parker och klosterträdgårdar i södra Sverige upp till Dalälven (Mossberg m fl 1992).

Hålnunneörten är en gammal medicinal- och prydnads­växt som sedan länge gått ur modet. I Sörmland förekom­mer den som förvildad i några äldre trädgårdar.

Mellaneuropa. I Sverige vild i Götaland.

Sannolikt gammal bofast art.

895 Corydalis bulbosa (L.) DC. in Lam. & DC.

Syn.: C. cava (L.) Schw. & Koerte

This species s. lat. is restricted to Europe and adjacent parts of Asia. Three subspecies are distinguished in Fl. Eur. 1/1964, p. 253, viz. subsp. bulbosa in the Eurapean part of the total range, subsp. marschalliana (Pall.) Chater in SE. Eurape and adjacent parts of Asia and subsp. blanda (Schott) Chater in Jugoslavia. The two first-mentioned taxa are mapped here. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 172.

(C. bulbosa)
Status: gammal och bofast; dessutom stundom odlad som prydnadsväxt och ibland förvildad.
Förändring och hot: minskning med 61–75 %.
Kommentar: i de flesta populationer förekommer såväl gräddvita som rödblommiga individ, de senare dock oftast övervägande och ibland allenarådande.

C. bulbosa; skånsk nunneört
Hålnunneört är spridd i Skånes lågland och på Öland och har även en spontan lokal i Blekinge. Den växer i örtrik lövskog på frisk till fuktig, näringsrik mulljord. Eftersom den ofta bildar stora bestånd blir den mycket framträdande i våraspekten. Arten odlas ibland till prydnad och har förvildats på några platser norrut till Uppland.

Ursprungliga miljöer för denna praktfulla växt är av stort värde. Förekomsten på Visingsö är av kulturhistoriskt intresse.

Hålnunneört anses i Sverige växa naturligt i Skåne, Blekinge, östra Småland och på Öland; övriga förekomster i landet är spridda från odling. Den växer halvskuggigt på torr–frisk, kalk- och mullrik mark. Hålnunneört är ursprunglig i gammal inägomark dvs. glesa ädellövskogar förr brukade som slåtterängar. På dagens Öland är hassellundar, ädellövskogar och vägkanter vanliga växtmiljöer. Ibland hittas arten i ännu brukade slåtterängar men även i ädellövskogar bestående av enbart avenbok eller lundalm. Som relikt kan den växa i åkerkanter. Påfallande många hässlen med hålnunneört är ännu idag betade. Arten kan även växa längs stenmurar i öppna, måttligt hävdade torrängar. Hålnunneört söker sig gärna till skyddade, steniga miljöer och påträffas längs västra landborgen samt i gamla fägator och stenrösen.

Hålnunneört har en ojämn utbredning på Öland med flest lokaler på västra delen, från Borgholm och söderut till S. Möckleby. Utbredningskartan från Sterner (1986) liknar mycket dagens; några lokaler har fallit bort medan andra tillkommit. Växten odlas ibland och några av nyfynden är rapporterade som utkast eller spridning från närliggande trädgårdar. Almsjuka och askskottsjuka som i dessa dagar skördar många offer på Öland kan komma att ändra förutsättningar för bland annat hålnunneört. Vad händer med de rika förekomsterna i Stora Dalby lund, Kastlösa sn, när alla sjuka och döda lövträd faller till marken? Kommer den plötsliga ljusexplosionen och frisättningen av näringsämnen som gynnar mer snabbväxande och högresta arter medföra att dessa konkurrerar ut hålnunneört? Jämfört med Sterner 1938 antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Hålnunneört finns i flera färgformer där gräddvitt och rödviolett är de två dominerande. På de flesta lokaler överväger andelen röda plantor över de gulvita. Den ihåliga och knölformade jordstammen kan användas för att åldersbestämma en planta; ju större hålighet desto äldre är plantan (Olsson & Wigermo 2014). Fröna sprids kortare sträckor med hjälp av myror. För att fröet ska gro behöver en viss störning ske av markskiktet. Flera av de öländska lokalerna är betade och djurens tramp underlättar nyetablering av plantor. Så länge betet inte är alltför hårt och djuren inte släpps för tidigt på våren gynnas hålnunneört. Hålnunneört klassas som en signalart för värdefulla ädellövskogar (Nitare 2019).

Fakta nunneörter (Corydalis)

Ölands fem kända nunneörter Corydalis sp. bör utan större svårighet kunna skiljas åt. Sibirisk nunneört, C. nobilis, är gulblommig med åtminstone flikade nedre stödblad. Hålnunneört, C. cava, har hela stödblad, åtminstone två färgmorfer på blommorna och saknar basalt fjäll på stjälken. De övriga tre har alla ett basalt fjäll längst ner på stjälken. Smånunneört C. intermedia har hela stödblad och blomman skiljer sig tydligt. De inre kronbladen har triangulära vingar som sticker framför de hopvuxna inre kronbladen. Återstår sloknunneört C. intermedia och stornunneört C. solida. Båda har flikade stödblad men där slutar likheterna. Sloknunneört har en blomklase med 5–10 blommor, blomskaften är 3–5 mm långa och det nedre kronbladet saknar antydan till sporre. Stornunneört har en blomklase med 10–25 blommor, de veka blomskaften är långa (7–15 mm) och det nedre kronbladet har ofta en antydan till sporre (ser ut som en ficka).

Gammal, bofast.