gullrissläktet

Ett släkte med endast en i Nordeuropa ursprunglig art (gullris S. virgaurea) men ett stort antal taxonomiskt svåravgränsade arter i Nordamerika varav åtminstone några odlats och därefter spridit sig invasivt i Europa. Vilka amerikanska arter som egentligen odlats och spridits i Europa har länge varit ganska oklart, men troligen handlar det åtminstone i Nordeuropa endast om två arter (kanadensiskt gullris S. canadensis och höstgullris S. gigantea) vilka dock båda är relativt variabla. Åtminstone de flesta uppgifter om andra arter har visat sig vara felaktiga, inklusive återkommande rapporter om jättegullris S. altissima vilka alltid tycks avse varianter av kanadensiskt gullris snarare än jättegullris, och plymgullris S. rugosa vilken lätt förväxlas med hybrider mellan gullris och de amerikanska arterna men skiljer sig genom att ha ± nedböjda blomställningsgrenar och korgar med bara 3–8 diskblommor. Jättegullris ska skilja sig från kanadensiskt gullris genom att ha längre holkfjäll (3–4 mm), nästan helbräddade blad samt (ännu) högre stjälk och senare blomningstid. Dock är det möjligt att en del i senare tid odlade och förvildade sorter kan vara hybrider med inslag av flera amerikanska arter (jmf. Jäger m.fl. 2008).

Situationen kompliceras ytterligare av att de amerikanska arterna hybridiserar med vårt inhemska gullris. Dessa hybrider är troligen vanligare än vad som rapporterats och bör eftersökas där arterna växer tillsammans. Troligen kan de amerikanska arterna även hybridisera med varandra, men sådana hybrider torde vara mycket svåra att känna igen och fullt övertygande belägg saknas varför de inte tagits med i nyckeln.

Vår inhemska art delas här på traditionellt vis i två underarter, men dessa har aldrig studerats i detalj i Norden varför det är osäkert var gränsen mellan dem bäst dras och i vilken utsträckning angivna skillnader är genetiska respektive miljöbetingade. Dessutom är det oklart hur underarten lappgullris, S. virgaurea subsp. lapponica förhåller sig till snarlika underarter i Centraleuropas bergsområden där underarten S. virgaurea subsp. minuta ibland ansetts identisk med lappgullris.

Flera Nordamerikanska arter odlades i Örebro av Anton Jansson vid tidigt 1900-tal.