gräslök

Se vanlig gräslök Allium schoenoprasum subsp. schoenoprasum och jättegräslök Allium schoenoprasum subsp. sibiricum

Gräslök är känd som sannolikt ursprunglig från två lokaler i klippterräng vid havet i norra Halland. Dessa förekomster anknyter till förmodat inhemska bestånd i Göteborgs och Bohus län (Fries 1971). Gräslök är emellertid också en allmänt odlad köksväxt, som kan kvarstå länge i övergivna trädgårdar och även förvildas, vanligen på hällmarker eller annan torr, solöppen mark nära gårdar, hus och vägar.

Köksväxt, ett 30-tal gånger under 1980-, och 1990-talen funnen förvildad kvarstående på eller utkommen från ödetomter eller vid trädgårdsutkast, kring markhällar eller på murar och banvallar, i grustag etc. Vid Vimnäset i Götlunda växte den 1980 tillsammans med vit fetknopp på en strandhäll vid Hjälmaren. Vid Stenkulla 769 690 i Hovsta, öde sedan 1942, stod växten kvar 1990 (Sundkvist).

Gammal bofast art, men dessutom odlad som köksväxt och förvildad. 

22; tämligen sällsynt på Mälarslätten; härovan sällsynt (i Bergslagen osäkert beständig). Troligen temperaturklimatiskt fordrande. Trolig utbredningstyp: S3.

Förvildad från trädgårdar, på stränder, tomter, ängsbackar vid bebyggelse, dikesrenar. - 6 (5).

Ej konsekvent antecknad.

Gräslök kan stå kvar länge vid nedlagda fäbodar och skogskojor. Någon gång har arten setts naturaliserad: Tännäs: vid Livsäterån 2 km V om Ytteränget i region subalpin (17C 8f 2- 1-, ca 850 m, Danielsson 1981, belägg i UPS).

147 Allium schoenoprasum L.

This variable species. is, in a broad sense, circumpolar (Hultén, Circumpol. I, p. 98 and map 90). It has often escaped from cultivation in gardens, which confuses the original distribution pattern. However, the adventive occurrences are, as far as possible, excluded from the map. In N. Europe at least t wo main taxa may be distinguished, viz. subsp. schoenoprasum, occurring mainly along the seacoasts, and the mainly arctic-montane subsp. sibiricum (L.) Celak. intruding in N. Fennoscandia from the east (cf. Hultén, Atlas 1971, maps 485 and 486).

Gräslök är spontan i den småländska klippskärgården, där den växer i klippspringor och skrevor, i regel högst några tiotal meter från vattnet. Dessutom odlas arten sedan gammalt som kryddväxt (fanns exempelvis i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult, Linné ms 1732 under namnet Cepa sectilis, juncifolia, perennis, på svenska då som nu gräslök). Man finner den ofta kvarstående vid ödetorp och gårdar eller förvildad där avfall deponerats, oftast nära bebyggelse. Även som kulturflykting trivs gräslöken bäst på torr, stenig mark, i bergig terräng, på torrbackar eller på stenmurar, och den kan bli mycket riklig på hällmark kring bebyggelse.

På Öland är det mesta man finner varieteten alvargräslök A. schoenoprasum var. alvarense. Vid några tillfällen har den odlade trädgårdsgräslök var. schoenoprasum sluppit ut i det fria. Dessutom har ett fåtal fynd av högvuxna plantor väckt misstanke om jättegräslök subsp. sibiricum men de har inte säkert kunnat verifieras.

Vild gräslök som ibland kallas var. jurmoense, finner man i klippängar och fetknoppsmattor på berghällar vid havet, vanligen högst ett hundratal meter från strandlinjen. Där växer den även gärna i sprickvegetation på fågelgödslade skär och i yttre skärgården även på strandängar, till och med nedom högvattenlinjen. Gräslöken är kalkgynnad och på något avstånd från stranden växer den som vild enbart på kalkklippor. Längst från havet (6 km) är den funnen på alvarliknande hällmarker på Lånestabacken i Vagnhärad. Även i bergsbranterna vid sjön Klämmingen förekommer gräslök som möjligen tillhör den vilda varieteten. Vid Mälarens stränder är den däremot inte känd som vild innanför Långholmen i Stockholm.

Gräslöken är dessutom en allmän köksväxt (var. schoenoprasum) som odlats sedan mycket länge och förvildats i hela landskapet (frekvensuppgiften ovan inkluderar även sådana lokaler). Den odlade gräslöken kan stå kvar länge i nedlagda trädgårdsland och spridas med trädgårdsavfall till vägrenar och avfallsplatser. Ibland kan den massvis kolonisera markhällar, även i inlandet. Utanför Sörmland har den även påträffats utmed större vägar.

Gräslök växer vid kusten i sprickor på strandhällar, i klippskrevor och på grusmark. I inlandet finner man den likaledes oftast på torr mark, främst kring bebyggelse eller på ruderatmark.
Förändring + 65 %. – Ökningen kan åtminstone delvis förklaras med bättre rapportering i kustområdet och dessutom med att Almquist troligen bortsåg från ursprungligen odlade exemplar.

Gräslök i köksträdgård självsår sig och förökar sig kraftigt på naken jord. Där­emot klarar den sig inte under högre vegetation. Den trivs i lika torr miljö som fetknoppsarter och taklök. De glest spridda små förekomster av gräslök som har noterats under vårt inventeringsarbete har troligen karaktären av tillfällig förvildning. Ingen större population har setts. Flera av fynden är gjorda på sjö- eller älvstrand och några på kulturmark nära havet. Strandfynden torde bero på att fröna flyter (Romell 1938a) och transporteras med vatten, vilket torde vara en del av dess strategi där den växer på havsstränder längre söderut i Sverige. Trots dess påvisade spridningsbenägenhet har arten inte påträffats på havsstrand inom landskapet. De kustnära lokaler (Gran, Rönnskär) som noterats ligger inte på själva stranden.