fjällveronika

[En uppgift från Tåsjö Norrby nordligast i Tåsjö på ett berg (A. Hörnfelt h enligt Olsson 1890, 1896) måste betraktas som tvivelaktig.]

1642 Veronica alpina L. complex

This arctic montane complex is widely but disjunctly distributed in Eurasia and N. America. The population in C. and S. European mountains is distinguished as var. australis Wahlenb. (syn.: subsp. pumila [All.] Penn.), not reported in Fl. Eur. 3/1972, p. 244. This taxon occurs, however, also in the high mountains of Scandinavia. On this map it is included in the area of V. alpina s. str. An isolated occurrence of this species on New Foundland is described as var. terraenovae Fem. As regards the rest of N. America, V. alpina is replaced by the closely related V. wormskioldi Roem. & Schult. with same lower taxa (cf. Hultén, Fl. Alaska Neighbor. Terr., p. 803; Porsild and Cody 1980, p. 535 and maps 978, 979). These species are reported in Hultén, Amphi-atl., p. 54 and maps 35 and 36. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 395.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Flerårig ört med nedtill motsatta blad. Dessa är ovala, helbräddade (ibland något trubbtandade), på undersidan kala och har på kanterna långa hår. Stjälkarna är runda och blir upp till 1 dm höga, upprätta och med utåtriktade mjuka, ljusa hår. Axet är kort, nästan huvudlikt. Blomskaften är korta och glandelhåriga. Blommorna är ca 5 mm stora, mörkblå med ett hårigt foder som är kortare än hyllet. De platta kapslarna är ovala, kala och längre än foderbladen.
Fjällveronika är vanlig på frisk till ganska våt mark i fjällregionen. Den växer ofta på stränder, i snölegor och annan fuktig gräsmark. Den är vanlig i hela fjällkedjan och kan växa på både sur och kalkhaltig mark.

Förväxlingsrisk: Majveronika (V. serpyllifolia) finns även i fjällen, då ofta representerad av underarten lappveronika (ssp. humifusa). Den har en stjälk som är mycket glest, tilltryckt hårig och blad som är något glänsande, sällan med hårig kant. Blommorna är ljusblå och sitter i ett utdraget glest ax. Frukterna är hjärtlika, håriga bredare än höga och med ett foder av ung. samma längd. Klippveronika (V. fruticans) har glänsande, läderartade, nästan kala blad med endast en mycket fint korthårig kant. Stjälken är nedtill vedartad och blomskaften saknar glandelhår.