fjällgentiana

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "från Ransjö till Storsjön."

1499 Gentiana nivalis L.

This arctic-montane species belongs to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 116 and map 97). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 354.

Gynnades av slåtter och bete, har minskat mycket kraftigt och blott setts på sex inlandslokaler under 1970-80-talen. Ej känd i kusttrakterna sedan början av 1900-talet. - 48 (29).

Ett belägg anges vara samlat på Torsburgen i Kräklingbo 1884 (B. Ringström i LD), men det måste ses som ett falsarium (jfr G. pneumonanthe!).

Fjällgentianans blad är svåra att upptäcka. Även när den blommar bjuder arten på problem. Blomman öppnas bara i solsken. När ett moln kommer stänger den sig på några minuter, och den lysande blå insidan döljs av den grönare utsidan. Fjällgentiana har mellan åren 1849 och 1909 observerats på omkring 25 platser i de norra delarna av Hälsingland, ner till Arbrå, Norrbo, Bergsjö och Harmånger. Vi känner också två mer sentida observationer, i Järvsö 1940 (Carlsson 2005) och i Hassela 1952, av Zander Säfverstam (Halden 1955). Trots att våra inventeringar har sträckt sig längre mot nordväst och högre upp bland resterna av fäbodvallar i bergen har ingen sett fjällgentiana under åren efter 1980. Det är troligt att den har försvunnit ur landskapet. Förklaringen till dess försvinnande syns på gamla foton från odlingslandskapet. Det var snaggat. Kreaturen betade rent ner till svålen, och trampet blottade varje år fläckar av jord, lämpliga för groning av frön. I denna låga vegetation kunde fjällgentianan hävda sig, men den miljön är borta nästan överallt. Inte heller har vägkanterna kunnat fungera som tillflykts­ort för fjällgentianan.