finlosta

Finlosta är tillfällig och har endast uppmärksammats några få gånger i landskapet. Ståndortsförhållandena framgår i någon man av lokaluppgifterna. I andra delar av vårt land är den ett- till tvååriga arten funnen i gräsmattor, på vallar, vägrenar och stationsområden (Ingelög m fl 1993). Enligt samma källa har den troligen uppkommit under kulturens inflytande och sprids huvudsakligen med gräsfrö. I Sverige uppmärksammades den första gången 1903.

Gräsfröinkomling, känd som vildväxande i Sverige tidigast 1903.

Tillfälligt inkommen med gräsfrö.

Tillfälligt införd, okänd miljö. - 1 ( 1 ) .

277 Bromus lepidus Holmb.

This European species is problematic as to its origin. Its present distribution is uncertain. It probably occurs also outside the areas marked on the map.

Status: ursprungligen inkommen som förorening i gräs- och vallfrö och som sådan först uppgiven 1903 från Öved (ORHo enl Hyla 1970); ofta endast tillfällig men ibland etablerad, självförökad och bofast.
Förändring och hot: under årtiondena kring mitten av 1900-talet samtidigt känd från ett 20-tal aktuella lokaler men därefter hastigt minskande.
Kommentar: B, granskare GHm.

B. hordeaceus ssp. lepidus

Finlosta är mycket lik luddlosta B. hordeaceus men skiljer sig i flera detaljer hos småaxen (se Holmström hos Mora Aronsson 1999). Artens ursprungsområde är inte känt; den förekommer mest som inkomling med gräsfrö, särskilt repen Lolium; i Sverige är den mest tillfällig, sällan rapporterad men säkert mycket förbisedd.

Finlosta är ett sydeuropeiskt gräs som troligen inkommit med gräsfrö till Sverige under första halvan av 1900-talet. Det är ettårigt, oftast tillfälligt och anträffas längs vägkanter, järnvägar samt i gräsmattor och ängsmark.

På Öland finns fynd från sex lokaler 1924–1950. Inga ytterligare fynd gjordes förrän ett bestånd upptäcktes i slåttermark vid Karum, Högsrum sn (Bringer & Knutson 1993). I närområdet sågs arten vid några senare tillfällen växande i en smal remsa mellan två åkrar, senast sedd 2014. På lokalen vid Kastlösa järnvägsstation höll finlosta sig kvar under tio år varför den bedöms ha varit bofast i landskapet.

Finlosta står luddlosta B. hordeaceus mycket nära och de två är mycket svåra att skilja åt. I vissa floror behandlas finlosta som en underart till luddlosta B. hordeaceus subsp. lepidus och det finns även övergångs-former mellan falsk finlosta B. hordeaceus subsp. pseudothomenei och finlosta. Finlosta skiljs främst på sina korta ytteragnar (4,5–6,5 mm långa) och frukten som är längre än inneragnen.

Inkommen, förr bofast, numera utgången?

Inkommen, tillfällig.
Funnen på banvallar samt i gräsmark. Finlosta anses ha inkommit med utländskt gräsfrö, vilket säkerligen också är fallet på Gotland. Arten har noterats tillsammans med andra gräsfröinkomlingar.

Tillfälligt inkommen med gräsfrö, oftast noterad i nyanlagda gräsmattor. Ej funnen efter 1990.