dytåg

Dytåg är ursprunglig och växer i fattigkärr (se lokalbeskrivningar nedan). Arten är nordlig men har enstaka förekomster även i sydligaste Sverige.

Hylander 1953.

Nordlig källgynnad kulturskyende art på myrarnas exponerade torvdy.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

201 Juncus stygius L.

This boreal-montane species s. lat. occurs in Eurasia and N. America. In E. Asia and N. America it is represented by subsp. americanus (Buch.) Hult. It is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 248 and map 230) but could just as well be considered a discontinuous circumpolar plant (1. cit.). However, it seems to be rare in E. Europe and Siberia (occurrences of relict character). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 84.

53; varav femton i Skogslåglandet, övriga i Bergslagen. Nordligt kontinental art, som i Sverige når ned till S. Götaland. Den ojämna fördelningen i Västmanland beror på edafiska förhållanden/fördelningen av lämpliga myrtyper, i sin tur avhängiga av nederbörd (bör vara hög), topografi (ofta bruten), kalknärvaro (fördelaktig) och andra trofiska förhållanden. Utbredningstyp: N2.

Spridd i hela landskapet men lägre frekvens i de näringsfattiga nordöstra inlandssocknarna och i Nordmalings kustland. Förekommer även på större skärgårdsöar

Dytåg är en nordöstlig art med sydgräns i Småland, sydöstra Halland och nordligaste Skåne. Den växer på glest bevuxen torvdy, ofta på lösbottnar. Lokalerna ingår i regel i större myrkomplex och utgörs av platser där näringstillgången höjs genom utflödande fastmarksvatten – som källframbrott, dråg i fattigmyrar och vid myrbäckar (ofta vid mynningen av dessa). Lokalerna är ibland växtplatser för andra i Småland sällsynta och krävande arter, t.ex. snip Trichophorum alpinum, vitstarr Carex livida och myggblomster Hammarbya paludosa.

Lokaler för dytåg med någorlunda ostörd vattenregim är mycket skyddsvärda.

Dytåg är inte nationellt rödlistad men betraktas som hotad i Jönköpings och Kronobergs län.

Dytåg är en nordlig art som växer i fattiga, blöta myrar.

Dytåget är rapporterat en gång från Sörmland. Enligt Malmgren (1982) växer dytåg i Västmanland i blöta fattigkärr och rikkärr i lösbottnar och på blöta mjukmattor – ofta i sällskap med brunag och snip.

Det huvudsakliga svenska utbredningsområdet är Norrlands skogsland med enstaka förekomster söderut till Skåne. I Uppland nu helt utgången, senaste belagda fynd 1886 (se nedan), men växten fanns ”ännu i vår tid” i Järlåsa och Skogstibble enligt Almquist (1965), som markerar att han själv sett den vid Börjedalssjön.

Dytåg utvecklar liksom vitag sina skott sent och blommar i mjölkens tid. Både i knopp, blomma och frukt är blomställningarna ganska karakteristiska, och trots bladens avvikande bruna färg är det ändå blomställningarna man oftast upptäcker på denna tämligen glest växande och på varje lokal fåtaliga art. På våren ser man bara vinterståndarna.