Taxasida

dvärgvide

Salix herbacea

L.

dvärgvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjörn Tyler
Översikt
Översikt

dvärgvide är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • dvärgvide
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Salix herbacea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Salix herbacea L.
Svenskt namn
dvärgvide
icelandic
Grasvíðir
norwegianBokmal
musøre
norwegianNynorsk
musøyre
Finskt namn
vaivaispaju
finlandSwedish
dvärgvide
Foton
Torbjörn Tyler
Björkliden 2023-07-14
Katarina Stenman
Krutvassröddiken, Norge 2015-07-22
Peter Ståhl
Pältsajokha 2023-07-27
Patrik Engström
Aktse, Jokkmokks kommun 2022-07-15
Patrik Engström
Abisko 2008-07-09
Katarina Stenman
Ammarnäs 2007-08-04
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

593 Salix herbacea L.

This species is mainly restricted to the arctic and montane regions of Europe and N. America. In the easternmost part of the Eurasiatic range hybrids with S. nummularia Anderss. probably dominate. The approximate distribution area of the closely related Asiatic S. turczanninovii Lakschew. ex Printz is also presented here. European fossil records of interglacial and of Wurm-glacial - late-glacial age outside the recent area are marked on the map (cf. Tralau in Ark. Bot., K. Vet. Ak., Stockh., 5/1963, map p. 553). This species belongs to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 42 and map 24). Cf. also Meusel et al. 1965 map p. 114.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Dvärgvide och polarvide

Dioik dvärgbuske med strödda blad. Grenarna kryper i jorden så att bladen ser ut att komma upp ur själva marken. Bladen är rundade eller något avlånga, upp till 2 cm stora, plastigt glänsande, så gott som kala, och har mer eller mindre bågböjda sidonerver (särskilt nära bladspetsen, men svåra att se på polarvide). Honplantorna har “hängen” med videkapslar (päronformade med stiftrest i spetsen; klyvs vid mognaden i två och blottar hårpenselförsedda frön) som snart blir mer eller mindre röda.

Dessa viden växer på många typer av blöt eller fukthållande mark i fjällen. Dvärgvide är i särklass vanligast, den finns ända ned till övre delen av skogslandet (där mest stränder) eller tillfälligt ännu längre ned. Polarvide är sällsyntare och bunden till kalktrakter.

Förväxlingsrisk:
Nätvide har tjockare blad med nedvikt kant, nedsänkta nerver på översidan, och mycket ljus undersida med kontrasterande nerver.
Dvärgbjörk (Betula nana) har ovanjordiska grenar som får björkhängen (kolvlika, inga kapslar, frön med två vingar), och blad med proportionellt mycket större tänder (“pepparkakor”) och raka sidonerver.
Pyrolor (Pyrola) har skaftade blad i rosetter och är inte lika starkt förvedade.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Dvärgvide, en fjällart med närmaste förekomster i norra Dalarna, angavs av Pontén (1847a) ha ´åren 1790 och 91 blifwit funnen på Wederslöfs Herregårds nu nedhuggna skog´ i Växjö Vederslöv. Källa uppgavs inte och det är omöjligt att förstå vad som kan ligga bakom uppgiften.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Det finns två gamla noteringar av arten, från Ängersjö och Kårböle, men ingen från vår inventering.