dvärgserradella

Dvärgserradella är en sent inkommen art som åtminstone tills vidare bör betraktas som tillfällig. Den ettåriga arten är funnen på torr, sandig/grusig kulturmark med ganska gles växtlighet.

Dvärgserradella är en sydlig art med huvudsaklig utbredning i Skåne, men med förekomster även i Blekinge, Småland och Västergötland. Arten, som varit känd i Sverige sedan 1850, har åtminstone delvis inkommit med gräsfrö från Tyskland (Thor 1992).

1253 Ornithopus perpusillus L.

This species is mainly restricted to Europe. It is introduced in harbours and several outlying localities. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 247.

Ny bofast art; inkommen som ogräs i vall- eller gräsfröblandningar och etablerad åtminstone på primärlokalen och på en landsvägsslänt vid Förkärla.

Dvärgseradella är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2007).

Status: bofast men osäkert om gammal eller sent inkommen.
Först uppgiven 1836 från Nybrofältet i Stora Köpinge (HHRi enl. Lilja 1838) där arten alltsedan dess haft ett starkt fäste. Här möjligen inkommen med militära hästar eller foder till sådana; senare med säkerhet spridd som förorening i vall- och gräsfröer.
Förändring och hot: från att tidigare ha varit ytterst sällsynt har arten från mitten av 1900-talet ökat stadigt. Dock åtminstone till en del spridd med militära fordon och starkt gynnad av slitage på militärens övningsfält varför förestående nedläggningar av dessa kan komma att drabba dvärgserradella hårt, se vidare KAO & TTy (2001b). Nationellt rödlistad (EN).

Dvärgserradella är en västeuropeisk art, vilken som spontan når västra Danmark. Den växer på öppen, näringsfattig, sur, sandig jord, i Småland på gräsvallar, grusplaner, igenlagda åkrar och annan vegetationsfattig kulturmark. Till Småland har den dels kommit med gräsfrö (arten har tidvis varit en vanlig förorening i frö av hårdsvingel Festuca brevipila från Tyskland, Suneson 1942), dels med transporter till hamnarna; på Lucerna i Västervik Västervik är den inkommen med tyskt timmer.

Dvärgserradella växer på torr, sandig och kalkfattig mark. De få öländska fynden är gjorda i sandiga, betade torrängar och åkerkanter. Till Öland har växten troligen inkommit under 1900-talet med frön av hårdsvingel Festuca brevipila. Den uppmärksammades första gången 1995 i en sandig trädesåker och finns där i ytterligare några närbelägna trädesåkrar och vallar. Under 2018 omfördes trädesåkrarna till vallodling men dvärgserradella höll sig kvar ännu 2021 med enstaka plantor i en av åkrarna. Ytterligare en lokal hittades 2013 i Glömminge sn, en fårbetad sandgräshed med ljung Calluna vulgaris, där den fanns kvar 2021.

Inkommen, bofast.

Tillfälligt inkommen med gräsfrö.