dansk stensöta

I Norden är dansk stensöta främst funnen i Danmark med svenska förekomster i Skåne, Bohuslän och på Öland. I en artikel (Ljungstrand 2010 b) beskrevs det första fyndet i Sverige (Skåne 2010). Inspirerad av artikeln genomsöktes hösten 2011 karstområden i den så kallade Resmozonen och misstänkta stensötor med väl utvecklade sporangier insamlades för vidare studier. Ett par av dem visade sig vara typisk dansk stensöta.

Dansk stensöta är svår att i fält skilja från stensöta P. vulgare. Vissa subtila skillnader finns som att dansk stensöta är mer storvuxen och att bladformen är oval med de längsta bladflikarna på bladets mitt. En annan karaktär är att dansk stensöta har fräscha blad även vintertid med sporer som inte släppt medan stensötans sporgömmen då är tomma om de alls finns. Det förefaller därför bäst att leta efter nya lokaler under senhöst–vinter. I mikroskop ser man att dansk stensöta har 2–4 tunnväggiga basalceller och 6–9 mer tjockväggiga annulusceller (se foto). Hos stensöta finns 0–1 basalcell och 10–16 annulusceller (Jonsell 2000). Man bör räkna flera sporgömmen för säker bestämning. Sporerna hos dansk stensöta är större men måttet överlappar mot stensöta.

Troligen gammal men förbisedd, bofast.

Dansk stensöta växer på sin enda kända bohuslänska lokal i berg med basrika mineral nära havet. Liksom på den av Erik Ljung-strand nyligen funna lokalen i Skåne förekommer blodnäva, kungsmynta och oxbär bland följeväxterna.