
bredarun
Centaurium erythraea
bredarun är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

bredarun är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- bredarun













Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Se flockarun Centaurium erythraea var. erythraea
Hälsinglands flora
Se flockarun Centaurium erythraea var. erythraea
Floran i Skåne.
Se huvudarun Centaurium erythraea var. capitatum och flockarun Centaurium erythraea var. erythraea.
Blekinges Flora
Se flockarun Centaurium erythraea var. erythraea.
Atlas of North European vascular plants
1492 Centaurium erythraea Rafn
Syn.: C. minus Moench
This polymorphic species (incl. C. capitatum [Willd.] Borb.) occurs in Europe, N. Africa and W. Asia. Fl. Eur. 3/1972, p. 57 f. reports six subspecies. It has been introduced into eastern and western N. America, S. Australia and New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 350.
Ölands flora
Bredarun företräds på Öland av två varieteter: flockarun var. erythraea och huvudarun var. capitatum. I Sterner (1938 och 1986) behandlades de som två arter. De skiljs på att huvudarun är lågväxt med tät blomställning och har ståndarna fästade nedom mitten av kronpipen (nära basen); flockarun har ståndare som är fästade upptill i kronpipen, är ofta högväxt och med glesare blomställning.
Gotlands flora
Arten representeras på Gotland av flockarun var. erythraea, se under denna.
Bohusläns Flora
Se flockarun Centaurium erythraea var. erythraea
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Flockarun är tvåårig och växer i något fuktiga, ogödslade gräsmarker, gärna intill stränder, tidigare säkert i slåtterängar. Arten har minskat sedan förr och troddes vara utdöd på sina sörmländska lokaler som var de enda i Svealand. Den har emellertid återfunnits på några restlokaler i den centrala delen av landskapet. Bestånden är individfattiga och artens fortbestånd i området är allvarligt hotad. Växtplatserna behöver vårdas genom bete om arten inte skall försvinna helt.
Europa, Nordafrika, Mindre Asien. I Sverige enstaka landskap upp till Sörmland. Nationellt fridlyst sedan 1999.