bornholmsbjörnbär

Gammal bofast art.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: utbredningen tycks inte ha förändrats nämnvärt jämfört med äldre tiders insamlingar, men de flesta bestånden är små. Nationellt rödlistad (EN).
Kommentar: B, granskare APe och GWt.

Denna art, som står nära spetsbjörnbär R. gothicus, är känd från norra Tyskland, norra Polen, Bornholm, Skåne, Blekinges kust och Öland.

I Sverige finns bornholmsbjörnbär, förutom på Öland, i Skåne, Blekinge och Småland och många nya lokaler har under 2000-talet hittats i samtliga landskap. Arten har visat sig vara ganska vanlig inom ett område på mellersta Öland. Tidigare ansågs detta björnbär vara mycket sällsynt och var ett tag rödlistat som starkt hotad (EN). Bornholmsbjörnbär växer främst i vägkanter, åkerrenar och skogsbryn. Utmed gamla banvallen väster om Torp, Gårdby sn, finns flera förekomster liksom väster om Lenstad, Torslunda sn. Arten finns även kvar på lokalerna i Gärdslösa och Vickleby sn där Sterner gjorde primärfynden (se ovan). Bornholmsbjörnbär förefaller ha ökat och gynnats av igenväxningen av landskapet, troligen förr även förbisett.

Bornholmsbjörnbär är en ganska karakteristisk art som kännetecknas av kantiga, något blådaggiga och relativt glest taggiga årsskott, ljust gröna, långspetsade blad med mjuk hårighet på undersidan och glest taggiga blomställningar, som när de är välutvecklade är långa och har flera odelade blad överst. Blommorna är vita.

Gammal, bofast.