Taxasida

blekarv

Stellaria pallida

(Dumort.) Crép.

blekarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

blekarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • blekarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Stellaria pallida
Vetenskapligt namn, fullständig form
Stellaria pallida (Dumort.) Crépin
Svenskt namn
blekarv
Danskt namn
Bleg fuglegræs
Foton
Torbjorn Tyler
Pallersområdet i Åhus 2022-05-26
Thomas Gunnarsson
Vickleby söderut,Vickleby,Mörbylånga 2015-05-06
Thomas Gunnarsson
Vickleby söderut,Vickleby,Mörbylånga 2016-04-15
Ulla-Britt Andersson
Torslunda kyrkogård,Torslunda,Mörbylånga 2019-04-30
Patrik Engström
Gåssten 2024-05-07
Patrik Engström
Gåssten 2024-05-07
Patrik Engström
Gåssten 2024-05-07
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Det är svårt att bedöma om blekarv är ursprunglig eller en sent invandrad art. Den kulturgynnade, konkurrenssvaga växten, som liknar våtarv S. media, blommar tidigt på våren och vissnar sedan ner helt. Den är endast funnen på och i närheten av havsstränder. Ståndorterna framgår nedan.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

726 Stellaria media (L.) Vill. subsp. pallida (Dum.) Asch. & Graebn.

This subspecies is often considered as a species (S. pallida [Dum.] Pire or S. apetala auct.). It is reported from Ethiopia (introduced?). The map is preliminary.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %, dock lokalt synbarligen betydligt vanligare i dag än vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Blekarv är i Skandinavien sydlig och kustbunden; på ostkusten når den Gryt, som är Östergötlands sydöstligaste socken. Arten är nära släkt med våtarv men är – om man känner den – lätt att upptäcka i fält genom sin blekgröna örtfärg och genom att blommorna är påfallande tätt samlade. Till skillnad från våtarv har den bara en generation om året; efter blomningen i april och maj vissnar den bort och blir osynlig. Arten växlar starkt i frekvens från år till år.
Blekarv är en konkurrenssvag art, som framför allt växer i slitna gräsytor på torr eller ganska torr sandig jord. Den påträffas främst på betesmark, gärna under solitära träd, där djuren särskilt uppehåller sig så att marken nöts, och där skuggan ger ett visst uttorkningsskydd. Den uppträder också gärna på bara fläckar i gräsmattor. På avstånd från kusten är den helt tillfällig, t.ex. i fodervallar (Nybro Madesjö, nedan) eller på jordhögar, som i Torsås Torsås Bidalite (4G0a 4645) på jord från Kalmar 1983 (ThK).
På västkusten har arten expanderat starkt (E. Blomgren 2000) och är möjligen nyspridd. I öster är inte någon sådan tendens märkbar. Tvärtom var den småländska utbredningen känd i sina huvuddrag redan i början av 1900-talet; det stora antalet nya lokaler i söder beror nog mest på att denna del av landskapet förut varit dåligt undersökt.
Funnen i 61 rutor; tidigare uppgifter från 11 rutor. Endast vid kusten; vanlig norrut till Kalmar Ryssby, i övrigt ganska sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Blekarv förekommer i södra delarna av Sverige där den är tydligt kustbunden. Den växer på torr–frisk, gärna sårad och sandig mark som tidigt värms upp av vårsolen. Växten anses ursprunglig på sandiga havsstränder. På dagens Öland växer den främst i betade torrängar, helst på partier med glest växttäcke där betesdjuren sparkat upp marken, längs kostigar eller där röjningar skett. Blekarv är konkurrenssvag och försvinner när vegetationen sluter sig. Den är mycket vanlig i något slitna gräsmattor och kan utan större svårigheter hittas på samtliga av Ölands kyrkogårdar. Även ruderatmiljöer som grushögar, jordtippar och sandtag kan utgöra växtplatser liksom sandstränder, glesa tallskogar, vägrenar och åkerkanter.

Blekarv är idag spridd över stora delar av Öland, lite glesare inom Mittlandet. Den finns även på Stora Alvarets torrängar, något som inte tidigare noterats. Däremot växer den idag mycket sällan på sandiga havsstränder. Blekarv har haft en tydlig expansion sedan Sterner (1938). Möjligen var den förbisedd av äldre tiders botanister eftersom den snabba och tidiga blomningen (april–maj) är lätt att missa. Efter fruktsättning vissnar växten snabbt ner och försvinner helt. Den snabba expansionen kan också tyda på att den är inkommen ganska sent och fortfarande under spridning i landskapet.

Blekarv känns igen på sin ljusgröna färg och att blommorna innan fruktsättningen sitter tätt samlade som i små huvuden. Kronblad saknas vanligen helt. Är man osäker får man undersöka fröna. De är små (0,6–0,8 mm), blekt gulbruna och med låga, rundade knölar. Fröna hos våtarv S. media, som den främst kan förväxlas med, är större (0,9–1,2 mm), har tydligare knölar och är mörkare med purpurbrun färg (Jonsell 2001).

Inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Troligen ursprunglig på havsstränder; även inkommen i sen tid (kanske med gräsfrö).
Sandig ängsmark, företrädesvis kustnära; även på sandstrand och sandgräshed. Blekarv är också inkommen i tätbebyggelse och på gårdar, i synnerhet i gräsmattor, exempelvis på kyrkogårdar, där den förmodligen kommit in med gräsfrö under 1900-talet. Enligt Johansson (1897) bland tång på Fårö och enligt Johansson (1910b) tämligen allmän på tånghögar på stränderna i Fide och Ardre.

Arten blev säkerligen till stor del förbigången vid våra inventeringar, eftersom den vissnar ner så tidigt. Blekarv har tro-ligen förbisetts även av äldre botanister. Frånvaron av tidiga uppgifter gör det vanskligt att bedöma om blekarv är inhemsk på Gotland – i så fall i första hand på havsstränder – eller invandrad i sen tid.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Blekarv växer på vårfuktig, oftast störd mark i gräsmattor på kyrkogårdar, i parker, trädgårdar samt i betesmark nära havet. På campingplatser är den särskilt ofta funnen och där ser man oftast den konkurrenssvaga arten på de platser, där en husvagn stått föregående år. I Kungshamn förekommer den numera i nästan alla kommunala gräsmattor, förmodligen spridd med gräsklippare. Antagligen är arten förbisedd utanför Sotenäset.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Spontant invandrad i sen tid, finns närmast sällsynt i Halland och Bohuslän och är vanlig i Skåne och sydöstra Sverige. Växer i landskapet på sandig, störd gräsmark. Liknar våtarv, men bildar ljusgröna ruggar som blommar tidigt på våren och vissnar ner efter fruktmognaden. Mycket sällsynt, kanske förbisedd. Funnen endast i Göteborgs skärgård. 3 lokaler i 3 rutor.