Katarina Stenman
Bunyia Forest, New South Wales, Australia 2016-11-19
Taxasida
blå snokört
Echium plantagineum
L.
blå snokört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
blå snokört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- blå snokört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Echium plantagineum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Echium plantagineum L.
Svenskt namn
blå snokört
norwegianBokmal
hageormehode
norwegianNynorsk
hageormehovud
Finskt namn
ratamoneidonkieli, piiankieli
finlandSwedish
blå snokört
Danskt namn
Purpur-slangehoved
Foton
Katarina Stenman
Bunyia Forest, New South Wales, Australia 2016-11-19
Katarina Stenman
Bunyia Forest, New South Wales, Australia 2016-11-19
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Blå snokört är tillfällig. Den härstammar från sydvästra Europa och är känd från Sverige sedan 1921.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Europeisk prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1921.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad på soptippar.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: under senare år ofta odlad prydnads- och bifoderväxt; mycket lätt självsådd men åtminstone hittills endast tillfällig. Först uppgiven 1937 från Helsingborg (Axell i FRD).
Kommentar: B, granskare KAO, TKa och SSp.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
En ett- eller tvåårig art från Medelhavsområdet och västra Europa, odlad dels till prydnad, dels till bifoder. Den liknar blåeld E. vulgare men har större blommor. På senare år har den påträffats ganska ofta på soptippar.
Funnen i 17 rutor; inga tidigare uppgifter. – Kvarstående eller förvildad; tillfällig.
Funnen i 17 rutor; inga tidigare uppgifter. – Kvarstående eller förvildad; tillfällig.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Blå snokört härstammar från Medelhavsområdet. Den odlas ibland och har tillfälligt påträffats på jordtippar, som trädgårdsogräs och i en betesmark.
Blå snokört liknar blåeld E. vulgare. Den skiljs på sina större blommor där de röda ståndarna knappt sticker utanför blomkronan. Blomkronans utsida är hårig endast på nerverna och delfrukterna är vårtiga. Blåeld har ståndare som är tydligt utskjutande, jämnt hårig blomkrona och delfrukter med åsar.
Tillfälligt utkommen.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Blå snokört odlas numera som prydnadsväxt, självsår sig och förvildas nära bebyggelse på vägkanter, grusplaner, industriområden, jordhögar och tippar.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Tillfällig. Från södra och västra Europa, hos oss numera odlad som pydnadsväxt, påträffad på soptippar och utfyllnader. 9 lokaler i 8 rutor.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Blå snokört ingår i ettåriga blomsterfröblandningar och under 1990-talet tydligen även i blomsterblandat gräsmattefrö. Den självsår sig och kan ibland finnas kvar under många år.
Medelhavsområdet, Kanarieöarna. I Sverige odlad och förvildad.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ett- eller tvåårig prydnadsväxt vildväxande i södra och västra Europa; sprids med trädgårdsavfall och förvildas på tippar och utfyllnader. 27 kartblad, 28 kvadranter.
Almq. Tillfälligt adventiv.
Almq. Tillfälligt adventiv.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Blå snokört har dokumenterats som förvildad en gång under vår inventering: