bergek

Bergek är ursprunglig. Den är ett stormfast, skogsbildande träd som främst växer på torr, näringsfattig och gärna blockig/bergig mark. Bergeksskogar täcker ofta de övre delarna av de för Halland typiska bergkullarna och bergåsarna. På de allra magraste ståndorterna blir bestånden krattliknande.

Gammal bofast art.

Arten har aldrig säkert setts i Närke i modern tid men är möjligen förbisedd. Förekomsten kulminerade under gånggriftstid för ca 4 300 år sedan (Bergström 1960).

Mycket förbisedd under 1970-talet. Torde åtminstone i S och SV vara vanligare än vad lokaluppgifterna visar.

629 Quercus petraea (Matt.) Liebl.

Syn.: Q. sessiliflora Salisb.

This species is restricted to Europe. It shows on the whole a more western tendency of distribution than Q. robur (no. 630). The hatched area in the southern third of the Apennine Peninsula and the dot on Sicily probably represent intermediates to Q. dalechampii Ten. South of the broken line through Europe introgressions with Q. pubescens Willd. occur. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 122.

Status: gammal och bofast, därtill någon gång planterad och kvarstående.
Förändring och hot: se under kollektivarten Q. petraea agg.
Kommentar: B, granskare UOl.

Bergek har i Skandinavien en tydligt sydvästlig utbredning. Den växer i regel torrt och näringsfattigt. Som beståndsbildande uppträder den i klippbranter, på bergshöjder, grusåsar och moränbackar, gärna i ljus- och vindexponerade lägen som i strandsluttningar eller på uddar. Den påträffas också, mest enstaka, i torr hagmark, i bryn och på vägkanter.

Arten avgränsades under inventeringen snävt mot sin hybrid med ek Q. robur. Som ren bergek accepterades bara exemplar som uppvisar samtliga de egenskaper som följer: oskaftade blom/fruktställningar, långt bladskaft, killik bladbas, stjärnhårig bladundersida och regelbunden lobering med sidonerver bara mot lobspetsarna. Med den avgränsningen går bergek bara att säkert skilja från hybriden när den har blommor eller frukter.

Tidigare uppgifter om bergek utan belägg är genomgående osäkra; många av dem gäller troligen hybriden.

Bergek har i Sverige en östlig utpost på Öland. För övrigt växer den främst i norra Skåne, Blekinge, södra Småland, längs västkusten till Bohuslän och går in i Dalsland och Västergötland. Som namnet antyder kan bergek växa på påtagligt stenig mark där den bildar lågväxt så kallad krattskog. På Öland är bergek funnen i Högsrum sn där den växer på sandiga isälvsavlagringar nära västra landborgen. Ett flertal belägg som är granskade och godkända under projekt Flora Nordica finns från området (Jonsell 2000). Under inventeringen är misstänkt bergek noterad vid ett par tillfällen från lokalen men något granskat, godkänt belägg av ren bergek finns inte men däremot hybrider.

Godkända fynd från inventeringen saknas.

Gammal, förr bofast, numera utgången?

Hartmans flora ed. 6 (1854): ”Gottl. Löjsta sn [ett enda träd]: Vestöö”. Westöös belägg, taget vid Fridträsk i Lojsta 1852 (VI) är emellertid skogsek Q. robur. Johansson (1897) anförde Westöös uppgift och tillade en uppgift från Alva prästgård 1888 (Ahlfvengren 1888), varifrån herbariebelägg emellertid saknas. I en senare artikel (Johansson 1907) behandlade han också ett belägg samlat av Westöö på Gotska Sandön 1859 (VI). Han bedömde då att både belägget från Lojsta och det från Gotska Sandön representerade skogsek och sammanfattade: ”Det är sålunda troligt, att vintereken ej tillhör Gotlands flora, och det är ej bevisadt, att den någonsin gjort det.”

Bergek växer på näringsfattig, torr till frisk mark i bergsskrevor, torra raviner och på hällmarker, där den kan bilda knotig krattskog i små klåvor, men också på fuktigare och näringsrikare mark gärna tillsammans med ek i lövskogar och blandskogar. Den kan också förekomma i gran- och tallskog och koloniserar ibland hyggen och vägkanter. Förmodligen är bergek förbisedd under inventeringen.

Bergeken upptäcktes under inventeringen på några bergknallar sydväst om Stockholm. Fynden var alldeles oväntade eftersom de närmaste kända lokalerna för bergek finns på Kolmårdens syd sluttningar i Östergötland (Hylander 1966a). Möjligen är arten förbisedd och kanske kan den upptäckas på fler liknande lokaler. I Sörmland bildar bergeken, i form av buskar eller mindre träd, löv kratt nedanför toppen av bergknallar. Det finns en kartprick för hybriden mellan ek och bergek från Södertörn (Hultén 1950). Något belägg har inte kunnat hittas.

Europa, västra Asien. I Sverige sydvästlig, upp till Sörmland och Värmland.