backlök

148 Allium oleraceum L.

This species was originally restricted to Europe. The distribution is favoured by human activities, especially horticulture. It has been introduced into eastern N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 95.

Backlök är ursprunglig men något kulturgynnad. Den växer i sandområden och klippterräng vid havet, utmed vattendrag, i lundar, på lövskuggade slänter, bergkullar och hällmarker samt någon gång även i vägkanter.

Inhemsk torr- och friskängsväxt, mineraljord- och kalkgynnad, täml. sälls.–täml. allm. på Närkeslätten, i Skogsbygden sälls. eller saknas.

I naturlig vegetation har den setts på kalkberg och i klippskrevor. Den är vanligare i hagar, vid backberg och markhällar, i sandrika vägkanter etc. I mullrika lundar, exempelvis Bergaängen i Asker , kan man se 100-tals m² stora ej blommande bestånd som tynar bort p.g.a. ljusbrist efter långvarig igenväxning (Löfgren 1996b).

Gammal bofast art. 

Är på tillbakagång i igenväxande f d betesbackar. Endast ett isolerat nordligare fynd (tillfälligt?) i landet. - 19 (11).

Av Myrin (1832) uppgiven för Ånimskog Henriksholm; sannolikt avser han A. vineale (jfr Hård 1935).

Allmän på Ängsö, tämligen allmän–spridd f.ö. på Mälarslätten; lokalt tämligen allmän på Sala-kalken. I Skogslåglandet och Nedre Bergslagen f.ö. sällsynt, mest vid bebyggelse, i regel nog kulturspridd i historisk tid. Även utposterna härdiga (jfr lokal 4, 10, 11). I N något kalkgynnad (Sala, 11, troligen 9). Utbredning i hög grad klimatbetingad. Utbredningstyp (hela populationen): S3.

Backlök växer på torr, helst grusig eller sandig jord. Den förekommer på hällmarker, torrbackar och grusåsar samt i snår, lövskogsbryn och glesa dungar. Vidare anträffas arten i starkt kulturpräglade miljöer som gårdsplaner och vägkanter; ibland uppträder den som ogräs på åkrar, i trädgårdsland och i gräsmattor. Den går långt ut i skärgården (men sandlök A. vineale är mera dominerande där). Backlök är mer näringskrävande, men mindre värmekrävande, än sandlök.

Backlök är liksom övriga Allium-arter illa sedd i betesmark, eftersom den ger en oönskad smak åt mjölk och mejeriprodukter.

Backlök växer solöppet på torr, sandig–grusig mark. Den anses ursprunglig i glesare skogar med ädellöv eller hassel, på sandiga stränder samt delar av alvaret. På alvarmark föredrar backlök torrängsryggarna med spridda enbuskar, karstmiljöer eller sprickrika kalkstensplatåer med delvis jordfyllda sprickor. Vanliga växtmiljöer idag är ofta tydligt kulturpåverkade som vägrenar, betade torrängar, åkerkanter och ruderatmarker (jordhögar, grustag och stenbrott).

Backlök är vanlig över hela Öland och man behöver inte gå långt för att träffa på växten. Den är spridd över Stora Alvaret, Mittlandet, östra sjömarken och även i Bödas barrskogar.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. 
Alvarmark (ibland något kulturpåverkad), hällmarker, torrängar, vägkanter, ängen och lövskog, även åkrar, åkerrenar och dikeskanter. Johansson (1897) bedömer arten som tämligen allmän, så backlök verkar ha blivit vanligare på Gotland under de senaste 100 åren, troligen p.g.a. att åkerrenar och vägkanter nu är mindre hårt utnyttjade.

Backlök växer på öppen, torr till frisk gräsmark i naturbeten, på torrbackar, havsstrandängar, i hagmarker och på vägkanter. Väl så ofta förekommer den i glesa lundar och andra lövskogar, framför allt i bryn och gläntor. När den står i halvskugga eller skugga blommar den inte, utan i skogsmiljöerna syns endast de halvtrinda bladen, ofta mycket rikligt.

Backlöken växer på örtrika berg och torrbackar av olika slag, på vägslänter och banvallar men också på friskare gräsmark. Arten tycks liksom sandlök och skogslök enbart föröka sig med smålökar som bildas i blomställningen. Ibland växer arten rikligt i skuggiga lundar och strandskogar, men då vanligen utan blommor. Den begränsade utbredningen i inlandet är liksom hos sandlök synbarligen klimatbetingad.

Backlök växer oftast på torr mark i beteshagar, på torrbackar, hällmarker, åkerholmar, åsar, vägkanter och skräpmarker. Den förekommer även i ädellövskogar och lundar, där den i allmänhet inte blommar och har långa, slankiga blad.

Backlök är en torrbacksväxt som förr uppträdde som ogräs på betesmark (Nyman 1868). Den har nämnts som växande i Hälsingland sedan 1843. Främst noterades den i kustsocknarna, men även i Hög. I Söderhamn fanns den ”flerstädes”.