Taxasida

andmat

Lemna minor

L.

andmat är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

andmat är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • andmat
Taxonomi
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Lemna minor
Vetenskapligt namn, fullständig form
Lemna minor L.
Svenskt namn
andmat
norwegianBokmal
andemat
norwegianNynorsk
andemat
Finskt namn
pikkulimaska
finlandSwedish
andmat
Danskt namn
Liden andemad
Foton
Katarina Stenman
Tjärn mellan Stor- och Lill-blåbärsholmen, Vb 2022-08-02
Anders Delin
Ornäsviken, Segersta 2013-07-28
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Andmat (flytande arter) Lemna spp. (utom L. trisulca)

Mycket små, skivlika, fritt flytande vattenväxter bestående av ett eller några rundade, 2–7 mm stora blad i små grupper. Från bladen hänger tunna rötter.
Andmat förekommer söderut allmänt i lugna sötvatten, men norrut är de ovanligare och ofta tillfälliga. Förökning sker genom delning, de blommar ytterst sällan.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännliga.
Flytande rosetter av lånkar (Callitriche) kan på håll vara mycket lika andmat, men avslöjar sig genom rotade stänglar med korvis motsatta blad.
Vattenstjärna (Ricciocarpus natans) (södra och mellersta Sverige, vanligast kring Mälaren) är en flytande levermossa med en läderartad bål som har grenade nerver på översidan och långa, purpurfärgade, rotliknande fjäll på undersidan.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän i jordbruksbygder, sällsynt eller saknas i skogstrakter.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

375 Lemna minor L.

This species is almost cosmopolitan in its distribution. See world map in Meusel et al. 1965, p. 81. It belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 130 and map 121). Recently, a rather similar species, L. minuscula Herter (syn.: L. minima Phil.) is recorded as introduced into Europe (England France, W. Germany, Switzerland) from N. America (Landolt in Ber. Geobot. Inst. ETH, Stift. Rubel, H. 76, Ziirich 1979).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Andmat är en ursprunglig men starkt kulturgynnad flytväxt. Den föredrar näringsrika och ofta förorenade vatten - sjöar, dammar, märgelhålor, gölar, åar och bäckar med lugnvatten samt diken. Arten uppträder ofta i enorma mängder som helt kan täcka vattenytan.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Allm. på Närkeslätten i näringsrika vatten. Förekomsten är ojämn men har knappast studerats. Den saknas mestadels i Käglans och Kilsbergens skogsområden liksom i magra delar av den övriga Skogsbygden.

Andmat växer i allsköns vattensamlingar, i Svennevad ”täml allm. i eutrofområdets diken och dammar, särskilt i avloppsdiken där vattnets kvävehalt är hög” (Kjellmert 1947). Massförekomster är vanliga i näringsrika, stillastående vatten. Blommande ex. har uppmärksammats: Sköllersta Segås, hagdamm 1955 (U. Starbäck, S).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Stillastående eller svagt rinnande vatten i näringsrika sjöar, tjärnar, gölar och bäckar, i fjärdar, laguner och korvsjöar vid älvarnas nedre lopp, ofta i avstängda kanaler och diken, mer sällan i myr och strandsumpskog. - 63 (23).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän på Mälarslätten och i hela Ö. Skogslåglandet. upp t.o.m. Västerfärnebo; tämligen allmän(-traktvis allmän) i övriga Skogslåglandets och Nedre Bergslagens kulturområde. I Övre Bergslagen hittills två fynd (förmodligen förbisedd), vilket återspeglar en i realiteten låg frekvens. Sannolikt beroende på därvarande vattens oftast oligotrofa status. Någon inverkan har möjligen också temperaturklimatet (sydlig art). Utbredningstyp: S1.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Andmat växer flytande bland andra växter i lugna, kväverika vatten, öppet eller i gles skog; den täcker inte sällan stora ytor. Arten förekommer i sjövikar, åar, bäckar, gölar, källor, hällkar och i kärr med fria vattenytor. Allra vanligast är den dock i kulturmiljö, i dammar, drickställen i betesmark och stora diken, och den uppträder gärna där nya vattenytor skapats, t.ex. i viltvatten och stenbrott. Den kan växa direkt på marken, särskilt där denna är våt och trampad av kreatur. I brackvatten är arten mycket ovanlig och förekommer bara på starkt utsötade ställen.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Andmat växer i stillastående eller svagt rinnande, näringspåverkat sötvatten. Den förekommer som ursprunglig i sumpskogar, bäckar, sjöar och skogskärr. Men vanligast är den på starkt kulturpåverkade lokaler som diken, kanaler, dammar, vattenhål för kreaturen och gamla stenbrott. Den kan också ses i sötvattensutflöden på havsstränder men går aldrig ut i brackvatten.

Andmat är jämnt spridd över Öland, något mer sparsamt förekommande på Stora Alvaret. Där ses den i sprängda vattenhål och kanaler. Med tanke på den stora mängd bevattningsdammar som förekommer på dagens Öland torde artens framtid vara säkrad.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. Diken, kanaler, bäckar, åar, bryor och dammar. Ovanlig på nordöstra Gotland och Fårö. Johanssons (1897) ”H. o. d.” stämmer rätt väl än i dag.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Andmat finner man flytande i kväverika, långsamt rinnande eller stillastående vatten. Den förekommer i lugna, avsnörda delar av sjöar, åar och bäckar, i hällkar, gölar, diken och kreatursdammar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer flytande på lugnt vatten vid stränder av näringsrika sjöar och åar, i dammar, småvatten, kanaler och diken. Näringskrävande. Vanlig i större delen av landskapet, saknas i många rutor i de magraste skogsbygderna. 581 rutor (70 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Andmat trivs i alla slags lugna, någorlunda näringsrika vatten som diken, dammar och lugna sjöstränder med rik vegetation. I skärgården är den vanlig i näringsrika hällkar, även på de yttre skären. Den blommar sällan och sprider sig mest vegetativt med sjöfåglar.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Andmat växer i alla typer av någorlunda lugna sötvatten. Den förekommer vid sjö- och åstränder, i dammar, sumpskogar, diken och hällkar, ibland i mycket små och tillfälliga vattensamlingar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Andmat är ursprunglig. Växten angavs som allmän i Gävletrakten vid mitten av 1800-talet. Arten kan under 1900-talet ha gynnats av näringsrikare vatten men missgynnats av igenväxning och mindre öppet vatten i odlingslandskapet. Tidigare kända lokaler och fynd under inventeringen har samma utbredning vilket kan tolkas som att artens förekomst är ganska oförändrad.

De vanligaste följeväxterna är svalting (21%), kråkklöver, sjöfräken, bredkaveldun och topplösa. Vanliga följeslagare är också sprängört, vattenbläddra, dyblad och hästsvans. Andmat är vanlig längs kusten men förekommer bara i utsötade miljöer. Arten saknas helt i näringsfattiga skogstjärnar och i myrar. Växten anses sällan blomma och sätta frukt men detta har inte studerats under inventeringen. Andmat övervintrar med vilande flytande skivor eller som knoppar bland sjunkna blad.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Andmat är nästan helt knuten till näringsrika småvatten i jordbrukslandskapet. Ord som dike, göl, eutrof, skyddad vik, vattenhål, damm, sötvattenspuss, strandkärr är vanliga i lokalbeskrivningarna, och även strandbete. Arten bedöms kunna sprida sig till småvatten med fåglar (Ryman & Anderberg 1999). På stora vatten observeras inte de små plantorna, men när de får vara i fred på en liten vattenyta kan de föröka sig, täcka den och ge den en karaktäristisk ljusgrön färg. När isen lägger sig behåller andmaten sin gröna färg och kan ses ligga intill isens undre yta. Den är grön även när isen går bort.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Andmat växer i näringsrika, mer eller mindre stillastående vatten, ofta inblandad i frodig strandvegetation. Den flyter fritt på ytan och brukar uppträda i massbestånd i täckande mattor. Längs Ljungan förekommer andmat i djupa vikar och avsnörningar upp till Ångesjön i Borgsjö. I kustområdet hittar man den i vasskantade mindre sjöar och tjärnar i jordbruksbygder. Vid havet saknas den vanligen i havsvattnet utom i starkt utsötade lägen som vid Indalsälvens utlopp i Hässjö. Däremot finns den i havsnära miljöer som i hällkar, även på yttre öar som Alnö Storholmsfläsian och Gubben. Andmat är också typisk för små konstgjorda, gödslade vatten, t.ex. fågel- och fiskdammar, lertäktsgropar och vattenhål för boskap (Alnö); den har till och med setts i vattenfyllda tunnor i Attmar och Alnö. Arten är lättspridd och sprids sannolikt framförallt med fåglar.