vitstjälksmöja

I Sverige funnen närmast i Västergötland, Östergötland och Södermanland. Ett belägg från Askersund 1882 i LD har bestämts till denna 1990 av G. Dahlgren, men saknas i hennes text i Flora Nordica 2.

Gammal bofast art.

871 Ranunculus baudotii Godr.

Syn.: int. al. R. obtusiflorus (DC.) Moss, Batrachium marinum Fr.

This species is restricted mainly to brackish water in Europe and N. Africa.

Vitstjälksmöja växer huvudsakligen i salt eller bräckt vatten med utbredning i Danmark och längs Östersjökusten (Mossberg m fl 1992).

havet på måttligt-relativt stort djup, oftast i vikar och fjärdmynningar med sedimentbotten, även vid större skärgårdsöar. Ej sällan i bräckt vatten. - 33 (12).

(R. baudotii)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många rutor (18) vid förra inventeringen. Dock aldrig tidigare uppgiven från nordvästra Skåne.
Kommentar: mellanformer mellan denna och sköldmöja R. p. subsp. peltatus är sällsynta och endast belagda 1903 från ”Tullstorp” (A. Schintze det. GDg i LD).

R. baudotii

Vitstjälksmöja växer ner till ett par meters djup i lugna, grunda havsvikar med botten av finsediment. Under senare delen av 1900-talet har den (åtminstone lokalt) minskat i klippskärgården, medan den förefaller ha ökat i skyddade vikar vid moränkusten i söder. Orsakerna till detta är oklara.

Vitstjälksmöja växer i brackvatten på stenig eller lerig botten på 1–3 meters djup. Lokalerna bör inte vara alltför exponerade och växten ses främst i hamnar, vikar och mindre laguner. Mycket sällsynt är den funnen i kalkrikt sötvatten i alvarträsk eller större naturliga vattenhål som förses av källflöden.

Vitstjälksmöja är glest spridd längs östra och västra kusten. Den är funnen i några av de större hamnarna, längs skyddade stränder men även på den mer exponerade nordvästra kusten av Öland. Grankullavikens stora lagun längst uppe i norr passar den extra väl. De flesta fynden är gjorda i driften. Vår inventering har konstaterat fler förekomster än förr vilket delvis beror på ett mer riktat eftersök av växten. Nyfynd har gjorts främst längs östra Öland, där den tidigare var i princip okänd, samt västra kusten norr om Borgholm. Kanske är vitstjälksmöja gynnad av den övergödning som skett av Östersjön under senare decennier?

Vitstjälksmöja känns igen på att mogna nötter har en tydlig vinge på ryggsidan och att stiplerna är kala eller håriga endast i kanten. Bredare blad saknas nästan alltid.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Grunda, lugna havsvikar, här konstant i lång tid; ännu kvar på två 1800-talslokaler liksom på eller nära de havslokaler som upptäcktes i början av 1900-talet, i Hellvi och Rute. Vitstjälksmöja kan också påträffas i strandnära pölar eller dammar, men här är det mer ovisst om den kan hålla sig kvar över en längre tid. På den först kända lokalen av denna typ, vid Ronehamn, har den inte återfunnits. K. Johansson återfann inte vitstjälksmöja på någon av de gamla lokalerna (Johansson 1910b) men senare samlad vid Storungs i Lärbro 1914 (KJ i UPS).

Vitstjälksmöja växer vanligen i brackvatten utefter Östersjökusten ända upp till Bottenviken. I Danmark är den känd från kalkhaltigt sötvatten, så som den växer på sin enda sent upptäckta nuvarande växtplats i Bohuslän. Vitstjälksmöjan växer i en damm, som bildats efter skalgrustäkt.

Allmän i brackvatten längs hela Upplandskusten ända ut i ytterskärgården. 174 kartblad, 369 kvadranter.
Vitstjälksmöja växer i brackvattenvikar under lågvattenlinjen på lerig, grusig eller stenig botten ner till 3 meters djup.
Förändring + 15 %. – Den registrerade ökningen beror antagligen på bättre rapportering från kustområdet.

Påträffas ofta i driften, vilket kan betyda ett visst avstånd från själva växtplatsen.

Vitstjälksmöja förekommer tämligen allmänt i havet, huvudsakligen på vattendjup omkring en eller ett par meter och både tämligen exponerat och mer skyddat. Oftast finner man bara enstaka och glest växande plantor. Den har också hittats på vattenstranden, växande ovan vattenlinjen, men då som små exemplar. Den kan blomma från sensommaren till hösten.