vitstarr

Vitstarr är en i landskapet sent uppmärksammad art som kan vara ursprunglig. En annan möjlighet är att den nordliga arten, som har sina närmaste förekomster i södra Småland, invandrat spontant i sen tid. Den växer i naturlig fattigkärrvegetation.

495 Carex livida (Wahlenb.) W illd.

This mainly boreal species occurs in N. Europe, N. America and eastemmost Asia. It is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 214 and map 196). The few scattered occurrences known hitherto in Siberia seem to indicate a circumpolar distribution in earlier times. In the southern part of the American range the taller var. grayana (Dew.) Fem. is distinguished.

Myrväxt i kärrens sanka mjukmattor.

Spridd i hela landskapet, även på större skärgårdsöar såsom.

Wiklund 1977.

Först uppgiven av Fristedt (1854): "nedanför Skarffjellet samt i kärr vid Kolsäter."

Allmän i Bergslagen; allmän-tämligen allmän i myrrika skogstrakter. i Skogslåglandets övre delar. I t.ex. Ramnäs mer än 20 lokaler (1976, B. Eriksson). Glesnar mot samma regions nedre delar och blir sällsynt i dess Ö., slättrika och myrfattiga socknar. Hittills O i Ervalla N, Fläckebo, Haraker, Himmeta N, Medåker N, Munktorp N, Näsby N, Odensvi N, Sevalla, Skultuna N, Tillberga N. Inga fynd på Mälarslätten Tillhör oligotrofområdet, är hemerofob och har en nordlig utbredning, vilket är de viktigaste skälen till frånvaron i S och SÖ. Utbredningstyp: N2.

Vitstarr är en nordlig art med svensk sydgräns i Halland och Småland. Den förekommer på gungfly (på lös torvdy eller i mjukmattor av brunmossor eller vitmossor) i våta fattig- och medelrikkärr där myren får tillskott av vatten från fastmarken. Genom utlöpare kan den bilda vidsträckta bestånd, som syns lång väg på grund av strånas och bladens vitaktiga färg.

Hultén (1971) har tre lokalprickar på Gotland (ungefär vid Hejde, Ala och Martebo), vilka vi inte känner bakgrunden till.

Vitstarren växer i Sörmland i några vidsträckta fattigkärr med rikkärrsinslag, särskilt i blöta partier med fastare botten där den kan bilda vidsträckta bestånd ute på myrvidderna. Dessa stormyrar är unika och skyddsvärda vildmarksinslag i det sörmländska landskapet.

Vitstarr identifieras lätt, även på avstånd, på grund av sin vit-blå-gröna färg som få andra myrväxter har. På havsstrand har strandråg en liknande färg, men på myr är det bara hirsstarr och utsidorna på dystarrens blad som kommer i närheten. Den blommar i skogsstjärnans tid, tämligen sparsamt, och blomma och frukt är föga framträdande. En stor del av dess bladmassa övervintrar grön (som på knaggle­starr). De flesta andra starrarter på myr har mindre grönt vid snösmältningen.

Hybriden med hirsstarr finns belagd från två lokaler, se denna.