Taxasida

vitstarr

Carex livida

(Wahlenb.) Willd.

vitstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Peter Ståhl
Översikt
Översikt

vitstarr är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vitstarr
Taxonomi
Ordning
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Carex livida
Vetenskapligt namn, fullständig form
Carex livida (Wahlenb.) Willd.
Svenskt namn
vitstarr
icelandic
Fölvastör
norwegianBokmal
blystarr
norwegianNynorsk
blystorr
Finskt namn
vaaleasara
finlandSwedish
vitstarr
Foton
Peter Ståhl
Älgsjöbäcken, Gävle 2014-06-25
Anders Delin
SV om Portberget, Gnarp 2010-05-22
Anders Delin
Holmsvedsmyran, Skog 2012-05-25
Patrik Engström
Porjus 2023-07-25
Patrik Engström
Porjus 2023-07-25
Patrik Engström
Porjus 2023-07-25
Lars Efraimsson
Utsjöslogarnas naturreservat, Malung-Sälens kommun 2022-09-21
Lars Efraimsson
Utsjöslogarnas naturreservat, Malung-Sälens kommun 2022-09-21
Patrik Engström
Sangis västnordväst om 2013-07-18
Patrik Engström
Sangis västnordväst om 2013-07-18
Patrik Engström
Sangis västnordväst om 2013-07-18
Katarina Stenman
Lappsandsberget, Bjuröklubb, Lövånger 2013-08-16
Katarina Stenman
Lappsandsberget, Bjuröklubb, Lövånger 2018-06-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vitstarr är en i landskapet sent uppmärksammad art som kan vara ursprunglig. En annan möjlighet är att den nordliga arten, som har sina närmaste förekomster i södra Småland, invandrat spontant i sen tid. Den växer i naturlig fattigkärrvegetation.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

495 Carex livida (Wahlenb.) W illd.

This mainly boreal species occurs in N. Europe, N. America and eastemmost Asia. It is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 214 and map 196). The few scattered occurrences known hitherto in Siberia seem to indicate a circumpolar distribution in earlier times. In the southern part of the American range the taller var. grayana (Dew.) Fem. is distinguished.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Myrväxt i kärrens sanka mjukmattor.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Spridd i hela landskapet, även på större skärgårdsöar såsom.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Wiklund 1977.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Fristedt (1854): "nedanför Skarffjellet samt i kärr vid Kolsäter."

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i Bergslagen; allmän-tämligen allmän i myrrika skogstrakter. i Skogslåglandets övre delar. I t.ex. Ramnäs mer än 20 lokaler (1976, B. Eriksson). Glesnar mot samma regions nedre delar och blir sällsynt i dess Ö., slättrika och myrfattiga socknar. Hittills O i Ervalla N, Fläckebo, Haraker, Himmeta N, Medåker N, Munktorp N, Näsby N, Odensvi N, Sevalla, Skultuna N, Tillberga N. Inga fynd på Mälarslätten Tillhör oligotrofområdet, är hemerofob och har en nordlig utbredning, vilket är de viktigaste skälen till frånvaron i S och SÖ. Utbredningstyp: N2.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Vitstarr är en nordlig art med svensk sydgräns i Halland och Småland. Den förekommer på gungfly (på lös torvdy eller i mjukmattor av brunmossor eller vitmossor) i våta fattig- och medelrikkärr där myren får tillskott av vatten från fastmarken. Genom utlöpare kan den bilda vidsträckta bestånd, som syns lång väg på grund av strånas och bladens vitaktiga färg.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Hultén (1971) har tre lokalprickar på Gotland (ungefär vid Hejde, Ala och Martebo), vilka vi inte känner bakgrunden till.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Uppgiven från Bohuslän av C A M Lindman (1926), baserat på ett fynd som Arvid Frisendahl gjort 1917 i Skee Bredmyr V om Strömsvattnet, c:a 1 km norr om Rörvik, belägg i S och UPS. Från samma lokal härrör flera andra belägg med lokalnamnet Hopparefjällsmyren. Det senaste är från 1925, Severin Schiöler i UPS.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i bestånd på öppna lösbottnar i kärr, mosslaggar och i dråg på mossar. Föredrar måttligt fattiga kärr och verkar kräva något rörligt vatten. Nordlig art som är sällsynt.34 lokaler i 26 rutor (3 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Vitstarren växer i Sörmland i några vidsträckta fattigkärr med rikkärrsinslag, särskilt i blöta partier med fastare botten där den kan bilda vidsträckta bestånd ute på myrvidderna. Dessa stormyrar är unika och skyddsvärda vildmarksinslag i det sörmländska landskapet.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland som helhet med flertalet förekomster i Heby kommun och i myrområdet Florarna. 41 kartblad, 63 kvadranter.
Vitstarr växer i glesa bestånd i öppna kärr, mest vitmossdominerade kärr och gungflyn, men några av förekomsterna är i rikkärr.
Förändring - 38 %. – Vitstarr har minskat, men antalet fynd på Florarna ökat väsentligt.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vitstarr är en ursprunglig art. Både Hartman (1848, 1863) och Arnell (1924b) angav enskilda lokaler men växten var säkert vanligare på 1800-talet än idag, eftersom många växtplatser torrlagts av dikningar.
De vanligaste följearterna är vattenklöver (48%), pors, dybläddra, dystarr, vitag, trådstarr och storsileshår. Vitstarren blommar och sätter frukt på försommaren.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Vitstarr identifieras lätt, även på avstånd, på grund av sin vit-blå-gröna färg som få andra myrväxter har. På havsstrand har strandråg en liknande färg, men på myr är det bara hirsstarr och utsidorna på dystarrens blad som kommer i närheten. Den blommar i skogsstjärnans tid, tämligen sparsamt, och blomma och frukt är föga framträdande. En stor del av dess bladmassa övervintrar grön (som på knaggle­starr). De flesta andra starrarter på myr har mindre grönt vid snösmältningen.

Hybriden med hirsstarr finns belagd från två lokaler, se denna.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vitstarrens karaktäristiskt ljusa mattor hittar man i de centrala, vattenrikaste partierna av större medelrika blötmyrar. Där ger den lösbottnarna en vackert gråvit lyster. Den är en av de viktigaste arterna på flarkytor och i sluttande strängflark-komplex, men den kan också bilda stora formationer i kärr utan terrassering, t.ex. i mosaikkomplex vid tjärnar eller i drag mot en bäck. I rikkärr kan den förekomma i små bestånd i måttligt blöta höljor. I mindre mängd ses den i myrhalsar med kraftig vattenrörelse, t.ex. på Åstön i Tynderö. Arten tycks vara något mineralogent krävande – i fattigområden är den sällsynt och förekommer där bara mycket sparsamt i de största blötmyrarna, t.ex. Liden Nybyggarsmyra. Någon gång kan den ses i körvägsspår genom en myr, men är här inte noterad utanför myrmiljön.