vattenstånds

Vattenstånds är ursprunglig men kulturgynnad. Den tvååriga arten växer dels på å- och bäckstränder, dels i fuktig naturbetesmark. Växten är giftig.

Artens svenska utbredning omfattar förutom Halland även Bohuslän, Västergötland och Skåne (Mossberg m fl 1992).

Av Hartman (1870) uppgiven från Steneby Baldersnäs. Belägg saknas och arten är ej senare observerad.

1; Malma Kolsva, gräsvall 1915 (Hultin enligt SAMUELSSON 1925; det. Samuelsson). - Efemerofyt. Xenofyt. Införd med främmande gräsfrö kort före insamlingstillfället.

1839 Senecio aquaticus Hill subsp. aquaticus

This subspecies is mainly restricted to C. and W. Europe. Fl. Turk. 5/1975, p. 149 reports an isolated occurrence in Turkey-in-Europe (native?). The other subspecies in Europe, subsp. barbareijolius (Wimm. & Grab.) Walt. (syn.: S. erraticus Bertol.), has a somewhat more southerly distribution (cf. Fl. Eur. 4/1976, p. 202). Subsp. aquaticus occurs as an adventive in several places in Fennoscandia.

Vattenstånds växer på fuktiga betesmarker och stränder i Skåne, Halland, Bohuslän och västra Västergötland. Beläggen från Växjö Växjö visar spår av slåtter – huvudskotten är snett avskurna några cm från basen och exemplaren, som är samlade i augusti, blommar om från svaga basala grenar. Basalblad och frukter visar tydligt att det är frågan om vattenstånds. De båda andra fynden gjordes på järnvägsstationer, vilket tyder på tillfällig spridning med transporter.

Vattenstånds har i Sverige en västlig utbredning i Skåne, Halland samt främst utmed Göta- och Nordre älv i Västergötland och Bohuslän. Den liknar alvarstånds J. vulgaris subsp. gotlandica genom att vara tvåårig och de basala bladen är hela eller något tandade. En del taxonomer har velat se alvarstånds som en varietet till vattenstånds. Det finns ett belägg i Lund som är registrerat som vattenstånds men ingen eftergranskning har skett. Fyndet redovisas i Sterner (1986) under Floristiskt tillägg. Under inventeringen har troligen från samma lokal rapporterats alvarstånds; (Grönslunda ungefär två km söder om Djupvik, på kalkstensklippor nära havet UBA & TGn 2019).

Angavs felaktigt för Gotland av Leffler (1866), Eisen & Stuxberg (1869) och Johansson (1897) m.fl., men uppgifterna baserades på fynd av alvarstånds J. vulgaris ssp. gotlandica (Johansson 1910b). Uppgifter om vattenstånds på Gotland levde kvar ännu hos Lindman (1918, 1926).

Vattenstånds växer på blöta, leriga och näringsrika stränder och mer eller mindre intensivt betade strandängar vid Göta och Nordre älvar tillsammans med jättegröe, fackelblomster och kabbleka. Den kan dessutom förekomma på utsötade havsstrandängar samt i fuktiga betesmarker, diken och vägkanter. Arten har minskat något sedan förra inventeringen, förmodligen mest beroende på stenskoning av älvstränderna och att bete och slåtter upphört.

Vattenstånds är flerårig och växer förvildad vid vägar och järnvägar och tycks ha etablerat sig långsiktigt på sina sörmlandslokaler.

Europa. I Sverige vild i västra Götaland.